I journalistutbildningen får eleverna lära sig att skilja på nyhetsartiklar och kommenterande material.
Nyhetsartiklar ska vara objektiva, där ska helst inte kunna utläsas skribentens egna åsikter, sympatier eller antipatier. Så fungerar det också normalt sett.
MEN när man kommer in på invandringspolitik blir det annorlunda. Då gäller inte längre normala ambitioner om opartiskhet. Då kan en journalist ta ut svängarna på ett sätt som i andra sammanhang vore otänkbart.
Ett aktuellt exempel är följande artikel i Dagens Nyheter den 28 april 1997, skriven av Eva Hernbäck:
Medan barnfamiljer köade
för den sena vårens första glass i Solna centrum och Amnesty
skramlade enkronor utanför apoteket, samlades ett hundratal människor
två trappor upp i Hotel Winn för att dryfta vår tids största
hot.
Massinvandringen, framhöll de församlade, måste stoppas. Gråhåriga herrar var i stadig majoritet i salen. De hade kommit från hela landet, från fem organisationer med namn som på intet sätt klargör vad de sysslar med. Men när de nu strålar samman i den nybildade paraplyorganisationen "Folkviljan och massinvandringen" blir de tydligare.
Medierna var inbjudna, men bara vissa. Andra motades ut med hot om polishämtning. Det var kollegor från tidskriften Expo som sett herrar från BSS (Bevara Sverige Svenskt) och SNF (Sveriges nationella förbund) gå in i lokalerna. Men de stod som sagt inte på listan.
Kanske kan denna hantering av mediebevakningen ge en fingervisning om varför ingen journalist låtit sig inbjudas att sitta i en panel och diskutera massmedierna och invandrarfrågan.
Bland talarna fanns moderate riksdagsmannen Sten Andersson från Malmö, professorn i socialantropologi vid Lunds universitet Kajsa Ekholm-Friedman och moderate ledamoten av kommunfullmäktige i Norrköping Åke Björk.
Statistik om vad invandringen kostar oss varvades med skrönor som lockade till skratt och applåder. Åke Björk räknade fram 62 miljarder per år i omkostnader, inklusive daghem och skolgång för alla invandrade barn. Sten Andersson uppgav att 30.000 invandrare med oklar identitet fått svenskt medborgarskap.
- Delar av Asien har blivit nästan folktomma tack vare Sveriges och övriga Europas invandringspolitik, sade han. Man kan ju undra om de som flyr blev regimkritiker först den dag de sökte asyl.
Röda korset och Svenska kyrkan avfärdade han som "det professionella tyckargänget".
Mötesdeltagaren Mary Tengberg värnade om skinnskallarna.
- De är utslagna barn från hem med missbruk och skilsmässor. Fördöm inte våra egna ungdomar, de hör till oss.
Kajsa Ekholm-Friedman höll med. När någon framhöll att uppgiften att uppgiften att många invandrare har hög utbildning är en myt sa hon att i Afrika köper man sina diplom hur lätt som helst. Skratt i lokalen.
Vilhelm Sjölin, mötets konfrencier och ordförande Nätverket Syd, poängterade dock att "Folkviljan" aldrig vänder sig mot enskilda invandrare, utan mot invandringspolitiken. Själv är han gift med en invandrare som han högaktar och älskar, påpekade han. Hon kommer från Finland.
Låt oss göra ett experiment. Låt oss skriva en motsvarande partisk artikel, men där partiskheten går i omvänd riktning: "Medborgerlig samling för Sverige".
