Fetingar i etermedia

 

Vilka politiska ställningstaganden görs av programledare i rikstäckande radio- eller TV-program i Sverige? De kan ofta vara extrema i sin galenskap, och säger något om debattklimatet i samhället.

De exempel som vi här kan redovisa är hämtade inte minst från radioprogrammet "Ring P1", lett av Täppas Fogelberg eller Lennart Boström.

Har du fler feta exempel från svenska etermedia? Hör då av dig till bgf@bgf.nu!

"Ring P1", den 30/12 2003:

En lyssnare har synpunkter på den aktuella svångremspolitiken och klagar på försämringarna för svenska pensionärer.

På detta fäller Täppas Fogelbergs kommentar med innebörden att vi inte ska klaga på den sociala nedrustningen, eftersom offren för jordbävningen i Iran har det så mycket värre.

Logiken i detta yttrande är ju svindlande! Om ribban överallt i världen ska läggas så lågt att man inte någonstans ska ha det bättre än de som har det allra sämst, då går det utför med sociala trygghetssystem.

Detta skulle i förlängningen kunna drabba även invandrare - har Täppas tänkt på det?

(För övrigt kan konstateras att om målet ska vara att försämra välfärden, då har våra politiska makthavare i Sverige lyckats bra!)

 

"Ring P1", den 1/8 2003:

Angående fallet Nadina ringer en kvinna in och kritiserar medias kampanjande. Själv får hon vänta ett halvår för en operation som skulle kunna bota hennes problem, Nadinas ögonsjukdom kan inte botas, även om hon får stanna. Kvinnan anser att Sverige i första hand har ett ansvar gentemot svenskar, utlänningars behov må komma i andra hand.

På detta blir Täppas Fogelbergs kommentar: "Ska också svenskar i Liberia komma i första hand för att de är svenskar och vita?"

De flesta lyssnare torde förstå vad programledaren inte förmådde eller inte ville förstå av hur kvinnan som ringde menade, nämligen att varje land i första hand måste se till sina egna medborgares behov.

 

"Ring P1", den 31/7 2003:

En lyssnare ringer in om sommarkatter som lämnas ensamma av sina ägare. Lyssnaren bekymrar sig över dessa övergivna katters öde.

På detta blir Täppas Fogelbergs kommentar: "Är det inte viktigare att göra något åt svälten i u-länderna"

De flesta lyssnare torde inse att det rör sig om en konstruerad motsättning, där det ena problemet inte har mycket med det andra att göra.

 

"Ring P1", den 25/7 2003:

En person ringer in om "Kubasvensken", vars bakgrund en tidigare inringare efterfrågade uppgifter om. Personen uppgav att Kubasvensken hade en kriminell bakgrund, han hade gjort sig skyldig till flera rån i Portugal (en uppgift som förekommit i den stora spanska dagstidningen "El Mundo" den 1/8 2002).

På detta blir Lennart Boströms kommentar: "Oavsett om dessa uppgifter stämmer eller inte blir det förtal, de får därför inte framföras i radion."

Vad blir konsekvensen i en sådan hållning? Får någon påstå något ofördelaktigt om någon annan i radion? Får någon hävda att t ex Adolf Hitler bar ansvaret för ett antal människors död?

 

TV4: s soffprogram, en morgon 2002

Nadinas storasyster hävdade att svenska myndigheter "gått bakom ryggen på familjen" genom att ta direkt kontakt med sjukvården i Bosnien, för att höra sig för om dess möjligheter att erbjuda vård för den bosniska flickan.

På detta uteblev kommentarer från programledarna.

Om svenska myndigheter i enskilda asylfall eller motsvarande måste utgår från att uppgifterna från en sökande är sanna, då behövs inga utredningar. Då har vi i praktiken fri invandring, med åtföljande försörjningsansvar.

"Ring P1", den 15/8 2003:

I detta direktsända radioprogram lyckades den 14/8 Harry Edlund - en slagfärdig pensionär - ta sig igenom telefonslussen och tala om hur Sverige fått en ny statsreligion: mångkulturalismen. Täppas Fogelberg gjordes svarslös.

Tydligen upplevde denne programledare detta som förödmjukande, för i nästkommande sändning, den 15/8, avfyrade han en salva mot Harry Edlund, vilken omtalades som "den där näst sista gubben igår - en fullblodsnazist med muslimångest".

Allvarligt nog är ju att anklagas för att vara en "fullblodsnazist" - här sker det dessutom utan att den anklagade inte har möjlighet att försvara sig. Det kan knappast uppmuntra lyssnare att ringa in sina synpunkter, om de i efterhand riskerar att bli smädade.

Här kan man rimligen tala om förtal!