Globaliseringen, dvs internationaliseringen av stora företag och gränslösheten för kapitalet ger möjligheter för storkapitalet att utöva utpressning mot nationella regeringar och försätta fackföreningar i ett underläge. Skatteunderlaget minskar och staterna får allt mindre manöverutrymme.
Samtidigt leder valutaspekulationer allt oftare till situationer där nationalstaterna tvingas till ingripanden för att stabilisera situationen. Just i ett läge när nationalstaten behövs som bäst undermineras dess ställning.
Så här skriver Martin/Schuman i boken "Globaliseringsfällan", mot bakgrund av den internationella aktion som krävdes för att rädda den mexikanska peson:
"Moodys och andra ratinginstitut hade tillgång till alla siffror och... bedömt placeringar i mexikanska statspapper som högriskabla. Men i detta fall ville inte ens förvaltarna av de största fonderna tro på branschens egna vakthundar. 'Vinsterna var helt enkelt alltför sexiga', medgav en av de berörda handlarna.
- - -
Men peso-krisen blottade inte bara staternas svaghet gentemot den okontrollerade spekulationen utan också market makers maktlöshet inför sina egna svagheter. De anarkistiska, antistatliga attityder som styrarna av kapitalflödet brukar ge uttryck för förvandlades alltid till sin motsats när det gäller att ta hand om de olyckor de själva vållat. Marknaderna ska visserligen styra, men bara som diktatur med begränsat ansvar.
- - -
År för år växer... sannolikheten för att den otyglade finansmaskinen ska utlösa globala krisvågor, som inte kan bemästras bara med tron på marknadens ordnande kraft. Men snart kan ropet efter staten bli ett rop ut i natten. För storfinansens international undergräver oavbrutet det som den i fall av kris är i mest behov av: nationalstaternas och deras internationella institutioners handlingsförmåga."
