Manifest Charta 77:
Detta dokument handlar om diskrimineringen på utbildningsområdet, för att favorisera dem med de rätta relationerna, om än med svaga studieförutsättningar. Ungdomar från politiskt misshagliga familjer hindras.
Diskrimineringen vid uttagningen av ungdomar till gymnasie- och högskolestudier utgör sedan flera år ett brännande problem på de mänskliga rättigheternas område. Varje år förmenas ett stort antal ungdomar möjlighet till studier, trots att de genom sina studieresultat, karaktärsegenskaper, sitt intresse för vidareutbildning och goda resultat vid inträdesprövningarna bevisat sin studielämplighet.
Det rör sig här om en diskriminering som sedan flera år tillbaka utövats mot barn till medborgare av de mest olika kategorier, i vilka regeringen enligt icke offentliggjorda men hårt tillämpade regler avgränsar de obekväma medlemmarna av den tjeckiska och slovakiska folkgemenskapen och genom dessa åtgärder, som är olagliga men desto effektivare, undantar dem från en rad grundläggande mänskliga rättigheter, bland annat också rätten till utbildningsfrihet för deras barn. Tidigare rörde det sig om då kallade "kulak"-familjer, om familjerna till politiska fångar från olika processer under femtiotalet, om familjemedlemmar till dem som tillhört de västliga arméerna under andra världskriget, emigranternas familjer eller familjer som utövade någon viss religion m.fl. I dag är det - massvis - särskilt familjer av medborgare som under 1968 engagerade sig i det offentliga, politiska, vetenskapliga och konstnärliga livet.
De mot dessa medborgare insatta åtgärderna håller inte ens från saklig utgångspunkt, ty idag bekänner sig bl a också en väsentlig del av den internationella kommunistiska och arbetarrörelsen till dessa demokratiska principer. Även Tjeckoslovakiska socialistiska republiken utvecklade dessa principer under år 1968 i den regering vars ställföreträdande premiärministrar då var dr Gustáv Husák och dr Lubomir Strougal. Dessutom har företrädare för de demokratiska principerna aldrig öppet kunnat ställas inför domstol för sin verksamhet och dömas i laga ordning. Diskriminerigen av dem är ofta rent godtycklig och en fråga om att göra upp personliga mellanhavanden med dem. Även om det verkligen skulle röra sig om dömda personer kan deras bestraffning också drabba påvisbart fullkomligt oskyldiga människor som deras barn. Bestraffningen av dessa barn på det känsligaste området - i fråga om deras utbildning och förberedelse för yrkeslivet - är därför inte bara absolut lagstridigt, utan står i motsättning till alla idéer om ett ordnat, mänskligt samhälle, framför allt när det gäller ett samhälle som förklarar sig vara socialistiskt.
En hämndakt
Det rör sig entydigt och uteslutande om en hämndeakt, att skrämma och korrumpera såväl föräldrarna som lärarna och de människor som i första hand ska förbereda sig för vuxenlivet och som nu redan från ungdomen ska göras till medgörliga instrument för statsmakten.
Åtta år efter deklarerandet av normaliseringspolitiken förvägras barn, som 1968 var sju eller åtta år gamla, studier i mellanskolorna. Barn som 1968 var 10-11 år gamla och vars föräldrar engagerade sig i demokratiseringen av det offentliga och politiska livet förvägras nu tillträde till högskolorna.
I det nuvarande systemet för intagning till gymnasie- och högskolor är det inte fråga om en objektiv värdering av de sökandes kunskaper, begåvning och studieförutsättningar. Det rör sig inte om att riktigt utnyttja och utveckla talanger. Utan framför allt gäller det - å ena sidan - "belöning" för politiskt "engagemang" och konformt uppträdande och - å andra sidan - bestraffning av föräldrarna för deras politiska åsikter, om dessa inte helt och hållet överensstämmer med dagens politiska praxis.
Dessa politiskt motiverade diskrimineringsaktioner träffar därför de mänskliga relationernas känsligaste område, relationerna mellan föräldrar och barn. De skrämmer föräldrar liksom barn, tvingar dem till en yttre lydnad och en hycklande attityd. De deformerar föräldrarnas och barnens karaktär. Situationen liknar moraliskt den som människor befinner sig i då deras handlingssätt påverkas av en gisslans öde. De tvingar föräldrar och barn att spela en förnedrande komedi för att barnen ska få möjlighet till studier.
Den politiska diskrimineringen i samband med utbildningsmöjligheterna, som aldrig officiellt erkänts, men som desto eftertryckligare genomdrivs av den statliga och politiska apparaten, står i motsättning till proklamationerna som säger att det socialistiska samhället respekterar och uppskattar medborgarnas kunskaper och att det ska bereda möjligheter för människorna att utveckla och utnyttja sina talanger.
