Tredje brottet gillt?

Ett av alltför många nyligen helt extrema våldsbrott i Sverige var det som inträffade i Bromma gymnasium i januari 2001. Det handlade om en direkt avrättning av en elev.

Med anledning av detta brott skrev en av föräldrarna, Olle Ljungqvist, i SvD den 23/1 - 01:

"Liksom så många gånger förut var förövarna väl kända av polisen. Trots sin unga ålder har var och en en diger rad av brott på sin meritlista. Trots upprepade brutala brott tillåts dessa tveklöst farliga ungdomar få möjligheten att avrätta en jämnårig."

"Den äldsta av de två häktade, 19 år gammal, har redan befunnits skyldig till en serie brott. Brotten har varit med tilltagande råhet. Han har rånat, hotat andra ungdomar till livet och visat sig fullt kapabel till misshandel. Han har fått flera behandlingar och ett kortare fängelsestraff. Vid tiden för mordet väntar han på att avtjäna ett nytt fängelsestraff. Han övervakas men på ett otillräckligt sätt. Han kunde ju gå i en skola och medverka till ett mord."

"...medan diskussionen om hur dessa individer skall återanpassas fortgår. Nästan aldrig diskuteras hur vanliga medborgare ska skyddas. Det finns en rad frågor som ofta glöms bort i debatten.

Hur många grova våldsbrott begås av individer helt utan straffregister?

Hur ser resultaten ut för återanpassningen med de program som används idag?

Hur stor procent av de grova våldsbrottslingarna är det som aldrig mer begår liknande brott?

Den kanske viktigaste frågan blir:

Hur många svåra våldsbrott hade kunnat undvikas om straffsatserna för t ex ett tredje brott var riktigt långt? Säg 20 år utan persmission?"

Ljungqvist finner frågan fullt relevant "...eftersom åtminstone en av de två häktade med ett sådant system aldrig hade haft möjlighet att medverka till det aktuella dådet."

 

---