Terroriserad Ur Dagens Nyheter den 18/10 -05:
"HENRIK GLÖMMER INTE FÖRSTA SPARKEN
Var femte grundskoleelev har blivit utsatt för ett brott. Var tionde pojke uppger att han varit inblandad i våldsbrott, minst en gång. Men färre än hälften av brotten polisanmäls och många av de anmälningar som görs resulterar i nedlagda förundersökningar. DN har träffat några av brottsoffren.
Mörkret har sänkt sig över radhusområdet i Akalla. Henrik, snart 15, fingrar på ett Ballerinakex. Han tänker inte gå ut, inte i kväll heller."
"Henrik är samlad, men blicken far när han berättar.
- Han bara kom fram, tryckte upp mig mot väggen och sa att jag skulle slåss mot deras ledare annars skulle han skjuta mig. Bakom honom stod fem sex andra killar.
Henrik tittar ut genom fönstret. Där ute är det mörkt och tomt, ungefär som han har känt sig inombords sedan den där kvällen i januari då han blev misshandlad av ett gäng jämnåriga killar med utländsk bakgrund.
Lågmält beskriver han de upprepade hoten om att han skulle skjutas, han minns rädslan som en paralyserande panik och han kommer aldrig att glömma känslan av den första sparken.
Henrik fick ta emot ytterligare några slag innan det blev svart."
Två flickor framträder också i DN-artikeln:
"- Man kollar sig över axeln hela tiden, man är rädd, säger Amanda.
Vid flera tillfällen har hon och Melissa råkat ut för ett gäng jämnåriga tjejer. De har fått örfilar och blivit sparkade på. De har fått blåmärken efter strupgrepp och blivit avtvingade pengar under hot. De har polisanmält - och anmälningarna har bara förvärrat saken. Fler hot, fler "vi ska döda er". Och sedan: beslut av åklagare att förundersökningarna läggs ner.
- Det är det som är så jävla skumt. Polisen verkar inte bry sig. Inte de där åklagarna heller. Vi har till och med överklagat, men det hjälpte inte, säger Amanda."
Henrik gjorde en motsvarande erfarenhet, dvs av meningslösheten med en polisanmälan. Efteråt blev det bara värre:
"Vid polisförhöret kunde han 'bara' peka ut den kille som uttalat de verbala hoten.
Hans minnesbild är att polisen sa åt honom att den killen knappast skulle tjalla på sina kompisar, så chansen att det skulle bli något av anmälan var minimal. I samma veva misshandlades Henriks kompis av samma gäng och sedan började några av dem leta efter Henrik.
Han hotades på skolgården och på tunnelbanan, han blev mer och mer nedstämd. Hans mamma skjuter in:
- Det var fruktansvärt att se honom, han gick med nerböjt huvud, slutade vara glad. Så plötsligt var det inte värt det längre, de letade efter Henrik, vi orkade inte se hur han bröts ner. Jag ringde till polisen och tog tillbaka anmälan någon gång i maj."
Henriks mamma är kritisk mot politikerna:
"De har bara stoppat in en massa invandrare på samma ställe utan att ge dem det stöd de behöver. Nu låter de några halvkriminella snorungar styra. Ingen vågar säga något, svenskarna flyr och våra barn får höra att de är 'svennejävlar' och 'jävla rassar'."
|
|