I SvD den 10/6 -00 har etnologen Karl-Olov Arnstberg en artikel med rubriken "När staten tappar kontrollen".
Det finns ju ett antal skräckskildringar - Orwells "1984", Huxleys "Sköna nya värld" m.fl. - av samhällen där staten fått för stor makt. Det finns också verkliga erfarenheter i den vägen.
Mot detta ställer Arnstberg risken för - mot bakgrund av aktuella erfarenheter - att staten inte längre finns och vad detta innebär för människor.
Några citat:
"...under efterkrigstiden får industrisamhällets 'massmänniska' vika för två andra krafter: familism och individualism. Det är snarare olikheter än likheter som kommer att betonas och vi får ett 'Middle Mass Society', där etniciteten ofta kommer att spela större roll för identitetsbildningen än nationen.
'Middle' syftar därvid på att 'medelklassen' vinner."
"I 'Middle Mass Society' sjunker medvetandet om staten. Begreppet stat blir i stort sett liktydigt med samhälle och nation och framstår främst som politikernas uppgift och ansvar.
Stora samhällskategorier kan strunta i samhället. Företagsledarna kan ägna sig åt sin marknadskult och sitt golfspel, forskarna kan vända samhällsnyttan ryggen och ungdomar kan utveckla mer eller mindre egotrippade och nöjesorienterade kulturer.
Vad då samhällsansvar? Finns det något tråkigare än politik? Flera vill gå på raveparty än på ett politiskt ungdomsmöte. Smink, kläder och kroppsestetik blir långt viktigare än politik.
Mera preciserat får vi ett samhälle där många medborgare närmast blir oborgare och som dessutom delas i med- och motkulturer. Inom medkulturerna odlar man sitt samhällsintresse via mediekonsumtion... Däremot är politiskt arbete mindre intressant och de olika politiska partierna har svårt att engagera arbetare till vingårdens vardag."
"För motkulturerna - som oftast presenterar sig som manliga ungdomskulturer - gäller andra regler. Politikernas Sverige är något givet, något som 'bara finns där'."
"Motkulturernas medlemmar vänder ryggen till, för att ägna sin kraft åt det ofärdiga, åt att bygga egna små världar. Det viktigaste identitetsskapande kollektivet blir gänget ...
Vart sedan gänget drar iväg är en fråga om möjligheter. In i lönande kriminalitet, i en egen musikstil, in i någon kampsport eller motorkultur."
"Ett perspektiv som förenar med- och motkulturerna är att samhället/staten/nationen är något som 'bara finns där' - på samma sätt som havet, himlen och vädret är det en given storhet. Några är arga och besvikna, ungefär som man kan vara arg och besviken på vädret. Få inser att staten är något som man kan förlora.
Emellertid, det är just detta som kan hända. I vår tid är det globalt sett inte starka stater som Huxley varnade för utan svaga stater, stater som inte kan garantera sina medborgare skydd, säkerhet, kläder på kroppen och mat för dagen som utgör det stora hotet."
"Vad händer i stater där staten tappar kontrollen?
Ett exempel är Liberia där inbördeskrig 1989 startar sedan en liten rebellarmé störtat den korrupta regeringen. Krigsherrar och unga män med billiga vapen - ofta ryska - kämpar om kontrollen över drog- och diamanthandel. De lyckas ta död på omkring 150.000 medborgare och över en miljon människor blir hemlösa."
"... får svaga stater en ny form av arméer, styrda av krigsherrar. Soldaterna är inte längre självklart klädda i uniform eller utbildade till att följa regler i sin krigföring. Vapnet blir tecknet på att man är soldat, en AK 47:a eller en kalasjnikov."
"Det stora problemet nu i de flesta av riskzonerna i den värld som efterträtt det kalla kriget är att samhällena desintegrerar. Staternas monopol har brutits, deras vapenförråd har plundrats och vapnen, så billiga och enkla att använda att ett barn kan lära sig att döda på mindre än femton minuter, har spritts likt virus genom hela sociala vävnaden i fattiga samhällen."
"I valet mellan destruktiva samhällen är antagligen det samhälle där staten förlorat sin kontroll en värre livsmiljö än den totalitära stat Huxley varnade för."
Karl-Olov Arnstberg själv förespråkar dock en medelväg: en mindre stat med begränsade åtaganden, men likväl en stark stat med bibehållen auktoritet.