I stället för begåvade sökande antas i dag sökande med resultat som ligger under genomsnittet eller till och med får betraktas som direkt dåliga, när de eller deras föräldrar i verkligheten eller skenbart engagerar sig och är beredda att tålmodigt acceptera vad dagens politiska garnityr förkunnar och i ord betyga sitt samförstånd.
Ett favoriseringssystem som inte sporrar
Som bevis för diskrimineringen och samtidigt favoriseringssystemet kan en officiell skriftlig anvisning från skolministeriet beträffande intagningsbestämmelserna för läsåret 1976-77 citeras. Enligt denna anvisning ska en sökande som i studentexamen eller i mellanskolan får högsta betyg i alla ämnen i de skriftliga proven och även får betyget "berömlig" i den muntliga prövningen men som inte uppfyller "de klassmässiga kriterierna" vid intagningen placeras efter en sökande som vid student- och mellanskoleprövningen fått betyget 2/3 (alltså en femma och närmare betygssiffra 2 än 3), som fått betyget "otillräcklig" i den skriftliga prövningen och som i den muntliga prövningen fått betyget "genomsnittlig", men som uppfyller de "klassmässiga kriterierna".
Denna officiella anvisning från skolministeriet sporrar inte mellanskoleeleverna till studier, de innnebär ingen stimulans till att förbättra kunskaperna, till flitigt studium - det verkar snarare i motsatt riktning.
Hemlighetsmakeriet
Till laglösheten i intagningsförfarande bidrar ytterligare faktorer:
1) Anvisningarna och reglerna för intagningen är hemliga och undandras därigenom offentlig kontroll, bortsett från att den bristande kännedomen minskar chanserna för de flesta sökande.
2) Hela intagningsprocessen är även den hemlig och genomförs utan offentlig insyn.
3) Inte ens de verkliga siffrorna på antalet studieplatser och vilka de tilldelats offentliggörs. Genom den konstgjorda minskningen av antalet studieplatser på några linjer, inklusive de icke-tekniska linjerna, minskas ytterligare intagningsmöjligheterna för politiskt handikappade sökande, vilket drabbar ett antal särskilt begåvade ungdomar, särskilt sådana med språkbegåvning, musikalitet eller med begåvning inom andra konstnärliga områden. Därvid måste tas hänsyn till att enligt våra lagar och seder för en rad fackinriktningar för utövande av en bestämd verksamhet krävs inte bara begåvning och konkreta arbetsresultat, utan också betyg (t ex i fråga om musiker, konstnärer, författare, översättare etc). Även den totala samhälleliga aspekten är betänklig, ty på detta sätt tillförs folkgemenskapen på ett onaturligt sätt skolade utövare på områdena humanistiska vetenskaper och konst.
4) Även det faktum att vissa bestämda fackinriktningar öppnats för några årgångar, t ex studier i konsthistoria, hålls i många fall hemligt. I detta spciella fall emottogs under ett år officiellt inga anmälningar, varefter terminen började och kursen var esatt uteslutande med barn (särskilt döttrar) till dagens "prominens".
5) Det förekommer också ett flertal fall där studenter från dessa kretsar blivit antagna till högskolestudier utan det vanliga prövningsförfarandet.
6) Vidare försämras möjligheterna till ordentliga studier för de politiskt handikappade ungdomarna även genom det omotiverade stödet åt icke studielämpliga ungdomar, vilka dock räknas som politiskt "önskvärda". Dessa "önskvärda" blockerar studieplatserna särskilt under de första terminerna. Senare lämnar de studierna som drop outs, trots alla olika fördelar som kommer dem till del. Detta bevisas av de höga avgångssiffrorna under de första terminerna, särskilt inom de ämnesområden där tentamina inte är så lätta att klara (medicin, teknik). Det är inte bara ett slöseri med finansiella och andra medel, som belastar oss alla, utan också en praxis enligt vilken man försvårar studierna för ungdomar från andra kategorier medborgare och därmed sänker den allmänna utbildningsnivån i respektive yrken.
7) Alla dessa åtgärder medför en allmän nedskrivning av människovärdet inom skolväsendet och skapar motsvarande förutsättningar för ett protektionssamhälle. Det förekommer rykten om besticklighet. Dessa låter sig emellertid svårligen bevisas. Ty den som medger att hans barn genom bestickning kommit in på högskolan förklarar samtidigt att han aldrig kommer att erkänna det offentligen. Utbildningsministeriet borde och skulle kunna finna möjligheter att dokumentera dessa fall och uppta dem till prövning.
