Händelser i Borås i början av oktober visar hur det så att säga kan vara svårt att nå andra människor.
Rent fysiskt blev det svårt för polisen att nå fram till ett misshandelsoffer - barngäng spärrade vägen.
Mentalt kan det vara svårt att nå de barngäng som misshandlar människor på stan.
Ur tidningen Svensk Polis den 4/10 -05:
"BARNGÄNG GICK TILL ATTACK
Under en av sommarens mest hektiska nöjeskvällar tvingades Boråspolisen att kalla på förstärkning från Göteborg. Orsak: samtliga tjänstgörande poliser var fullt sysselsatta med ett gäng barn i åldern 10-13 år som trakasserade och misshandlade folk i Stadsparken."
"De senaste säsongerna har ett tidigare okänt fenomen gradvis etablerat sig jämte sommarlediga barnfamiljer och festande ungdomar - större gäng med barn i mellanstadieåldern som drar runt till sent på natten och provocerar sin omgivning.
- De har ägnat sig åt omfattande snatterier och uppträtt allmänt oförskämt och hotfullt mot både vuxna och ungdomar, ofta förenat med knuffar eller andra former av fysiska trakasserier, säger polisinspektör Lars Björklund.
Den gångna sommarens torsdagskvällar har barngängen blivit allt större och offensivare i sitt beteende. De har hållit till i Stadsparken, där det är lätt att gömma sig bland träd och buskar medan de väntat ut lämpliga offer, berättar Lars Björklund:
- Mönstret har varit att skicka fram den minste killen att knuffa och provocera. När så det tilltänkta offret reagerar på påhoppet kommer hela gänget fram och attackerar. En del personer har fått ordentligt med stryk av de här ungarna, som av allt att döma inte är onyktra eller påverkade på annat sätt."
Den 4 augusti var det särskilt stökigt. Efter ett larm inifran Stadsparken avancerade samtliga nio poliser på plats in dit:
"- Vi hindrades av smågrabbar som helt enkelt ställde sig i vägen för oss! De var bortåt fyrtio stycken och uppträdde otroligt respektlöst. När vi till sist nådde fram till den misshandlade blev vi omringade av ungar som stod och plockade på våra batonger och pistoler.
- När den misshandlade killens kompis skrek 'Där är dom som gjorde det!' och pekade på tre smågrabbar som stod en bit bort försökte två av kollegerna springa ifatt dem, men blev effektivt hindrade av barn som ställde sig i vägen.
Det var inte lätt för poliserna att få ut barnen ur parken:
"- Vid halv tolv hade vi fått ut de allra flesta, bara de kaxigaste vägrade bege sig hemåt. När jag sa åt en liten kille i tioårsåldern att han borde åka hem och lägga sig så såg han mig rakt i ögonen och svarade att det hade jag inte med att göra. Han förklarade att eftersom han var under femton så hade jag ändå inga befogenheter mot honom.
Lars Björklund medger att pojken hade en poäng.
- Om ungarna hade varit straffmyndiga så hade vi kunnat avlägsna dem genom omhändertagande på ett eller annat sätt. Nu kunde vi på sin höjd lämna över några av de värsta till socialens fältassistenter eller skjutsa hem dem till föräldrarna. Men jag valde bort det alternativet eftersom hemkörning i polisbil säkerligen bara hade gjort dem till kungar i gänget nästa dag."
Polisen Björklund funderar ännu över den maktlöshet han och kollegerna upplevde inför barngängets uppträdande, konstaterar att samhället har förändrats:
"- Klart att man skulle vilja ha större befogenheter i en sådan här situation, men hur de skulle se ut kan jag inte svara på. Frågan om hur polisen ska handha barn under femton år borde ses över av lagstiftarna. Samhället har ändrats sedan de nuvarande bestämmelserna skrevs."
|
|
