"De dynastiskt uppbyggda imperierna - kejsardömet Österrike-Ungern är det främsta exemplet - tillhandahöll i vissa fall statsformationer som gav skydd åt en mångfald olika nationaliteter och tvingade dem till fredlig och fruktbar mångkulturell samexistens. Men de kunde aldrig fungera på demokratiska villkor. Fursteätten och byråkratin splittrade dem och fick dem på fall.
I själva verket är det under moderna villkor ständigt nationaliteten - den etniska samhörigheten, språket, den gemensamma kulturen, ibland identifierade med religionen - som håller folken samman. Där den statliga organisationen varit anpassad till detta faktum har den fungerat väl, där den inte gjort det har den fungerat illa.
Nationalstatsprincipen har i praktiken där den kunnat förverkligas visat sig överlägsen då det gäller att skapa fredlig utveckling, fungerande demokrati och politisk stabilitet. De lyckligaste länderna i Europa har varit de som i likhet med de skandinaviska byggt på denna princip, medan mångetniciteten alltid skapat konflikter och instabilitet. Utvecklingen i det forna Jugoslavien har varit det främsta åskådningsexemplet på mångkulturalismens nackdelar, men inte det enda.
Under ett villkor har mångkulturella statsbildningar kunnat fungera väl. Det är när en kultur och en socialgrupp innehaft en oomtvistad hegemoni."
"I många fall... länders hela politiska liv under långa tider dominerats av nationalitets- och kulturkonflikterna (Tjeckoslovakien, Belgien, Nordirland, Kanada). Men de länder som genom en nådig försyn undsluppit mångkulturalismen i dess mera akuta former har all anledning att prisa sin lycka. Vad innebär då en nationalstat? Uppenbarligen att staten befinner sig i nära förhållande till ett språk, en kultur, en 'nation'. Språket tillhandahåller det tydligaste kriteriet."
"Nationalstaten bär upp och skyddar ett språk men också en kultur. Den har ofta nog en 'protektionistisk' funktion i förhållande till det internationella samfundet - den beskyddar den 'egna' kulturen och det 'egna' språket, vakar över dess överlevnad, förstärker förutsättningarna för dess blomstring."
"Ju längre bort vi kommer från nationalstatsmodellen i riktning mot genuin mångkulturalism desto svårare blir det för staten att överleva eller, om den gör det, regeras i en anda av koncensus och samtycke."
"Nationalstaten består. Den består därför att den på ett relativt rationellt och välfungerande sätt löser vissa fundamentala problem som ingen stat kan undvika."
