Tidningen Metro har fått flera nya kolumnister under 1999. En av dem heter Basam Safar, studerande. Den 10 december hade han ett inlägg under rubriken "Mångkultur är inte bara kebab", där han kom in på ämnet könsstympning.
Safar pläderade själv inte direkt för att könsstympning ska tillåtas, men menade att frågan bör tas upp till seriös diskussion av politikerna i den svenska riksdagen. På Metros internetsida fick Basam över hundra svar, betydligt mer än normalt för en kolumn. En del var anhängare av det mångkulturella projektet, andra inte - men ingen stödde Basams försök att lansera könsstympning i Sverige.
Safar inledde med att - i namn av "jämställdhet" - ifrågasätta att invandrare ska integreras i et svenska samhället: om statsminister Persson sagt "Det är dags att integrera kvinnorna i samhället", då skulle feminister runtom i landet reagera, konstaterar Safar. Men: "Det tycks ju vara så legitimt att säga samma sak om invandrare."
"Varför säger man inte att det är dags att integrera svenskar och invandrare i ett mångkulturell samhälle? För det är väl ändå det vi vill ha?"
"Idén med ett mångkulturellt samhälle bygger på acceptans för andra kulturer och normer. Människor ska kunna leva på ett sätt som avviker från majoritetens och ändå ha samma rätt och värde."
Safar vänder sig mot den inskränkta tolkning av begreppet "kultur" som är vanlig bland politiker. Mångkultur handlar om något mycket mer:
"...det krävs ett synsätt där man inte längre dömer andra kulturer utifrån sin egen. Ett sådant synsätt finns inte i riksdagen i dag. Det visades tydligt bland annat när man totalförbjöd könsstympning och frågan om polygami är ju fortfarande tabubelagd."
Safar påstod sig själv inte ta ställning till om vi ska tillåta könsstympning, han ville bara "ha en konstruktiv debatt utan etnocentrism. De flesta är ju överens om att inte ha en assimilationspolitik....Ingen kultur är ju helig. Men det gäller även den svenska kulturen!"
I en insändare i Metro - som svar på ytterligare kritik - landade han senare ändå vid könsstympning med två förbehåll. Den skulle vara
a) för vuxna
b) som så önskar
Tror Safar verkligen att det kan finnas vuxna kvinnor som frivilligt skulle låta skära sönder sina underliv? Eller är det något annat han menar, när han talar om "könsstympning för vuxna som så önskar"? Menar han att kvinnornas män skulle fatta denna typ av beslut åt dem?
Antag att detta nu bleve verklighet i Sverige. Menar Safar att operationerna skulle göras på de sjukhus, där väntetiderna redan är långa för viktiga operationer? Och vem skulle betala, skulle det gå på allmänna sjukförsäkringen?
Men om det är något som "berikar" oss alla kanske det inte är mer än rätt att vi alla är med och betalar...
