Stockholm, den 19.2.2001
Du Nils Olof,
ditt svar lät mindre som ett utlåtande från en myndighet och mer som ett polemiskt inlägg från en politisk meningsmotståndare. Jag väljer därför att i denna kommentar lägga mig på en mindre formell nivå.
Min utgångspunkt är följande:
Som medborgare försöker jag vara en plusfaktor, vinnlägger mig om att inte ligga samhället till last. Jag försörjer mig således genom eget arbete, undviker sjukskrivningar och går till jobbet även när det ibland tar emot. Betalar skatt och är laglydig, undviker att skräpa ned i naturen och är snäll mot djur. Jag är uppväxt med den moralen att vilja göra rätt för mig.
Som medborgare är det också önskvärt att vi engagerar oss i större samhällsfrågor. Det är vad som bär upp vår demokrati: människor som bryr sig. Själv har jag varit politiskt aktiv alltsedan 60-talet. Jag ser det som min skyldighet, men samtidigt min rättighet, att försöka påverka.
Jämfört med 60-talet kan dock noteras stora förändringar. Då var problemen hanterbara, exempelvis låg brottsligheten på en väsentlig lägre nivå och skolan befann sig inte i en akut kris. Det behövdes heller inga kampanjer mot rasism.
Det har väl aldrig varit lätt att aktivera människor i politiskt arbete, men idag är det svårare än någonsin. Det beror inte bara på att så mycket konkurrerar om människors tid och uppmärksamhet. Det beror också på att det bland svenskarna finns en rädsla att råka illa ut, om de tar ställning. Detta är nog ett nytt fenomen, sedan demokratins genombrott i vårt land.
Det ligger i sakens natur, när man engagerar sig politiskt, att man kan få mothugg och kritik. Man får räkna med att s.a.s. ta en del smällar. Det är full OK - så länge det bara finns en möjlighet att försvara sig!
Det är här Justitieombudsmannen kan komma in. JO behövs för att skydda enskilda medborgare mot övergrepp.
Över till ditt svar:
Du skriver att jag framfört "klagomål mot Stockholms kommun med anledning av att kommunen bl.a. har gett bidrag till kanalen".
Fel: jag har inga "klagomål" på Stockholms kommun. Jag nämnde kommunens involvering i Öppna Kanalen bara som ett skäl för att JO ska kunna se ÖK Stockholm som ett område att lägga synpunkter på.
Vidare skriver du att jag är "kritisk mot innehållet i vissa program i kanalen" och du tillfogar en "upplysning": "Av yttrandefrihetsgrundlagen följer att det står var och en fritt att uttrycka tankar och lämna uppgifter i vilket ämne som helst..."
Birger Stattins sändning den 14/1 handlade inte om att lämna "uppgifter". Tillfrågad bedyrar han direkt att han aldrig påstått att vi inom MSG skulle vara nazister. Ordagrant har han heller inte gjort detta, men det är ändå den bild som han förmedlar till TV-tittarna, genom sina associationer.
Det ska vara högt till tak, vi ska ha en vid yttrandefrihet i Sverige, det anser även jag. Problemet med det aktuella fallet är att yttrandefriheten går bara i en riktning. Stattin kan säga i stort sett vad som helst om mig och MSG - vi får inte tillfälle att säga något alls i TV-rutan. För honom är yttrandefriheten total, för oss är den noll. Vi får varken uttrycka tankar eller lämna uppgifter.
Det är denna kombination och denna helhet saken gäller, inte enskilda program.
JK anser sig inget kunna göra mot Birger Stattin och TV-Söder. För ett JK-ingripande krävs grövre övertramp.
Radio- och TV-verket kan å sin sida inte tvinga ÖK Stockholm att ta med en viss förening. Verket kan bara i efterhand avstå från att ge koncession för en ny sändningsperiod.
Öppna Kanalens styrelser, såväl på riksnivå som i Stockholm, har visat ett utpräglat ointresse för detta. De svarar inte ens på brev.
Min förhoppning var att JO skulle kunna (och vilja) fånga upp ärenden som annars faller mellan stolarna.
En tittare som just sett Birger Stattin i TV-rutan ringde och rådde oss att göra en JO-anmälan. Han betonade att vi skulle ta med en formulering om "diskriminering av svenska rättsprinciper".
Jag kan inte de byråkratiska irrgångarna, men om det i ett fall som detta inte finns någon instans att vända sig till, då har vi inget rättssamhälle!
Olof Palme talade om Husakregimen i Tjeckoslovakien som "diktaturens kreatur". Jag tänker vid det begreppet mest på alla dessa lydiga underhuggare, både i det kommunistiska Tjeckoslovakien, i DDR och andra sådana samhällen, vilka gjorde diktaturen möjlig. Hur resonerade de?
I dagarna hade Aftonbladet en rubrik "Rasister attackerar Sahlin på Internet". Mona Sahlin, som har mer yttrandefrihet än kanske någon annan svensk, hade fått en antydan till kritik. Någon hade i ett inlägg på Passagen skrivit att hon var "zigenarnas bästa vän". Det räckte för att media skulle rycka ut med denna rubrik.
Någon motsvarande utryckning skulle naturligtvis aldrig vara aktuell i vårt fall. Kontrasten blir total.
Jag begär inte att du ska vara helt opåverkad av den ensidiga mediamiljö vi lever i, men försök åtminstone att streta emot en aning.