I SvD den 24/5 -97 skriver Gür, med utgångspunkt från s-programmet "Strategi för integration":
"Två frågor som integrationsstrategin driver hårt är att 'integrationen är en ömsesidig process' och att den inte berör 'bara individer och enskilda grupper utan hela Sveriges befolkning', samt att invandrarbegreppet skall utsorteras eftersom det medverkar till en uppdelning av människor: 'Det får inte finnas vi och dom. Det får bara finnas vi'.
Den första tanken att integration innebär att alla skall anpassa sig till förändringen är surnat vin i nya lägrar. Redan i slutet av 1960-talet ansåg invandrarpolitikens grand old man, ambassadören och den förste generaldirektören för invandrarverket, Kjell Öberg, att begreppet 'anpassning' (som då var den politiska elitens favoritord i detta sammanhang) 'avsåg en ömsesidig anpassning, dvs både svenskar och invandrare skulle anpassa sig till varandra'.
Men det var nonsens då och det är nonsens nu. Ty denna 'fina' tanke om allas anpassning till varandra röjer ett grundläggande missförstånd om det svenska samhället. Man förstår inte innebörden av att detta samhälle, trots sin 'etniska, språkliga och kulturella mångfald' i grunden är svenskt. Inte på något mystiskt och överindividuellt sätt, utan svenskt till språk, seder och bruk, historia och gemensamma referensramar, det där som med ett samlingsord brukar kallas för kultur."
"...det är vettigare att nykomlingar tar seden dit de kommer än att man gör om systemet enligt vad som passar alla nykomlingar bäst. Detta utesluter givetvis inte att nykomlingarna kan förändra systemet i bättre fungerande riktning om förslagen faller i god jord. Men det blir både billigare och enklare att alla nyanlända grupper lär sig den svenska kulturens koder än att alla infödda och alla nyanlända lär sig varandras koder."
"Trots de integrationspolitiska flosklerna är det hedervärt av socialdemokratin att den efter trettio år av invandrarpolitisk förvirring nu tar avstånd från denna politiks bärande tanke om att det finns 'vi och dom'. Det innebär samtidigt en bankruttförklaring av mer än trettio år av politiskt arbete utfört av personer som bl.a. Alva Myrdal, Olof Palme, Rune B Johansson, Anna-Greta Leijon, Anita Gradin, Georg Andersson, Maj-Lis Lööw och Leif Blomberg.
Men lika typiskt för socialdemokratin är att när den säger 'det får bara finnas vi', att detta 'vi' inte får ett eget namn, nämligen svenskar i nationell bemärkelse."
