Sven Wingquist	Ljus från Sverige
Född: 1876, i Hallsberg Samtida med: Oscar II, Gustav V Nyckelord: självreglerande kullager, SKF, Volvo. Död: 1953  Länkar:  Wingquist 1  Wingquist 2  Wingquist 3

Ur "Svenska snilleblixtar" av Isakson/Johansson: "Som produktionsingenjör i ett väveri ställdes han inför friktionsproblem. Så blev vävaren grundaren av en svensk världsindustri - SKF. Och 'på köpet' startades en bilfabrik, litet vid sidan om. Det gick bra för den också..."

Sven Wingqvist föddes i Hallsberg, Närke, 1876. Hans namn skulle bli förknippat med kullager och SKF.

Som 18-åring tog Sven examen i Örebro tekniska elementarskola, Därifrån fortsatte han till en vävskola i Norrköping och 1896 fick han göra en studieresa i USA med besök i olika textilfabriker.

Tre år senare är Sven Winqgvist driftsingenjör vid Gamlestadens väveri, vid Säveån i närheten av Göteborg.

Ur "Svenska uppfinnare" av Karlsson/Erséus:

"...ån som drar i lerbankarna och får fabriken att osynligt förflytta sig en millimeter då och då.

Det är mycket enerverande. En maskin kan plötsligt gå varm, till synes utan anledning, och det beror nästan jämnt på att en axel blivit en aning skev på grund av sättningarna."

Ur "Svenska snilleblixtar":

"Året är 1905. Sven Wingqvist är bekymrad och väntar när som helst att få höra rop som tillkännager att driften måste stoppas. Än en gång. Kanske kommer han då också att känna en svag, stickande doft av hotfull brandrök.

Det är lagren som är en svaga länken i kedjan. En frustande ångmaskin står för kraften, kraften förmedlas från ångmaskinen via långa axlar."

"Friktionen får övertaget, det hjälper inte hur man smörjer, lagren går varma och maskinerna måste stoppas, risken för eldsvådor är överhängande."

Sven Wingqvists bidrag beträffande kullager föddes ur behovet. De många driftsstoppen var inte bara enerverande och farliga, det blev framförallt dyrbart när produktionen stannade av och reparationer måste göras. Kullager fanns, men de var en bristvara. Tyskarna gjorde de bästa kullagren, men leveranserna tog månader.

Alltså började Sven Wingqvist själv att skissa på kullager, för tillverkning i Sverige.

Redan i Romarriket kände man till de elementära principerna för kullagret. Leonardo da Vinci var också inne på idén, men fann ingen bra tillämpning. Först när cykeltillverkningen kom 1869 de första kullagren. Genom att låta lösa kulor rulla i löpbanor i navet på hjulen kunde friktionen minskas. Inom industrin skulle dock belastningen bli väsentligt större och kraven på hållbarhet högre.

 

Det kullager som Sven Wingqvist uppfann var av väsentligt bättre kvalitet än de kullager som dittills funnit. Vad han uppfann var det självreglerande och dubbelradiga, sfäriska kullagret. Automatiskt ställde det in sig så att belastningen på kulorna blev jämn. Hans patentansökan inlämnades i maj 1907 och beviljades två veckor senare, den 6 juni.

 

Wingqvists kullager bestod av en inre ring, som satt på en axel och kunde glida fritt, och en yttre, som satt på axelhuset. Mellan de båda s k lagerringarna fanns kulor, som hölls i läge av en ringformig hållare. På så vis utsattes det för mycket mindre slitage än ett vanligt kullager.

1907 bildades också SKF - Svenska Kullager-Fabriken - en serietillverkning kom igång.

Potentialen av efterfrågan var enorm. Det framväxande industrisamhället och den ökande världshandeln ställde krav på utveckling av kommunikationsmedlen. Cykeln byttes ut mot tåg och bilar. Överallt behövdes kullager som kunde minska friktionen i maskinerna och därigenom både få ned bränsleförbrukningen och öka livslängden.

Sven Wingqvist var också intensiv i sin marknadsföring SKF-kullagret, han befann sig ständigt på resande fot. Inom ett par år hade SKF kontor över stora delar av världen.

År 1909 anordnade Kungliga Automobilklubben en lastbilstävling där det gällde att köra sträckan Malmö-Stockholm non-stop och med full last. En Scania, utrustad med Wingqvists kullager deltog. Scanian vann bestod provet "på ett glänsande sätt. Tävlingen rönte stor uppmärksamhet och resultatet skapade ny efterfrågan på SKF-kullager.

 

År 1911 startades den första SKF-fabriken utanför Sverige, i Luton i England. 1914 tillverkades 4.200 kullager per dag vid fabriken i Göteborg. Fyra år senare producerades mer än det dubbla. I kronor ökade försäljningen från en halv miljon år 1909 till 53 miljoner år 1920.

Wingqvist kommenterar:

"Det går... inte att vid kullagertillverkning använda vilket stål som helst, utan det är nödvändigt att framställa sådant med speciella egenskaper som gör det lämpligt för ändamålet. Våra metallurger har löst denna uppgift på ett synnerligen lyckligt sätt: SKF-stålet står i en klass för sig, och dess kvalitet har aldrig uppnåtts, än mindre överträffats av något med SKF tävlande företag. Sedan länge har 'det svenska stålet' haft en god klang i hela världen."

1916 hade SKF för att säkra självförsörjning av specialstål köpt Hofors bruk, ett bruk med traditioner. Dess ugnar hade varit igång sedan 1561. En viktig roll i utvecklingen av kullagret spelade även C.E. Johanssons måttsats.

---

I början av 1920-talet bildades även ett dotterbolag till SKF, för biltillverkning. Detta företag leddes av Assar Gabrielsson med Gustaf Larsson som konstruktör.

Ur "Svenska snilleblixtar":

"Gabrielsson och Larsson övervägde allvarligt att ge den nya bilen namnet Larsson. Det föll sig naturligt; 90 procent av alla bilar som fanns i Sverige vid den här tiden var importerade från USA och de bar nästan undantagslöst sin upphovsmans namn."

Vid ett möte med SKF:s ledning 1926 skrevs ett kontrakt. SKF ställde upp med ekonomiska garantier och ett företagsnamn - "jag rullar". Dock på latin: Volvo.

Volvo blev ett framgångsrikt dotterbolag. 1935 knoppades det av och introducerades på börsen som ett självständigt bolag.

Sven Wingqvist hade 1919 dragit sig tillbaka från VD-posten inom SKF, han kvarstod dock som företagets ordförande. Därefter gjorde han ett antal nya uppfinningar, bl.a. en växellåda med automatväxel. Tiden var dock ännu inte mogen för en sådan, den slog inte igenom.

Som företagsledare var Sven Wingqvist socialt ansvarskännande. Han införde 1913 semester (fyra dagar) med full lön för SKF-arbetare samt inrättade pensionsfonder och olycksfallsförsäkring för de anställda. Veckoarbetstiden var sedan 1907 bara 54 timmar, när 60 timmar var normalt i andra företag.

SKF har idag 40-50.000 anställda, i cirka 50 olika länder. Försäljningen ligger på 25 miljarder kronor om året.