Manifest Charta 77:
Charta 77:s andra dokument beskriver myndigheternas omedelbara reaktion på Charta 77 - redan innan manifestet hunnit postas till regering och parlament:
På förmiddagen den 6 januari 1977 omringade fordon från säkerhetstjänsten mitt i den normala trafiken en personbil i vilken författarna Václav Havel och Ludvik Váculik färdades tillsammans med skådespelaren Pavel Londovsky. De var på väg för att till Tjeckoslovakiens regering, parlament samt till nyhetsbyrån CTK överlämna texten till Charta 77 med samtliga underskrifter och vidare att skicka denna per post till alla undertecknare. De nämnda personerna, liksom också skriftställaren Zdenek Urbánek, förhördes därefter under flera timmar, trots att det av utanskriften på kuverten tydligt framgick att statssäkerhetstjänstens aktion var otillbörlig och oberättigad, då Charta 77 - såsom också juridiska experter bevisat - inte på något sätt kränker de tjeckoslovakiska lagarna utan tvärtom försvarar dessa.
Det tjeckoslovakiska inrikesministeriet har alltså - för övrigt inte för första gången - satt sig över såväl internationella överenskommelser som även den egna statens lagar. I denna aktion mot oförvitliga medborgare deltog dussintals fordon och hela staber av undersökningspersonal, tekniker och övervakar, vilka däremot kanske nyligen saknades då det gällde att förhindra en kapning av ett tjeckoslovakiskt trafikflygplan.
Under förhöret filmades de gripna av TV-kameror och fotograferades som spioner tillsammans med de inlagor som var adresserade till landets högsta statsorgan, och som man tagit ifrån dem. Statssäkerhetstjänsten gjorde också filmupptagningar i Václav Havels lägenhet och sommarställe, trots eftertryckliga protester från ägarens sida, och i Zdenek Urbáneks våning. Bland annat filmades också ett antal utländska tidskrifter och olika privata föremål, uppställda som en samling terroristvapen.
Under natten mot trettondagen och den följande dagens fortsattes de nämnda husundersökningarna, varvid ett stort antal föremål beslagtogs, framförallt böcker, korrespondens, fotografier och rent personliga saker, vilka statssäkerhetstjänsten beslagtagit redan vid undersökningarna i april 1975 för att då idka utpressning mot några medborgare. Som nr 1 i förteckningen över de föremål som beslagtogs hos Ludvik Vaculik upptogs Heinrich Bölls bok "Grupporträtt med dam". Längre fram specificerade man inte. En post upptas exempelvis av "60 manuskript, inbundna i linneband". För Ludvik Váculík beslagtogs och fotograferades även de officiella publikationerna från USA:s ambassad i Prag. Anmärkningsvärt är att också de just officiellt utgivna texterna till de internationella konventionerna om medborgerliga rättigheter togs i beslag. Samtidigt greps skriftställaren Frantisek Pávlicek och journalisten Jan Petránek och utsattes för förhör och husundersökning. Båda hade undertecknat Charta 77. Medan de fyra förstnämnda släpptes efter midnatt den 7 januari, släpptes de båda andra först ett dygn senare, efter utgången av den tidsfrist som är satt för anhållande.
Genom sina åtgärder har statssäkerhetstjämsten tydligt bevisat Charta 77:s existensberättigande, eftersom medborgerliga rättigheter kränks i Tjeckoslovakien. Talesmännen för Charta 77 påpekade för inrikesministeriet att de genomförda husundersökningarna var olagliga, eftersom inget åtal följde. Detta är enligt den tjeckoslovakiska lagen en förutsättning för sådana åtgärder. Att filma personer mot deras vilja, liksom deras lägenheter och privategendom, kan anses som tillåtet i nödfall enligt paragraf 237 i strafflagen.
Under hela tiden för aktionen protesterade talesmännen för Charta 77 i likhet med andra undertecknare mot detta godtycke. De kräver att fortsatta olagligheter inställs och att samtliga beslagtagna manuskript och andra föremål omedelbart återställs.
Talesmännen för Charta 77 förbehåller sig i överensstämmelse med artikel 19 i i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter - rätten att offentliggöra alla fall då otillåtna påtryckningar mot undertecknarna kan komma att inträffa.
Talesmännen för Charta 77 deklarerar att textens offentliggörande i utlandet innan den kommer de tjeckoslovakiska regeringsorganen till handa likaså är inrikesministeriets skuld, eftersom ministeriet försökt förhindra textens överlämnande.
Talesmännen för Charta 77 tillkännager att fyrtio nya undertecknare tillkommit. Deras namn kommer i likhet med alla de övriga inte att publiceras så länge det inte ges någon garanti för att polisaktionen natten till trettondagen inte upprepas. De kommer emellertid att deltaga i arbetet med Charta 77.
Talesmännen för Charta 77 meddelar också att de av samma skäl utsett tre ersättare. Deras namn kommer att publiceras, om de första tre talesmännens verksamhet omöjliggöras.
Talesmännen för Charta 77 uttrycker sin tacksamnhet för alla bevis på solidaritet såväl inom som utom landet. De vill korrigera utländska kommentarer såtillvida att det bland undertecknarna ingalunda förekommer uteslutande intellektuella, utan också arbetare och andra anställda, däribland medborgare som inte utsatts för några repressalier på grund av händelserna 1968, utan engagerat sig därför att deras samvete bjudit dem därtill. Därför bör Charta 77 inte betraktas som en grupp dissidenter utan som ett medborgarinitiativ.
Talesmännen för Charta 77 tror på att ledande statsmän kommer att förhindra fortsatt godtycke från inrikesministeriets sida, ett godtycke som hotar inte bara oss och ett stort antal medborgare, utan - varom exempel från det förgångna vittnar - initiativtagarna.
Detta manifest har undertecknats av talesmännen för Charta 77:
Prag den 8 januari 1977
Professor dr Jan Patocka
Václav Havel
Professor dr Jiri Hájek
Personnot.
Jan Patocka, född 1907, död 13 mars 1977 av slaganfall efter upprepade polisförhör.
Václav Havel, född 1936, författare, 1968 talesman för KNS (De partilösa författarnas klubb), efter 1969 häktad två gånger.
Jiri Hajek, född 1913, jurist, aktiv i socialdemokratiska partiet tills detta fusionerades med kommunistpartiet 1948, därefter medlem i kommunistpartiets centralkommitté, 1965-68 utrikesminister, 1970 utesluten ur partiet.
