Öppna Kanalen i Stockholm är en TV-kanal med problem. Det märks för dem som försöker titta, och det märks för dem som försöker sända.
Vad man som tittare snart kan konstatera är ojämnheten i programkvaliten. Spännvidden är stor, mellan vad olika föreningar presterar.
I ena änden finns genomarbetade och nästintill professionellt gjorda program, som TVL och Hamsafar.
I andra änden finns t ex dessa somaliska program, där ofta en eller två personer bara sitter framför en uppställd kamera och pratar i en timme. Denna senare typ av program sker på respektive hemspråk och utan översättning.
Där finns även program som hämtats från utlandet, program där det kan ingå krigsscener och vajande fanor (ej den svenska).
Och så har vi Presens-TV och liknande, med sina repriser i all oändlighet. Vilket inte hindrar att de kan utannonseras som "extrasändningar".
Den TV-tittare som vill kunna planera sitt tittande får det svårt. Det går inte att i förväg få en tillförlitlig bild av vad som ska sändas. Det finns programtablåer, och det aviseras om kommande program - när de ska komma och vad de ska handla om. Problemet är att det så ofta sker plötsliga omkastningar. "Med reservation för ändringar", står det följdriktigt...
Även då ett utannonserat program sänds på angiven tid händer inte sällan att det börjar försenat, att ljudet är dåligt, att där helt saknas ljud eller att det märks något annat tekniskt fel. Kanske får tittarna bara se en fryst bild.
I vilken utsträckning det handlar om teknisk inkompentens eller det har andra orsaker kan vara svårt att avgöra, men det kan ju kvitta. Resultatet blir detsamma.
Intressant är också hur ÖK-ansvariga på text-tv redan i december tog bort tidigare utlagda texter om Öppna Kanalens målsättning att verka för ökad yttrandefrihet mm. På förfrågan svarade Birger Stattin då att det pågick en omredigering, men ännu två månader senare har man inte lagt tillbaka de försvunna sidorna.
Sammantaget ger detta en TV-kanal med dåligt anseende och allt färre tittare.
Räddningen, för ambitiösa och seriösa program, blir i det läget att ha en fast sändningstid som regelbundet återkommer. Då kan man bygga upp en egen publik, som lär sig att passa just den tid när deras program ska komma.
Men vad betyder det om angivna tider inte går att lita på? Vad händer om styrelsen plötsligt bara stuvar om bland sändningstiderna? Det är inte svårt att föreställa sig: det saboterar för dessa program. Tittare sitter och väntar på ett program som inte kommer. När programmet verkligen sänds finns inte tittarna där.
Just så har ÖK-styrelsen agerat, och det har självklart väckt irritation hos de programproducenter som drabbats. Det gör kanske inte så mycket för ett program som ändå inte har några tittare, men för program med stor publik och många sponsorer blir det ett hårt slag.
Som Åke Askensten ser saken råder yttrandefrihet i ÖK Stockholm även efter beslutet att säga nej till Medborgerliga Studiegrupper som medlem. MSG får ju sända som extern förening, mot betalning av 3.000 kronor per sändningstimme.
Det är naturligtvis alldeles för mycket pengar för att en liten förening som MSG skulle ha råd. Dessutom vore det som att kasta pengarna i sjön, att få någon enstaka sändning.
En förutsättning för att det skulle kunna bli meningsfullt att sända i ett sammanhang som detta är att MSG fick chansen att bygga upp en egen, fast publik. Det förutsätter en bestämd sändningstid, som regelbundet och pålitligt återkommer. Något sådant vill Åke Askensten inte erbjuda. Vad det skulle bli fråga om är olika tider från gång till gång, tider som MSG skulle få reda på med kort varsel.
Dessutom ska Öppna Kanalen ha betalt i förväg. Vad händer då om ÖK saboterat (avsiktligt eller oavsiktligt) sändningen genom dålig ljudkvalitet, fryst bild eller liknande? Får MSG då tillbaka sina pengar? Här skulle ligga en stor risktagning.
Därutöver har Askensten tydligen tänkt sig att varje MSG-program skulle särskilt förhandsgranskas, av den ansvarige utgivaren.
Sammantaget kan det bli väldigt besvärligt.