Carin Stenström krisierar i ett debattinlägg i SvD den 15/6 01 den riksdagsreform som trädde i kraft 1970 och som innebar att riksdagsledamöterna förvandlades till heltidspolitiker:
"Att riksdagsledamöterna från 1973 blivit heltidssysselsatta på Helgeandsholmen, isolerade i små arbetsceller, med speciella arbetsvillkor och förmåner, med begränsad yttervärldskontakt, är den stora och allvarliga skillnaden mot den gamla riksdagen. När lekmannakaraktären upphörde försvann en viktig del av riksdagens legitimitet. "
Stenströms förslag är:
"... en kraftig minskning av riksdagens sammanträdestid. Behåll enkammarsystemet, behåll antalet ledamöter, men minska tiden de vistas i riksdagen med förslagsvis två tredjedelar.
Koncentrera riksdagens arbete till några intensiva månader per år. Extrainkalla riksdagen när det är motiverat."
"I dag har mycket av riksdagens uppgifter flyttat till Bryssel. Kommunikationerna har förbättrats radikalt, vilket gör att i stort sett alla ledamöter kan resa till Stockholm över en dag. Heltidsvistelsen i Stockholm hör till en svunnen tid. Tanken om att göra riksdagens ledamöter till proffspolitiker var naturligtvis att man därigenom skulle få ökad kompetens och en mer genomarbetad politik. Men motsatsen har blivit fallet. Riksdagen har försnävats och förflackats.
I den gamla riksdagen fanns en stor yrkesbredd bland ledamöterna. Genom att dessa stod kvar och var verksamma i sina yrken, fanns en direkt kunskap om en mängd områden i samhället. I dag saknas många viktiga yrkesföreträdare, det är omöjligt för många dugliga personer att sitta i riksdagen, därför att de då måste släppa sin yrkeskontakt. Egna företagare lyser numera med sin frånvaro, medan den offentliga sektorn och intresseorganisationerna är överrepresenterade. Alltfler riksdagsledamöter har aldrig sysslat med annat än politik. Sådana politiska broilers existerade knappast före riksdagsreformen.
Kontakten mellan väljare och riksdagsledamöter var tidigare daglig och naturlig. Man träffade sin riksdagsföreträdare ute i det vardagliga livet, som arbetskamrat, som föreningsledamot, som kommunalpolitiker. I dag är kontakten avskuren, de förtroendevalda sitter instängda på Helgeandsholmen. En riksdag bestående av proffspolitiker blir ängslig och lättpåverkad. Den enskilde riksdagsledamoten tycks vilja agera så att omvalet inte äventyras. Vi får följsamma riksdagsmän som undviker att stöta sig med sitt eget parti, och som ogärna sticker ut hakan. Därmed får vi också en tråkigare riksdagsdebatt och ett minskat intresse för riksdagen. "
Carin Stenström vill se en reformering av riksdagsarbetet:
"...återge riksdagsmandatet karaktären av ett uppdrag, inte av yrke. Koncentrera riksdagens sammanträdestider till sammanlagt tre-fyra månader per år. Skala bort alla onödiga uppgifter, som idag tynger riksdagen och blockerar det centrala arbetet.
Avskaffa heltidslönen för riksdagsarbetet, men ge riksdagsledamöterna ordentlig ekonomisk kompensation för sina insatser och goda möjligheter att kombinera uppdraget med ett yrkesliv. Avskaffa i analogi med det möjligheterna till heltidspensioner från riksdagen. Utnyttja modern teknik och modern kommunikation för att koncentrera och effektivisera riksdagsarbetet. Dessa förändringar bör kunna genomföras utan grundlagsändring."
