Manifest Charta 77:
Här görs en utvärdering av Charta 77, efter fyra månader: mottagandet bland befolkningen respektive hos de makthavande.
Ett förslag i sju punkter anger hur de författningsenliga fri- och rättigheterna ska kunna återupprättas.
Sedan Charta 77 offentliggjordes har nära fyra månader gått. I vårt samhällsliv är detta inte mycket, men händelserna under denna tid räcker till för en utvärdering och konstruktiv analys.
Ett direkt överlämnande av texten till Charta 77 till CSSR:s regering och den federala församlingen förhindrades genom säkerhetsorganens agerande. Deras reaktion på offentliggörandet av Charta 77 kännetecknades av åtgärder som de aldrig vidtagit mot tidigare petitioner, vilka också överlämnats med hänvisning till artikel 29 i författningen. Under de senaste åren har det tjeckoslovakiska samhället, varken i massmedia eller genom repressalier i det fördolda någonsin upplevt en så hätsk kampanj som i detta fall. Målet för dessa aktioner var att diskreditera undertecknarna av Charta 77 och dess talesmän. Det vekrliga syftet hemlighölls dock för allmänheten. Kampen i massmedierna var hysterisk och brutal och förde i många avseenden journalistiken tillbaka till förhållandena under 1950-talet.
Men just denna kampanj väckte hos allmänheten intresse för den autentiska texten till förklaringen och de följande dokumenten. Det faktum att Charta 77 väckte så stort intresse också i utlandet ledde till att man pådyvlade dess upphovsmän åsikter, förklaringar och avsikter som de inte uttalat och som de heller inte har.
Charta 77-dokumenten har spontant spritts bland befolkningen, vilket lyfte fram i ljuset hur absurd kampanjen varit: människorna bidlade sig en egen åsikt och resultatet blev ytterligare hundra underskrifter på Charta 77 och sympatibevis, vilka bringats till uttryck på olika sätt.
Statsmakten representanter har med några undantag hellre reagerat återhållsamt på Charta 77, eftersom de erkänt att texten faktiskt uppfordrar till ett hålla de förpliktelser som de själva påtagit sig och kodifierat. De ville inte inför världen framträda som de som inte respekterar de lagar som de själva har stiftat. De har dock anslutit sig till påståendet att undertecknarna av Charta 77 är agenter för världsimperialismen, och framför allt har de gett myndigheterna fria händer att göra livet surt för undertecknarna.
Medan de fortfarande talar om laglighet, ställer myndigheterna undertecknarna praktiskt taget utanför lagen. De tränger in i deras lägenheter, gör husundersökningar, förorsakar deras uppsägning, avstängning av telefon, undragning av körkort och identitetskort. Slovakiska besök i Prag och tjeckiska i Bratislava förhindrades och besökarna skickades tillbaka med eskort. En rad undertecknare skuggades dag och natt. De lägenheter som bebos av talesmännen för Charta 77 professor Jiri Hajek och av undertecknarna dr Frantisek Kriegel och dr Zdenek Mlynar är sedan veckor belägrade av polis , dess besökare registreras och undersöks, gäster från utlandet, inklusive kommunister, lämnas inte tillträde till bostäderna. Några utländska besökare blev efter försök att uppsöka en av de tre nämnda utvisade. En försiktig uppskattning av enbart lönekostnaderna för denna polisbevakning är omkring 350.000 Kcs.
Talesmannen för Charta 77 Vaclav Havel och undertecknaren Jiri Lederer sitter redan på fjärde månaden i häkte utan domstolsbeslut. Det finns tecken som tyder på att en rättegång förbereds, varvid åtalet kanske skulle komma att grunda sig på andra anklagelsepunkter, men som i verkligheten skulle bli en process mot Charta 77. Händelserna i samband med talesmannen för Charta 77 professor Jan Patockas tragiska död och begravning bevisar att vissa maktorgan kränkt de i lagen garanterade rättigheterna liksom normerna för mänsklig värdighet och pietet.
