Pia Kjærsgaards veckobrev den 12/8 -02, om läget i Sverige inför valet:
Sverige - Europas DDR
Invandringskritiska partier får inte lov att komma till tals. De får inte lov att sätta in valannonser i tidningarna, och hålls utanför svensk TV:s valprogram. De ska helt enkelt behandlas som icke-existerande. Som i totalitära stater, ska varje tecken på deras existens undanhållas all offentlighet. De finns inte.
Bara befolkningens ivriga och upprepade lovsång över det multikulturella samhället får täckning i media. Invandrare begår inga som helst kriminella gärningar i Sverige, för det berättas inte om detta. Det är frasernas samhälle. Det är förtryckandet av all opposition. Det är Skandinaviens DDR.
I Danmark är vi vana vid, att om ett parti kan samla de underskrifter som krävs för att ställa upp i folketingsvalet, får partiet samma rättigheter som alla andra. Tänk på alla de mikroskopiska socialistiska, marxist-leninistiska och kommunistiska partier, som fick lov att hylla Mao, Sovjet, Albanien, Kuba eller Kambodja i valprogrammen i TV. När rösterna hade räknats, hade de bara fått några få tusental.
Likväl blir partierna likställda i valrörelsen. Och inte bara i TV och radio, som är underkastade public service-förpliktelser, utan också tidningarna i Danmark ger som fast regel alla valbara partier utrymme för att få sin åsikt tryckt.
I Sverige är det helt annorlunda. Där hålls nya partier systematiskt utanför den demokratiska processen. De får inte lov att deltaga i tävlan om väljarna. De får inte föra ut sitt budskap. De får inte ställa upp ett alternativ. Det får kort sagt inte finnas något att välja mellan. Är Sverige en demokrati?
Och låt oss som tankeexperiment föreställa oss, att svensk media skulle skildra valrörelsen i grannländerna. I Norge skulle det enligt opinionsmätningarna största partiet inte få komma till tals. I Danmark skulle Dansk Folkeparti, som är folketingets tredje största och en del av den parlamentariska majoriteten, inte existera. Puts väck!
Vi i Dansk Folkeparti fick smaka på den svenska presscensuren i förra veckan. Förra måndagen ringde den svenska tidningen Expressen till DF:s sekretariat och bad om en kommentar från Dansk Folkeparti om det svenska folkpartiets utspel om en ny integrationspolitik för Sverige.
Svenska folkpartiet motsvarar partiet Radikale Venstre i dansk politik, och folkpartiets ledare, Lars Leijonborg, har jag haft nöjet att diskutera med i dansk TV. Han finner vår och den danska regeringens utlänningspolitik osmaklig.
Likväl har folkpartiet tagit sig samman och föreslagit, att invandrare i Sverige ska lära sig svenska, vilket är ett oerhört krav i svensk politik, och därför utlöste förslagit mycket kritik. Det betraktas som rasistiskt i Sverige att kräva att man ska kunna tala svenska i Sverige!
Hur som helst, så ville Expressen gärna publicera Dansk Folkepartis kommentar, och vår talesman i invandringsfrågor Peter Skaarup satte snabbt ihop ett inlägg.
Men nästa dag var stora delar bortskurna. Och Expressen meddelade oss, att de hade "tagit bort stycken som inte är förenliga med svensk pressetik".
Det handlade bland annat om en beskrivning av tillståndet på Nørrebro i Köpenhamn, där 600 poliser ska utkommenderas för att skydda en man som går med det kristna korset, där flickor mobbas i skolorna om de går med kors, och där steningar av otrogna kvinnor försvaras av områdets imamer. Det handlade om ett citat av den italienska författarinnan Orianni Fallaci, och slutligen blev ett citat ur den svenska nationalsången bortcensurerat.
Inget av det bortskurna innehöll Peter Skaarups personliga åsikt, utan refererade eller citerade uteslutande fakta, som journalister fritt rapporterar i danska tidningar. Men detta får inte nämnas i svenska tidningar. Det är "oförenligt med svensk pressetik".
Det roligaste var dock, att också den sista versen i den svenska nationalsången "Du gamla, du fria" sågades av den svenska självcensuren. Den lyder såhär och är uppenbart rasistisk eller hetsande enligt svensk etik:
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Även DDR - dvs Östtyskland - hade flerpartisystem.