Demoraliserande följder
De demoraliserande följderna av dagens urval av studerande skadar djupt ungdomarnas moraliska profil. Ungdomarna lär sig snabbt skillnaden mellan de vackra officiella proklamationerna och den motsatta verklighet som de upplever. Detta gäller såväl de med orätt diskriminerade som de med orätt gynnade ungdomarna.
Även lärarna, för vilka denna attityd som påtvingats eleverna omöjliggör ett kvalificerat pedagogiskt beteende, utsätts för denna demoraliseringens konsekvenser. De drivs i samma moraliska dilemma som föräldrarna till de drabbade barnen, eftersom varje protest med de nämnda åtgärderna skulle hota deras materiella existens.
Förutom att de moraliska värdena urartar till allmänt hyckleri och otillbörligt favoritsystem, medför dagens praxis för uttagning till studier ytterligare viktiga konsekvenser för den fackmässiga nivån hos dem som går ut skolan i deras framtida yrke och även i det praktiska livet. Hela samhället kommer att lida brist på kreativa förmågor och talanger. För en ekonomiska och kulturella utvecklingen i ett land som är fattigt på råvaror och andra extensiva tillväxtkällor är detta särskilt tungt vägande och alarmerande. De som i dag är ansvariga för hushållandet med vårt högsta nationella värde - människornas skapande förmåga - borde betänka vilka enorma och ofta till och med oersättliga förluster som på detta sätt tillfogas vårt samhälle.
De ansvariga för detta tillvägagångssätt vid antagandet av studerande till mellan- och högskolor respekterar inte de högtidliga internationella överenskommelser som våra högsta statliga företrädare ingått, och de kränker den tjeckoslovakiska lagen på grövsta sätt.
Charta 77 kräver
Vi kräver som undertecknare av Charta 77:
1) Upphävande av alla hittillsvarande förordningar, riktlinjer, anvisningar etc för skolförvaltningarna i fråga om antagning till studier, i den mån dessa står i strid med förklaringen om de mänskliga rättigheterna, vilken enligt sedvanlig lagstiftning och offentliggörande idag utgör en beståndsdel av den tjeckoslovakiska rättsordningen. Vi kräver att särskilt artikel 26 uppfylls, i vilken det heter: "Lagen förbjuder varje diskriminering och garanterar alla personer lika och effektivt skydd mot diskriminering av vilken som helst anledning."
2) Vi kräver att det öppet i pressen görs bekant att Tjeckoslovakien uppfyller den förpliktelse som man anligt artikel 40 i deklarationen påtagit sig: "De stater som är föredragsparter i överenskommelsen förpliktar sig att meddela de åtgärder som genomförts med anledning av införande av de i denna konvention erkända rättigheter, över de framgångar som vid tillämpning av dessa rättigheter uppnåtts, och detta inom ett år från den dag då anslutning till denna konvention skett."
3) Vi kräver inträttandet av en kommission, bestående av kvalificerade pedagoger och andra medarbetare inom undervisningsväsendet, vilka inte är belastade av hittillsvarande diskrimineringspraxis vid urval till studier. Kommissionen ska utrarbeta och offentliggöra en objektiv analys av den hittillsvarande situationen vid intagningar till mellan- och högskolor och utvärdera konsekvenserna av detta kritiska läge för vårt folks utbildningspotential och för dess fortsatta vetenskapliga, tekniska, kulturella och moraliska utveckling.
4) På grundval av resultaten av den nämnda kommissionens undersökning ska de som med orätt avvisats studieplats ger möjlighet att studera.
Undertecknarna av Charta 77 håller det för ändamålsenligt och fördelaktigt att insamla uppgifter om konkreta exempel på diskriminering inom området vidareutbildning och bringa dessa till de politiska och officiella myndigheternas kännedom med krav på omprövning och rättelse.
Undertecknarna av Charta 77 betraktar det som sin moraliska och medborgerliga plikt att, ledda av en uppriktig ansträngning att konstruktivt och positivt bidra till en lösning av detta brännande problem utan att därvid uppställa andra mål eller ställa politiska eller andra anspråk, erbjuda sin hjälp att avskaffa diskrimineringen vid antagning till mellan- och högskolor. De betraktar detta dokument som ett första initiativ till effektiva åtgärder för att avskaffa bristerna i det nuvarande tillvägagångssättet och att bringa reglerna för antagning av studerande vid de nämnda slagen av skolor i överensstämmelse med förklaringen om de mänskliga rättigheterna, vilka av den tjeckoslovakiska staten antagits som lagligt bindande.
Talesmännen för Charta 77:
Professor dr Jan Patocka
Václav Havel (fn i fängelse)
Professor dr Jiri Hájek
