Om en hund biter en människa, då är det ingen nyhet - det händer alltför ofta. Om däremot en människa biter en hund, då är det en nyhet - det händer inte ofta.
DN har den 19/7 -01 en notis med rubriken "Två invandrare misshandlades" och i texten betonades noga att förövarna var svenskar.
Hur tolka detta? Är det en parallell till hund-syndromet ovan? Är det så ovanligt att svenskar misshandlar invandrare, att detta blir en nyhet? Är det så vanligt att invandrare misshandlar svenskar, att detta inte ses som en nyhet?
Även om det senare fallen är väsentligt vanligare, så är det knappast där förklaringen till medias agerande ligger.
Klart är att media nästan konsekvent tiger om etnisk tillhörighet vid misshandelsfall när det är invandrare som är förövare och svenskar som är offer. Detta är ingen tillfällighet, utan har samband med direktiv på redaktionerna om att etnisk tillhörighet inte ska nämnas. 1) Istället lyfter man då fram de inblandades ålder.
I exemplet ovan görs alltså ett avsteg. Just samma typ av avsteg görs ofta, här kan skönjas ett mönster. När förövarna är svenskar 2) nämns gärna detta. Varför?
Tydligen ser man på redaktionerna det som viktigt att försöka undvika främlingsfientlighet, medan man inte ser det som viktigt att försöka undvika svenskfientlighet.
Det är med andra ord allvarligt om invandrare misshandlas, medan det inte gör så mycket om svenskar misshandlas.
Alla människors lika värde?
1) Etnisk tillhörighet ska nämnas när det har betydelse i sammanhanget. Detta sker dock sällan ens då det har i högsta grad betydelse, eftersom offret sannolikt slagits ned just därför att han var en "svenne".
2) Det är inte ovanligt att man går steget längre, och framställer det som att förövaren är etnisk svensk även när det rör sig om en invandrare. Man talar då om "svensk medborgare".
