Charta 77 representerar höjdpunkten i den tjeckoslovakiska oppositionen mot Husakregimens sk normaliseringspolitik. Frihetsbrevet Charta 77, undertecknat av 257 personer, offentliggjordes den 6 januari 1977.
De tre mest kända av undertecknarna var filosofiprofessorn Jan Patocka, författaren Vaclav Havel, som senare blev president, och den tidigare utrikesministern under Dubcekperioden, Jiri Hájek.
I Charta 77 underströks att man inte utgjorde någon organiation, det handlade om en informell och öppen gemenskap av människor från olika samhällsgrupper och med olika politiska övertygelser. Det som förenade dem var kritiken av situationen i Tjeckoslovakien - inte något gemensamt handlingsprogram.
Charta 77 representerade en legalistisk hållning, man krävde bara att makthavarna skulle respektera internationella avtal om mänskliga rättigheter, som de själva hade undertecknat. I fokus hamnade förpliktelserna enligt Helsingforsdeklarationen 1975.
Charta 77 innehöll också en förteckning över de punkter i deklarationen som dagligen kränktes.
Reaktionen från de tjeckoslovakiska myndigheterna blev hysterisk, och visade hur sårbara de vara inför denna slags kritik. Flera av undertecknarna blev arresterade. En av dem, professor Patocka, dog efer att ha utsatts för långvariga förhör. Haver arresterades och sattes fri efter några månader i fängelse. Jiri Hájek levde i husarrest. De omfattande propagandakampanjer som drogs igång mot Charta 77 tydliggjorde också att makthavarna kände sig pressade.
Charta 77 hade samtidigt den effekten att splittringen i ledningen för kommunistpartiet fördjupades. Den hets som myndigheterna inledde mot oppositionen ledde till att omvärlden riktade sin uppmärksamhet mot förhållandena i landet.
MSG ska framöver lägga ut de 10 olika dokument, som utgör manifestet Charta 77.
Vi siktar också till att lägga ut Helsingsforsavtalet och andra deklarationer om mänskliga rättigheter .
