Ur Aldous Huxleys "Framtidens värld", från 1958:
"När det gäller propaganda förutsåg de tidigare förespråkarna för allmän läskunnighet och en fri press bara två möjligheter: propagandn skulle kunna vara sann eller falsk. De förutsåg inte vad som i själva verket inträffade, framför allt i våra västliga kapitalistiska demokratier - skapandet av en jättelik kommunikationsindustri, sysselsatt huvudsakligen inte med vad som är sant eller falskt utan med det overkliga, det ... oviktiga. De lyckades, kort sagt, inte ta med i beräkningen, att människan har en nästan omättlig aptit på förströelser.
Förr fick de flesta människor aldrig denna aptit helt tillfredsställd. De kunde längta efter förströelser, men dessa tillhandahölls inte. Det var jul bara en gång om året, det var långt mellan festligheterna, det var få som läste och mycket litet att läsa och det som mest liknade bion i vårt grannkvarter var församlingskyrkan; men föreställningarna där var - ehuru de förekom regelbundet - något enformiga. För att finna förhållanden, som ens avlägset påminner om dagens, måste vi gå tillbaka till det kejserliga Rom, där befolkningen hölls på gott humör genom ständigt förekommande gratisdoser av all sorts underhållning - från poetiska dramer till gladiatorfäktningar, från Vergiliusuppläsningar till boxningar, från konserter till militärparader och offentliga avrättningar. Men inte ens i Rom fanns det någonting, som kunde jämföras med den oavbrutna förströelse, som nu skapas genom tidningar och tidskrifter, genom radion, television och film. I 'Du sköna nya värld' utnyttjar man avsiktligt idelig förströelse av det mest fascinerande slag - orgi-porgi och andra - som instrument för att hindra folk att ägna alltför stor uppmärksamhet åt de sociala och politiska realiteterna."
"Bara de vaksamma kan bevara sina fri- och rättigheter; bara de som är ständigt och intelligent alerta kan räkna med att effektivt styra sig själva på ett demokratiskt sätt. Ett samhälle, vars flesta medlemmar inte större delen av sin tid dväljs bland realiteter utan på annat håll, i de eskapistiska världar, som utgörs av sport och gottköpsromantik, av mytologi och metafysiska fantasier, kommer att få det svårt att stå emot infiltrationen av personer, som vill behärska och kontrollera detta samhälle.
Dagens diktatorer förlitar sig i sin propaganda främst på att upprepa, undertrycka och rationalisera - att upprepa slagord, som de vill ha erkända som sanna, att undertrycka fakta, som de vill hålla mäniskor i okunnighet om samt att väcka och rationalisera de känslor, som kan utnyttjas i partiets och statens intresse. När man bättre förstår en konst, den vetenskap, som består i att påverka människors psyken, skall morgondagens diktatorer otvivelaktigt lära sig kombinera dessa metoder med de ständiga förströelser, vilka numera i västern hotar att i en flod av oväsentligheter dränka den förnuftsmässiga propaganda, som är ett villkor för att man skall kunna bevara individens frihet och rädda de demokratiska institutionerna."
