Ur Maria-Pia Boethius bok "NÅGON SOM INTE ÄLSKAR OSS HÅLLER PÅ ATT FÖRÄNDRA VÅRT LAND", kapitlet "OCKUPATIONSMAKTENS RÖST":
"Media legitimerar sin ställning genom att hävda att de bevakar samhället och makten och de övergrepp som begås mot medborgare. Men om någon annan makt begick de övergrepp mot enskilda som medierna rutinmässigt begår, skulle det bli ramaskri och skandal. Media dömer ut och dömer och krossar människor vid sidan av den juridiska rättvisan. Media skändar människors integritet - också människor som bara är anhöriga till något av deras offer.
Media begår hemfridsbrott och bedriver telefonterror och belägrar människors hem; det räcker inte med att människan är det minsta relaterad till någon "het" person. Vi andra journalister "som inte sysslar med sådant " tiger för det mesta; det är en sorts underförstådd överenskommelse och ett kameraderi.
Medierna legitimerar sin makt genom att hävda att de bevakar makten. Men den största, okontrollerade makten i samhället, medierna själva, bevakas inte alls eller oerhört amatörmässigt eller mycket återhållsamt.
Medierna säger sig stå som garant för yttrandefriheten och tryckfriheten. Detta är inte sant. De censurerar, redigerar och utelämnar, stryker ner och refuserar, bestämmer dagordningen och avgör vilka som ska tillåtas komma till tals, de överdriver, ljuger, vinklar, sensationaliserar och dramatiserar. Så har det alltid varit och man har sagt att det rättar till sig självt genom mångfalden av medier. Men snart ägs alla medier av en stormrik liten elit, som kanske har olika namn med som strävar åt samma håll. Vem försöker ens påstå att Rupert Murdoch eller Silvio Berlusconi slåss för det fria ordet? Annat än när det kan gagna en affärsidé?
När medierna inte längre drivs av några djupare idéer och övertygelser eller etiska hänsyn utan bara av vinstintressen, blir deras mer utstuderade "åtaganden" destruktiva. Medierna är på en och samma gång: åklagare, uppviglare, domare, nämndemän, skampåle, spioner, skvallerbyttor, angivare, biktfäder, psykoterapeuter, smakdomare, experter på allt, propagandamakare, korstågare, gråterskor, blottare, lynchmobb och moralens väktare. Med mera.
Media hävdar hela tiden att det är farligt att kritisera media, för därmed kritiserar man det fria ordet, tryckfriheten och yttrandefriheten. Jag hävdar motsatsen. Om man är anhängare av det verkligt fria ordet, den verkliga tryckfriheten och yttrandefriheten, då borde ett ansenligt antal samhällsdebattörer, forskare och politiker lägga allt annat åt sidan och viga sin tid åt att undersöka, kartlägga, kritisera och debattera medierna.
Medierna försöker hela tiden förringa sin egen makt - för i samma sekund som de erkänner den måste de, om de vill ha en fortsatt legimintet, börja bevaka varann minst lika ingående som de bevakar politiken. Och då minskar deras makt.
Politiker, artister, vetenskapsmän, samhällsdebattörer, idrottsstjärnor, allehanda experter, utårriktade akademiker, alla karriärister, terrorister, populister, journalister m.fl. - alla är de beroende av medierna som mått på sin framgång och sitt värde; och detta mer än någonsin i informationssamhället. De flesta är rädda för att stöta sig med media och därför tiger de och håller inne med sin eventuella kritik av medierna.
Många försöker istället aktivt ställa sig in hos media för att säkerställa den egna framgången. Det skapar ett förfäat och förtydligat samhällsklimat, göder cyniska journalister som både fjädrar sig i och föraktar insmickringen och motverkar en öppen debatt om mediernas makt."