Presskampanjen, som inte frambringade ett enda argument, har endast gett offentlig uppmärksamhet åt problem som finns att lösa i vårt land. Problematiken i samband med de medborgerliga rättigheterna och de demokratiska friheterna hamnade i centrum för denna uppmärksamhet. Charta 77 gav mod åt en rad medborgare att individuellt göra en insats för de mänskliga rättigheterna. De officiella påtryckningarna att fördöma Charta 77 har politiserat medborgarna och ställt dem inför ett personligt avgörande. Till priset av att mot sitt samvete fördöma Charta 77 genom att underteckna den formella lojalitetsförklaringen uppnådde några medborgare, särskilt inom kulturområdet, tillåtelse att få fortsätta utöva sitt yrke. Var och en i detta land har att själv avgöra om priset inte var för högt och resultatet för obetydligt.
Vissa, om ock små, förändringar
Statsmakten har emellertid genomfört några små "kosmetiska" förändringar, för att undgå förebråelser att ha kränkt lagarna och de internationella skyldigheterna. Förfarandet vid intagning av studerande till mellanskolorna har ändrats men man kan ännu inte bedöma resultatet. Man måste avvakta ytterligare informationer.
På liknande sätt är det med den så kallade fria försäljningen av utländsk press, som fastän det meddelats i utlandet, i praktiken inte genomförts i CSSR.
Allmänhetens ökade intresse för problemen kring mänskliga rättigheter och demokratisk frihet väckte genljud på federala församlingens plenum 5 april i år. Många medborgare tolkar denna session som ett delsvar på Charta 77 och konstaterar att det varken i anföranden eller i de publicerade utdragen från debatten förekommit några ogrundade beskyllningar mot Charta 77. Tvärtom: federala församlingen konstaterade, om också i allmänna ordalag, det nödvändiga i att medborgarinitiativ gör sig gällande vid genomförandet av de demokratiska rättigheterna och begagnandet av den demokratiska friheten. Man drar emellertid inga slutsatser av den faktiska kränkning av dess fri- och rättigheter vartill hänvisas i dokumenten från Charta 77.
En rationell och konstitutionell process kan förbättra läget
Vi uppmuntras av solidariteten från kommunister, socialister och demokrater överallt i världen, för vilka det gäller samma sak som i Charta 77: respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter som förutsättning för en verkligt fredlig samexistens och ett samarbete mellan alla länder utan hänsyn till samhällssystem eller grad av ekonomisk utveckling, så som det uttrycks i FN-stadgan, FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och slutdokumentet från Helsingfors...
Vi är övertygade om att en del företeelser liksom onödiga spänningar i samhället i fråga om att hävda de mänskliga rättigheterna och utnyttja de medborgerliga friheterna kan avlägsnas endast genom en rationell och författningsenlig process:
a) Genom en objektiv undersökning av de fakta som bekantgjorts i Charta 77.
b) Genom en ansvarsmedveten analys av dess orsaker och följder.
c) Genom att stegvis men konsekvent avlägsna alla företeelser och all praxis som står i motsättning till gällande rättsordning.
d) Genom att successivt undanröja de bestämmelser i rättsordningen som står i motsättning till de båda internationella konventionerna och CSSR:s övriga internationella förpliktelser, och tvärtom: genom kodifiering av sådana bestämmelser som fullständigt motsvarar dessa och inte längre ska kunna tillåta av de utsätts för en tvetydig tolkning.
Förslag i sju punkter
Därför föreslår vi:
1. Att den ovärdiga kampanjen mot Charta 77 och dess undertecknare inställs och att alla hitills genomförda lagstridiga åtgärder återkallas. Att de kostsamma polisaktionerna stoppas, de medför ingen lösning, tvärtom provocerar de nya konfliktsituationer. Att alla medborgare som i samband med Charta 77 fängslats försätts på fri fot.
2. Att de båda internationella konventionerna publiceras i en upplaga som motvarar efterfrågan. Den hittillsvarande publiceringen i författningssamlingen är sedan länge slutsåld och därför otillräcklig. Att i massmedia och på annat sätt informeras om tankarna i de båda konventionerna, särskilt i de fall där motsättningar mellan ordalydelsen å ena sidan och tillämpningen av de mänskliga rättigheterna och de demokratiska rättigheterna å den andra sidan uppenbarligen föreligger.
