Carl Hamiltons kolumn i Aftonbladet den 15/12 -99 handlar om den pågående bantning av det militära försvaret. Rubriken löd:
"FOLKFÖRVARET EN GENIAL IDÉ SOM NU SKA SKROTAS".
Hamilton raljerar över vår nya försvarsdoktrin:
"Istället för försvar får vi en doktrin som kallas 'återtagande'. Det kan översättas ungefär så här: när huset väl står i brand, då tänker vi betala vår hemförsäkring."
"...Armén är nedbantad till ett lustigt litet bihang till flygindustrin. Landet är blottlagt. Istället får vi en armé à la Bildt. Rustad för utländska äventyr, men oförmögen att försvara det egna folket."
"Folkförsvaret och den allmänna värnplikten är inte bara en vacker utan därtill en riktig tanke. Den tar ifrån överklassen, officerskåren eller varje annat samhällsskikt privilegiet att ensamt kunna tala i nationens namn. Genom den allmänna värnplikten görs landets försvar, men också själva nationen, till en angelägenhet för alla."
Carl Hamilton är inte imponerad av förmågan att lära av historien, som den manifesterats:
"I det stora hela passar denna dumhet in i ett allmän svenskt mönster. Vi är alltid redo för modig försvarskamp när faran väl är över. 1925 avrustade vi med ungefär samma argument som i dag: det fanns inget akut militärt hot. Däremot fanns det realpolitiska motsättningar som förr eller senare måste blomma ut i konflikter. Strutsaktigt bortsåg vi från detta. ... När kriget kom var viljan god, men vi stod nakna. När stormvindarna blåst förbi var vi redo. Tio år senare var vi norra Europas starkaste krigsmakt beväpnade till tänderna och beredda på allt. Eller rättare sagt, redo att utkämpa andra världskriget på nytt."
Det hot som Hamilton ser är utvecklingen i Ryssland.
"Ett försvar måste byggas efter långsiktiga politiska realiteter, inte efter akuta militära hot. I svensk press underskattas kategoriskt Rysslands militära kapacitet..."
"Det efterlyses ofta mer enighet i den politiska debatten. Nåväl, här är ett område där enigheten är närmast öronbedövande - följaktligen är det också dödstyst. I praktiken har alla stött denna utveckling. Vänstern därför att smör alltid smakar bättre än kanoner. Socialdemokratin med sin nuvarande bokhållarmani, har tacksamt funnit ett nytt besparingsobjekt. Och högern spanar i det blå efter sitt älskade Jas.
Steget tas utan debatt. Journalister är ointresserade."
"Om ÖB hade tagit sin soldatheder på allvar, borde han ha tackat för sig och därmed tvingat upp frågan på den politiska dagordningen."
