Under den rubriken hade Kajsa Ekholm Friedman en artikel i Sydsvenskan den 23/5 -97:
"Jag skall här ta upp två problem, först faran av att släppa in etniciteten i den politiska sfären och därefter det postmoderna samhällets brist på gemensam nationell identitet. Men låt mig först säga: alla samhällen är idag mångkulturella i betydelsen att de mottagit influenser från när och fjärran. Etnicitet är någonting helt annat; det handlar om sociala relationer, om att koppla ihop sig med folk av sin egen sort och skilja mellan Vi och Dom.
Wilhelm Agrell tar upp en aspekt av mångetniciteten som jag berörde i mitt föredrag för Folkviljan och massinvandringen men som jag utelämnade i min senare DN-artikel. Agrell skriver: 'Etnicitet exploderar inte, den bringas att explodera, vilket kräver vissa betingelser.' Där är vi eniga. Han tar Bosnien och Nazityskland som ett exempel och jag har mina erfarenheter från etniskt krig och etnisk rensning i Kongo. Etniska konflikter blir elakartat destruktiva först när de drivs på från den politiska nivån. Det måste finnas politiska aktörer som för sina egna syften manipulerar och hetsar sina etniska bröder till angrepp på den andra parten. Därför sa jag i mitt föredrag i Solna att man måste hålla den politiska sfären fri från etnicitet."
"Den parlamentariska demokratin är anpassad efter det moderna samhällets förhållanden och har sina risker i både södra Afrika och det postmoderna Sverige. Det höjs med jämna mellanrum röster om att invandrare bör dela den politiska makten med svenskarna, genom kvotering, och detta för att det skall bli lugnt i Sverige. Jag vill varna för detta. På denna punkt måste vi värna om det moderna, demokratiska samhällets ideal. I den publika/politiska sfären skall vi inte vara någonting annat än likställda medborgare, individer. Etniska och religiösa identiteter skall stanna i den privata sfären. Invandrare måste ta sig in i politiken på vanlig väg, som svenska medborgare, de får varken representera sin egen etniska grupp eller kategorin 'invandrare' - i motsättning till 'svenskarna'. Detta ser jag som någonting oerhört viktigt. Den politiska makten i Sverige måste vara svensk - i betydelsen representera oss alla."
"...Fukuyama demonstrerar med komparativt material att graden av tillit, med en annan term 'socialkapital', är en viktig faktor i ett samhälles förmåga till ekonomisk utveckling och välfärd. Tilliten vilar, säger han, på sociala dygder som hederlighet, pålitlighet, samarbetsförmåga och känslan av förpliktelse gentemot nästan. I samhällen med hög tillit har det uppkommit associationer eller organisationer på mellannivån, dvs mellan familj och stat. Folk har kunnat samarbeta med varandra utöver familjeplanet - och för det krävs gemensamma värden.
Ett samhälle med hög grad av social solidaritet är effektivt på grund av att man minimerar konflikter och maximerar samarbete och interaktion... ekonomin mår bäst av en politik som håller transaktionskostnaderna och kostnader för upprätthållandet av lag och ordning på låg nivå."
"Den nationella solidariteten har också varit en viktig faktor i utvecklingen av välfärdsstaten. I diskussioner som förts rörande nationalitet, medborgarskap och invandring har man påpekat att den sociala solidaritet som är en förutsättning för välfärdssystemet förutsätter en känsla för nationen. ...nation och medborgarskap kompletterar varandra. Utan en gemensam nationell identitet finns ingenting som förenar medborgarna. Nationaliteten ger dem den gemensamma identitet som gör det möjligt för dem att uppfatta den värld de lever i som gemensam."
"Dagens mångetnicitet innebär, i såväl USA som Sverige, att samarbete och interaktion försvåras och att stora resurser måste användas på åtgärder som syftar till att nödtorftigt skyla över problemen. Bill Jordan pekar på de kostnader som exklusionen och den sociala polariseringen, effekter av den globaliserade ekonomin, medför för samhället. Kriminaliteten ökar, särskilt våldsbrotten, vilket driver upp kostnaderna för upprätthållandet av lag och ordning."
