Henrik Berggren och Lars Trädgårdh på DN:s kultursida den 31/12 -97:
"... i praktiken kan det svenska välfärdssystemet knappast beskrivas som ett 'kollektivistiskt' fenomen. Tvärtom är det svårt att tänka sig ett socialförsäkringssystem som är mer inriktat på att stärka den enskilda individens ställning gentemot olika former av samhälleliga kollektiv."
"Vad som kännetecknar det svenska samhället mest av allt är inte kollektivism, utan en allians mellan stat och individ som på ett enastående sätt förlöst individerna från beroendet av familjen och civilsamhällelig 'välgörenhet'.
För att förstå denna allians mellan stat och individ - denna statsindividualism, som vi vill beteckna den - är det nödvändigt att inse att det finns en särskild föreställning om förhållandet mellan individ och omgivning i Sverige... bilden av svensken framförallt har kommit att definieras som ett positivt förhållande till naturen å ena sidan och sin motsatsställning till samhället å den andra."
"Samhällslivet har... uppfattats som ett hot mot denna individuella upplevelse av frihet och oberoende. .. Särskilt intima relationer, inom familjen, med vänner, inom den lokala gemenskapen, framstår som bedrägliga därför att den beroendeframkallande kärleken subtilt men obevekligt urholkar friheten. Det är lättare att släppa in djur och maskiner i det personliga livsutrymmet än en annan människa."
"Hur ska svenskens självständighetsbehov kunna förenas med det ansvar och omsorg som fungerande mänsklig gemenskap kräver? Svaret är staten... En modern frihetslängtande svensk man kan överge hustru och barn utan att drabbas av social stigmatisering eller kostsamma underhåll; i praktiken träder staten i hans ställe både gentemot hustru och barn."
"Den svenska statsindividualismen har alltid varit klar över den moderna marknadskapitalismens nedbrytande kraft, dess förmåga att slita sönder alla band och omvärdera alla värden. Än så länge har den moderna svenska välfärdsstaten, med sitt löfte om att samtidigt kunna erbjuda de utsatta individerna både frihet och trygghet, också kunnat hålla emot denna förödande kraft. Men om det nu är så att vi står inför nationalgemenskapens uppluckrande och det statscentrerade sociala kontraktets förfall ter sig den svenska individualismens framtid tämligen bister."
