Ugebrev 2

Pia Kjærsgaards veckobrev den 26/11 2001, direkt efter det danska valet och härdsmältan i skallen på svenska journalister:

 


Tid till glädje och tid till att hålla löften

När Dansk Folkepartis folketingsgrupp i denna vecka samlades, kunde man räkna till 22 medlemmar! Det är mer än dubbelt så många som inför folketingsvalet den 20 november och avspeglar den fantastiska uppbackning Dansk Folkeparti fått från den danska befolkningen. 413 491 danskar röstade på Dansk Folkeparti vid valet. Det är 161 062 fler än vid valet 1998 och jag känner mig både ödmjuk och djupt tacksam över att så många människor har valt att
lägga sina dyrbara röster på oss.

Valresultatet visar att den danska befolkningen inte har lyssnat på de otaliga smutskastningskampanjer som från olika håll i åravis blivit fört mot Dansk Folkeparti: från partier som gjort fortsatt massinvandring till sina egna slagnummer bara för att överleva rent politiskt; från den kulturradikala eliten som känner sig "åh, så bekymrad över den danska befolkningens rasism"; och från de många människor som gjort massinvandringen till en livsstil och som därför icke önskar någon som helst förändring i utlänningspolitiken.

Men lika överväldigande glad och stolt är jag över valresultatet och för alla de duktiga politiker, medlemmar och medarbetare i Dansk Folkeparti, sådana som kämpat för att vi skulle nå så långt. Likaså är jag glad och stolt över att den danska befolkningen inte har tillåtit sig påverkas av alla dessa åsiktstyranner. Danskarna har tillkännagivit att de icke delar den så kallade elitens drömvision om ett multikulturellt Danmark, att de icke längre vill acceptera blotta tanken på allt längre väntelistor inom sjukvården, att de inte längre vill acceptera en sviktande åldringsvård. Och framförallt har de visat att de inte vill bli nedvärderade och undervisade av eliten om vad som skulle vara bäst för danskarna och Danmark. Danskarna vill och kan själv bestämma hur Danmark skall utvecklas i framtiden.

Att vissa journalister från utländska medier, bl a de svenska, kallar de danska väljarnas beslut för "bekymrande" och anklagar den danska befolkningen för att vara främlingsfientlig. Sådant rycker jag bara på axlarna åt. Det är vårt land och vårt val. För mig är dessa angrepp bara uttryck för det som eliten alltid beskyllt Dansk Folkeparti för: fördomsfullhet, förutfattningar och intolerans. Och detta görs innan det nya folketinget har blivit utnämnt, än mindre har beslutat någonting som helst!

Däremot är jag mycket bekymrad över den odemokratiska utvecklingen i Sverige, där varje fri debatt om massinvandringen, som bl a har utmynnat i det groteska faktum, att hälften av invånarna i Malmö nu är av främmande ursprung, effektivt blir strypt av de politisk korrekta svenska medierna. Dagligen får Dansk Folkeparti alarmerande information från svenskar som uttrycker stark rädsla för den utveckling som sker i deras land. Samtidigt får de hela tiden reda på av den svenska eliten att de bara skall hålla tyst och "Älska det Kungliga Multietniska Sverige". En av de sorgligare resultaten som detta åsiktsförtryck medför är, att de avskyvärda nynazistiska grupperna har fått mycket lättare att värva nya medlemmar i Sverige än i Danmark.

Så mitt svar till de utländska journalisterna är kort och gott: ­ Städa framför er egen dörr och fråga istället era egna medborgare hur dom vill ha det i sitt land, så ska vi danskar nog ordna våra egna problem i Danmark!

Nu är det tid att ta arbetskläderna på sig och få röjt upp i det moras av problem som Socialdemokrater och De Radikale Venstre har lämnat efter sig. Och i detta uppröjningsarbete vill Dansk Folkeparti spela en avgörande roll. Den kommande statsministern Anders Fogh Rasmussen har nämligen bara två möjligheter att uppnå majoritet i det kommande folketinget: endera tillsammans med Dansk Folkeparti eller det djupt splittrade socialdemokraterna. Dock kan Anders Fogh Rasmussen vara helt lugn. Som Dansk Folkeparti hela tiden har sagt, vill vi arbeta för ett lojalt och ansvarskännande parlamentarisk grund för den nya, borgerliga regeringen.

Men detta betyder inte att Anders Fogh Rasmussen bara kan ta Dansk Folkeparti för givet. Det kommer det aldrig att bli tal om; att våra mandat blott skall användas till att hålla Venstre och Konservative kvar på ministertaburetterna. Vi skall ha inflytande och vi kommer aldrig att köpslå om vår politiska inriktning. Och detta vet Anders Fogh Rasmussen helt klart. Så Dansk Folkeparti kommer inte finna sig i att vara ett s k "maskformigt bihang", en formbar massa till de två kommande regeringspartierna. Vi skall tvärt emot, hela tiden hålla ett vakande öga på om Venstre och de Konservative lever upp till sina vallöften och vi skall vara regeringes sociala och nationella samvete.

Först och främst skall vallöftena hållas vad angår utlänningslagen, åldrings- och sjukhusvården. Det skall stramas åt vad beträffar massinvandringen, de äldre skall försäkras om ordentliga vårdhem och hemtjänst och väntelisterna till sjukvård skall kortas. Dessutom skall EU-villkoren respekteras.

Det är ett stort arbete som ligger framför oss och därför gläder det mig så mycket mer, att folketingsgruppen nu består av 22 medlemmar, där alla kan ta del i arbetet. Det finns mer än tillräckligt att göra.

Tack för det fina valet. Danskarna har röstat danskt och jag och alla i Dansk Folkeparti vill göra allt vad vi kan för att leva upp till detta förtroende.

 


 

 Se vidare:

Heja Danmark!

Två omröstningar

Vem bör skämmas?