Vem är egentligen "reaktionär" och vem representerar "framsteg" inom politiken? Vi som önskar folkhemmet tillbaka kan av politiskt korrekta betraktas med misstro eller löje - själva ser de sig som företrädare för en "utveckling" som går ständigt framåt. Till denna förment önskvärda utveckling hör det mångkulturella projektet.
Vad detta i praktiken innebär blir dock alltmer klart. Ytterligare ett exempel på den saken framkommer i en AB-artikel den 25/12 -02:
Varje år kommer mellan 300 och 500 kvinnor till Sverige genom organiserad slavhandel.
"För tio år sedan trodde alla att slaveriet var utrotat för länge sedan.
I dag vet vi att över två miljoner kvinnor varje år säljs som slavar i världen. De flesta hamnar i sexindustrin."
"Sedan 1997 har omkring 25 slavhandlare fällts för sina brott i Sverige. Alla har varit av utländsk härkomst, ofta från samma land som kvinnorna kommer från. Många har bott i Sverige länge. Därigenom har de både kontakter i det land kvinnorna kommer från och känner till de svenska förhållandena och den svenska sexköpslagen."
25 av 25 fällda slavhandlare har alltså varit annat än etniska svenskar. Vad kan vi mer få veta om dessa 25? Var de bara utlänningar, eller var de invandrare? Tydligen hade de uppehållstillstånd i Sverige:
"Många av dem som åkt fast för trafficking i Sverige har varit förtidspensionärer eller har gått på socialbidrag."
Aftonbladet presenterar ett par med kvinnohandel som affärsidé:
"...Sanja försörjde sig som städerska på ett städföretag vid Liljeholmen i Stockholm. Några år efter det att dottern var född flyttade paret isär. I stället byggde de tillsammans upp ett familjeföretag, där även Sanjas bror ingick. Varorna var kvinnor.
Under 1998 och 1999 köpte Sanja och Alex tjugotalet kvinnor för mellan 2500 och 3000 D-mark styck, och transporterade dem till Sverige. Ofta inhandlades de unga kvinnorna i staden Tuplice i Tjeckien, där det finns en jugoslavisk enklav som paret handlade med."
"Tjejerna förvarade de i olika lägenheter, bland annat på flyktingförläggningen Gyllene Ratten. Kvinnorna sålde sedan sex i Sverige, Danmark och Norge. Vissa frivilligt, andra mot sin vilja. På hemmaplan var Sanja administratör. Hon ordnade lägenheter och köpte kläder åt tjejerna på Galne Gunnar. Alex jobbade på fältet. Han körde tjejerna till gatan och hade kontakt med kunder genom mobiltelefon och gjorde upp om tid, plats och pris och övervakade kvinnorna från en bar i närheten."
1999 åkte paret fast och det tog slut för familjeföretaget:
"Efter rättegången beslutade försäkringskassan att dra in Alex sjukpension eftersom det framkommit att hans "arbetsinsats i den brottsliga verksamheten varit så omfattande att den visar på en betydande arbetsförmåga".
Tvångssex med betalande kunder har det också handlat om i ett övergrepp mot en ung svenska, från hennes f.d. "pojkvän" och hans kompisar.
Under hot, där en kamphund användes, fördes hon från Stockholm till Västerås och tvingas till samlag med okända män under flera dagar. I kidnapparnas ögon var kvinnan bara en "svennehora", och i rätten hånades hon av släktingar till de åtalade. Rättegången blev ytterligare en mardröm för henne.
Ur Aftonbladet den 23/12- 02, efter att dom fallit i målet:
"Kvinnan fördes bort från Stockholm till Västerås den 15 september. Hon har under rättegången berättat att hon hölls som sexslav i fem dygn och tvingades sälja sex till flera okända män.
Rättegången har väckt stor uppmärksamhet på grund av den behandling som den målsägande kvinnan utsattes för i och utanför rättsalen.
Hon hånades
av åhörare och åtalade, både i och utanför rättsalen.
Och hon tvingades svara på mycket närgångna frågor
om sitt sexliv."