3. Att federala församlingens beslut av den 5 april 1977 konsekvent genomföres, enligt vilket det åligger de båda kamrarnas utskott och federala församlingens ledamöter att noga följa dessa lagar, att ägna större uppmärksamhet åt respekten för de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheterna, liksom att besvara förslag och besvär. Att alla medborgare ges inte bara de teoretiska utan även de faktiska möjligheterna att framlägga alla välgrundade besvär över kränkningar av rättsordningen och att omintetgöra alla strävanden som går ut på att inskränka dessa möjligheter. Federala församlingen skulle som högsta organ för statsmakten själv behandla fall som diskrediterar statens politik och tvinga underordnade organ till korrigeringar.
4. Att det på grundval av en samhällsomfattande diskussion tas itu med en förnyelse av enskilda lagar och författningar, särskilt inom det straffrättsliga området, men även inom civil- och arbetsrättens områden så att den tjeckoslovakiska rättsordningen bringas i överensstämmelse med de båda internationella konventionerna. En offentlig diskussion kommer inte bara att medföra en avstämning mellan de tjeckoslovakiska strafflagen och de båda konventionerna, utan den kommer också att förbättra medborgarnas rättssäkerhet, befästa deras rättsmedvetande och därmed också bidra till att förverkliga de socialistiska principerna.
5. Att samtal med talesmän för Charta 77, dess undertecknare och andra medborgare som så önskar, förs inom vederbörande politiska och statliga organ, institutioners och samhälleliga organs ramar om förslag och besvär, och inte som hittills endast i statssäkerhetstjänstens förhörsrum. De flesta av de här nämnda problemen hör helt enkelt inte till statssäkerhetstjänstens kompetens.
6. Att enligt artikel 41 i konventionen om de allmänna mänskliga rättigheterna utskottet för mänskliga rättigheter tillerkänns kompetens att uppta anmälningar om någon stat inte uppfyller av denna konvention följande förpliktelser. Med ett sådant steg, vilket skulle innebära att den tjeckoslovakiska staten frivilligt underställde sig internationell kontroll, skulle dess prestige stärkas och alla misstankar om att dess anslutning till konventionen endast är formell skulle avlägsnas.
7. Att sådana anställda vid massmedier, säkerhetsorgan och andra statliga organ som missbrukat sin ställning genom att sprida osanningar, utöva påtryckningar eller hota med domstolar och andra förvaltningsorgan, och det med målsättningen att skada medborgare som försvarar åsikter som är helt i enlighet med republikens författning och rättsordning, även om de inte skulle vara helt konforma med dem som för ögonblicket framställs som officiell ståndpunkt, ställs till ansvar.
Personer som på detta sätt kränker lagar och förpliktelser enligt internationella konventioner skadar de statliga institutionernas rykte. Endast de måste frukta en effektiv kontroll, endast de hotas av lagarna. För dem är den verkliga socialistiska demokratin en mardröm, och just därför har de varit och är de främsta motståndarna till de mänskliga och medborgerliga rättigheterna och den demokratiska friheten. I dag hotar de bara oss, men deras upprepade försök att rehabilitera processerna under femtiotalet - det enda i kampanjen som stöter på motstånd från den politiska ledningen - har visat att de inte kommer att göra halt inför någonting.
Charta 77 har under de senaste månaderna bestått en stor prövning, men alla dess argument har visat sig hålla. Trots repressalier har endast en undertecknare återtagit sin underskrift. Hundratals andra har kommit istället. Charta 77 har bevarat sin legala basis; inte ens de häktade har kunnat pådyvlas något brottsligt i förbindelse därmed. Riksåklagarens ställningstagande har, trots att detta just i dessa dagar missbrukats vid arbetsrättsprocesser, en helt oklar och oförbindlig karaktär. Men framför allt har Charta 77 bevarat sin moraliska halt, sin vilja att inte vika för våld och sin beredskap till samarbete med var och en som respekterar de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheten. Detta håller vi både som ett viktigt bidrag till fredens bevarande och fortsatt avspänning i Europa och som en förutsättning för utvecklandet av ett sant socialistiskt samhälle hos oss.
Utgivet i Prag 29 april 1977
Undertecknat av Professor dr J Hajek 25 april 1977 i Prag
