Manifest Charta 77:
Detta dokument utgör en sammanställning av myndigheternas aktioner mot undertecknarna av Charta 77. Där krävs bl.a. offentliggörande av grunderna för häktningar och uppsägningar från arbetet.
Trots att Charta 77 innebör en akt av förefattningsenligt garanterad petitionsrätt och rätt till fri meningsyttring har undertecknarna av detta dokument sedan det offentliggjordes utsatts för talrika politiska övergrepp och frihetsberövanden, som om det vid utformningen och utsändningen av Charta 77 skulle röra sig om en straffbar handling.
Vi skulle vilja göra en sammanställning av de aktioner som riktat sig mot undertecknarna och talesmännen för Charta 77, i den mån de nu går att fastställa, och vi kräver för de drabbade en gottgörelse, om en sådan över huvud taget är möjlig. Vi vill utförligt berätta om vad som hittills blivit bekant om de fängslade undertecknarna.
Sedan den 14 januari, alltså sedan fyra månader, är skriftställaren Václav Havel, en av talesmännen för Charta 77, häktad, men redan en vecka tidigare utsattes han för åtgärder från polisens sida, delvis rättsvidriga sådana. Utan att den fängslade var närvarande genomfördes hos honom en husundersökning, det togs filmer, och senare, vid genomletandet av hans sommarställe i Vlcice, tog man bilder av fastigheten.
Den 11 januari ägde förhör rum hela dagen i Ruzyne. Varken släktingar eller vänner har fått träffa Václav Havel sedan den 14 januari. Han kunde alltså inte följa uppmaningen den 15 januari att låta utföra kontrollbesiktning av sin bil.
Den 16 januari överlämnades ett brev till Václav Havels hustru med upplysningen att Václav Havel hade häktats. Han anklagades enligt § 98, mom 1 och 2a och hade enligt brevet begärt rättshjälp. Meddelandet från riksåklagaren om arresteringen enligt strafflagens § 68 kom först den 18 januari. Den 21 januari beslagtogs hans skrivmaskin och en ny undersökningstjänsteman anmälde sig. Den 26 januari kom det första sammanträffandet mellan försvarsadvokaten och den anklagade till stånd, faktiskt var dr Lukavec emellertid aldrig närvarande vid något vittnesförhör och han fick heller aldrig ta del av några skriftliga dokument.
Nästan lika länge som Václav Havel, en av talesmännen för Charta 77, satt undertecknaren Frantisek Pavlicek och publicisten Jiri Lederer fängslade. Tillsammans med regissören Ota Ornest, som inte hör till undertecknarna, beskylls de för de straffbara handlingarna omstörtning av republiken och att ha skadat republikens intressen i utlandet. (Det är att märka att sammanhanget mellan fängslandet av Ota Ornest och de övriga nämnda personerna i grund och botten beror på massmediernas och de polisiära organens suggestionseffekter men i själva verket är det oklart.)
De organ som är verksamma i straffprocessen har under hela tiden varken meddelat de anklagades släktingar eller allmänheten vad man egentligen konkret anklagar de gripna för. Försvarsadvokaterna, vars urval är mycket begränsat, tar oftast knappast någon del i undersökningsproceduren. Ota Ornests hälsotillstånd väcker allvarliga farhågor, då han redan före sig fängslande två gånger drabbats av hjärtinfarkt och dessutom lider av sockersjuka. Dessa och andra omständigheter, liksom rätts- och statsorganens tystnad, tvingar oss till att enligt artikel 29 i CSSR:s författning kräva ett omedelbart frigivande av Václav Havel, Frantisek Pavlisek, Jiri Lederer och Ota Ornest. I den mån rättsuppfattningen hos de rättrogna som är verksamma i straffprocessen inte tillåter en sådan lösning, kräver vi att grunderna för dessa åtal och fängslanden med medgivande av åklagarämbetet offentliggörs.
Om vårt brev inte tillmötesgås, kommer detta endast att stärka misstanken hos allmänheten att två medborgare befinner sig i häkte därför att de undertecknat Charta 77 och en medborgare häktats på grund av sin funktion som des talesman, trots att aktionen Charta 77 annars inte varit föremål för straffrättsliga ingripanen. I denna situation vill vi fästa uppmärksamheten på en hel rad repressalieåtgärder som vidtagits mot undertecknarna och andra personer. Nästan alla undertecknare från den 1 januari 1977, dvs mer än 200 medborgare, har inkallats eller uppträtt som vittnen i straffprocessen om "omstörtning av republiken", varvid de tillfrågats om Charta 77.
