Familjen Ur Christopher Laschs bok "Eliternas uppror och sveket mot demokratin":
"Marknaden... förutsätter inte bara egenintresse utan upplyst egenintresse. Det var av denna anledning som 1800-talsliberalerna fäste så stor vikt vid familjen.
Förpliktelsen att försörja hustru och barn skulle tukta individualismen med dess ägandebegär och förvandla den potentielle spelaren, sprätten och bedragaren till en samvetsgrann familjeförsörjare. Liberalerna hade övergett det gamla republikanska fördömandet av lyx, och nu saknade de argument med vilka de kunde vädja till individerna att inordna sina privata intressen under det allmänna bästa. Men de kunde åtminstone vädja till äktenskapets och föräldraskapets högre form av egoism."
"I stället för att tjäna som en motvikt mot marknaden invaderades och undgrävdes familjen alltså av marknaden. Inte ens när den sentimentala vördnaden för moderskapet stod som högst i slutet av 1800-talet förmådde den riktigt dölja verkligheten, nämligen att oavlönat arbete stämplades som socialt mindervärdigt när pengar blir den universella värdemätaren. Kvinnorna tvingades ut i förvärvsarbete inte endast därför att familjen behövde extra inkomster utan även därför att arbete var deras enda hopp om att bli jämställda med männen.
I vår tid blir det allt tydligare att det blir barnen som betalar priset för att marknaden har invaderat familjen på detta sätt. Med båda föräldrarna på sina arbeten och varken far- eller morföräldrar inom synhåll är familjen inte längre i stånd att skydda barnen mot marknaden.
TV-apparaten blir den mest anlitade barnvakten, i brist på annat. Dess inkräktande närvaro utdelar dråpslaget mot alla kvardröjande förhoppningar om att familjen kan ge barnen ett skyddat område att växa upp i."
"Dessa närsamhällen har förstörts inte bara av marknaden - av brottslighet och droger och, mindre dramatiskt, av de stora köpcentra i förstäderna - utan även av upplyst social ingenjörskonst. Socialpolitkens starkaste strävan, ända sedan de första korstågen mot barnarbetet, har varit att överföra vården av barnen från informella miljöer till inrättningar speciellt konstruerade för pedagogiska och bevakande syften."
"Närsamhällena stimulerar 'informell offentlig tillit', säger Jacobs. När den saknas måste livets vardagsdetaljer överlämnas till byråkraterna."