Jan Guillou gör, i Aftonbladet den 13/12 -99, en intressant historisk jämförelse.
Inledningsvis påminner Guillou om den kampanj som "räknenissarna" bedrev för några år sedan
"... som gick ut på att det inte lönade sig för dem att arbeta i Sverige. Direktörsklimatet var för dåligt, menade man. Och om detta klimat inte förbättrades genom exempelvis skattebefrielse för räknenisse, så skulle Sverige drabbas hårt. Räknenissarna skulle då nämligen fly utomlands till 'marknaden'..."
"Svagheten med hotet var ju att inga betydande amerikanska, brittiska, tyska, franska eller japanska industrier skulle drömma om att ersätta egna tjänstemän med svenskar. Tanken var uppenbart befängd."
Men snart var, konstaterar Guillou, dessa direktörerna "ute på den politiska banan" igen:
"Nu var det företagsklimatet som var uselt. ... hela industrier skulle fly till 'marknaden' där ute. Dessa hotelser var inte lika uppenbart löjeväckande ... när det gäller utflyttning av industri så är det de hotande räknenissarna som själva utgör marknaden."
"Och eftersom de svenska väljarna inte lät sig skrämmas den här gången heller så började direktörerna hämnas. De lämnade ut ett av Sveriges mest framgångsrika företag Astra till slakt hos en större brittisk konkurrent. För detta blev de själva rikligen belönade. Och kunde nu faktiskt, åtminstone tillfälligt tills Astra läggs ner och de får fallskärmar, flytta ut till London. De hade förverkligat sitt hot och sitt straff mot svenska folket. "
De sade att de sålde Volvo för 50 miljarder, några års vinst. .. Generationer av svenska arbetares och forskares verk sändes till slakt för att räknenissarna ville bevisa sin poäng (och berika sig själva ungefär som Judas)."
En viktig roll för att möjliggöra vad som pågår spelar, hävdar Guillou, ekonomijournalisterna:
"... hyllar ekonomijournalisterna som hjältar de räknenissar som lät slakta ett par av det svenska folkets viktigaste industrier. De är handlingskraftiga, djärva, intelligenta och sexiga. Enligt ekonomijournalisterna var det nödvändigt att sälja Volvo för ett par års vinster för att...tja, företagsklimat och bla och bla."
Så kommer Jan Guillou till sin jämförelse:
"Om vi tänker oss att dessa manövrer inträffat för hundra år sedan. Ett par förvaltare av stor och strategisk svensk industri säljer flottans varv i Karlskrona till Tyskland med hänvisning till att Tyskland är duktigt på varv och att de själva, de dristiga svenska säljarna, ju får så mycket betalt och dessutom får flytta till Berlin...."
"Direktörerna skulle snabbt ha infångats och ställts inför rätta. Anklagelserna skulle ha varit högförräderi i kombination med försnillande av folkets medel. Straffet kunde bara ha blivit ett enda i ett mål med så enkelt avgjord skuldfråga.
Bödeln vid den här tiden hette Dalman och jobbade mest med yxa. ..."