Talesmännen för Charta 77 och andra undertecknare har upprepade gånger förhörts av polisen, ofta hela dagarna. Förhören äger fortfarande rum. Medborgare som inte infunnit sig, oftast åberopande sin rätt att vägra uttala sig, har ånyo kallats. Säkerhetstjänsten har genomfört nära femtio husundersökningar, till största delen hos undertecknare av Charta 77. Trycksaker, manuskript, korrespondens och andra föremål beslagtogs, föremål som inte på något sätt stått i sammanhang med undersökingen. Undersökarna tog skriftprov från skrivmaskiner och en en hel rad fall beslagtogs skrivmaskinerna.
Av husundersökningar drabbades enligt icke fullständiga rapporter följande undertecknare (här räknas upp 40 namn). Hos Jan Patocka beslagtogs manuskript. Arton av de drabbade kommer från Brno; det är i det närmaste alla undertecknare från Brno.
Uppsägningar från anställning
Några undertecknare drabbades rent försörjningsmässigt genom omedelbar uppsägning från sina anställningar. Såvitt bekant motiverades åtgärden alltid med undertecknandet av Charta 77. Som orsak för arbetsgivaren att utan uppsägningstid avskeda anställda har anförts antingen grovt brott mot arbetsdisciplinen enligt § 53 b i arbetslagen eller brott mot statens säkerhet enligt § 53 c, men ofta anges också lagstridiga motiveringar för uppsägningen av anställningsavtalet.
På detta sätt drabbades (här uppräknas 11 namn), de tre sistnämnda förra veckan. I fråga om Milusese Stevichova och Jaroslav Litera bröts anställningsavtalet utan att något motiv angavs. Andra undertecknare väntar ett liknande förfarande eller emotser sin uppsägning efter samtal som de haft med sina arbetsgivare i samband med de kampanjer som förts på deras arbetsplatser: Jiri Ruml, Jan Sokol, Vaclav Trojan har uteslutits ur ROH (CSSR;s LO), Jitka Bidlarova och Zusanna Dienstbierová får inte längre tillhöra sin socialistiska arbetsbrigad. De uppgifter som står till vårt förfogande är med största sannolikhet ofullständiga, ty de inkluderar inte de strykningar av uppdrag som uppenbarligen genomförts i samband med undertecknandet.
Några åtgärder mot undertecknarna av Charta 77 hotar deras hälsotillstånd, eller har skadat hälsan. Sålunda fick Jelena Masinová den 10 januari en svårläkt meniskskada i högra knäet (läkare föreslår operation) då hon med våld fördes till förhör. Nina Kocová tvingades under 13 dagar (21 jan - 2 febr) in på den slutna avdelningen för venerologi vid universitetskliniken, Prag 2 (U Apolinare), trots att hennes levnadssätt inte gav någon anledning att misstänka någon venerisk sjukdom hos henne. Under tiden 21-24 januari förhördes skriftställaren Karel Sidon av säkerhetsorganen över 100 timmar. Då han inte kunde bindas vid brott under de föreskrivna 48 timmarna får man anta att han lagstridigt berövats sin personliga frihet under mer än 48 timmar. Den 21 januari kränktes Josef Suks personliga frihet, då säkerhetstjänstens folk använde våld, genomsökte hans hus och gjorde ett skriftprov på hans skrivmaskin. Ivana Hyblerová sjukskrevs den 31 januari från sitt arbete på sjukhuset OUNZ i Ceske Lipe. Diagnosen var "risk för missfall". Därefter blev hon redan samma dag på initiativ av sin arbetsgivare, sjukhusdirektören vid OUNZ, åter förklarad arbetsför, detta utan någon läkarundersökning. Denna dag slutade hennes månadslånga provtjänstgöring, varefter man utan angivande av orsak sade upp anställningskontraktet med henne. Läkarhjälp kunde hon få först i Prag, 90 km därifrån, där hon idag med samma diagnos är intagen på sjukhus.
Förtalskampanj
I januari - med början den 10 - påbörjades i massmedierna en kampanj mot Charta 77. Det grovt vanställda innehållet opererade inte bara med förtal och osanningar, utan också med detaljer som strider mot bestämmelserna om privatlivets helgd. Man till och med använde sig av antisemitiska inslag. Främst drabbades Václav Havel, Pavel Kohout, Zdenek Mlynar, Frantisek Kriegel och framförallt Ludvik Vaculik. Förtalskampanjen mot enskilda fortsätter. I motsättning till artikel 17 i konventionen om medborgerliga och mänskliga rättigheter fick inga av dem som utsatts för dessa angrepp mot sin heder möjlighet till replik, inte heller fick de tillfälle att ge en riktig tolkning av Charta 77 och försvara dess teser.
- - -
Telefonerna har stängts och för de båda talesmän för Charta 77 som ännu befinner sig i frihet, liksom för (här följer sju namn). Några undertecknare har redan erhållit besked att allmänna intresset tvingar post- och televerket att använda deras telefoninkopplingar för andra ändamål.
För några av undertecknarna har statssäkerhetstjänsten till och med dragit in identitetskorten och i stället utfärdat ersättningskort, vilka emellertid inte godkänns för att lyfta pengar från girokonto och heller inte gäller som legitimation på hotell. Statsorganen har uppmanat några undertecknare att de ska begära utresetillstånd...
Under de senaste veckorna kallade statssäkerhetstjänsten flera av undertecknarna för att uppmana dem att de skulle återta sina undertecknanden av Charta 77. Dessa uppmaningar åtföljdes av påtryckningar. De förekom också erbjudanden att undertecknarnas situation skulle kunna tänkas bli förbättrad. Den brist på framgång som dessa strävanden i stort sett kom att utmärkas av har emellertid inte avhållit statssäkerhetstjänsten från att fortsätta sitt arbete i denna riktning...
Av de 25 medarbetare till Ivan Medek, som protesterade mot hans uppsägning, återtog - efter påtryckningar från direktören för det statliga grammofonbolaget Supraphon - 18 sina underskrifter. Av de sju som avböjde att återta sina underskrifter blev tre uppsagda och två drabbades på annat sätt. Hos jur dr Alena Capková genomfördes en husundersökning, då hon hade skrivit av texten till Charta 77; dessutom beslagtogs hennes skrivmaskin. Karel Freund utsattes två gånger för lagstridig personundersökning, detta redan innan han undertecknat Charta 77. Paret Princ, vänner till Miluse Stevichová, som bodde i deras hus, har fått allvarliga svårigheter att försörja sig. Det mest graverande fallet är läraren Jan Urban, som utan uppsägningstid sades upp från sin tjänst då han vägrade att skriva under en resolution som fördömde Charta 77 (se brev från sydbömiska kretsförvaltningen, avdelningen för undervisningsväsende, s.160). Professor J. Kosinová blev, då hon inte understödde resolutionen som fördömde Charta 77, i ett cirkulär från chefen för Biblioteksskolan i Prag betecknad som potentiell reserv för den "antistatliga" gruppen kring Charta 77.
Charta 77 står öppet för alla
Som talesmän för Charta 77 ser vi det som vår plikt att redogöra för alla dessa omständigheter så att medborgare som i fortsättningen öppet bekänner sig till Charta 77 och uttryckligen önskar att deras underskrifter publiceras ska få en utförlig bild av situationen för att bättre kunna bestämma sin inställning till Charta 77.
Vi betonar än en gång att Charta 77 inte är något slutet sällskap, utan en sammanslutning av alla dem som anser att grundprinciperna i de båda internationella konventionerna om medborgerliga politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter helt och fullt ska förverkligas. Denna är för övrigt delar av vår rättsordning och detta ingalunda på något tvetydigt sätt.
Därför står Charta 77 i princip utan undantag öppen för alla tjeckoslovakiska medborgare, hälsar varje stöd och sympatibevis som på olika sätt visas dem som vill att de mänskliga rättigheterna ska förverkligas. Solidaritet från de arbetande människorna, från deras organisationer, från progressiva krafter i Tjeckoslovakien och överallt i världen hjälper undertecknarna att kunna genomföra de i Charta 77 ställda uppgifterna. Ett uttryck för detta är också det faktum att vi de 1 februari kunde publicera namnen på ytterligare 209 undertecknare av Charta 77.
Professor dr Jan Patocka
Professor dr Jiri Hájek
1) Dokument 5 tas ej med här, då det bara innehåller en uppräkning av namn.
