I Berlingske Tidende hade Hege Storhaug, informationsansvarig för Human Rights Service i Norge, den 20/3 -03 ett inlägg under rubriken "DET MÅNGKULTURELLA HOTET". Några citat:

"Vi har i stort sett alla, inklusive undertecknad, talat varmt för ett mångkulturellt samhälle. Målet om ett välfungerande mångkulturellt samhälle är uttryckt i både den norska och den danska regeringens handlingsplaner. Hur kunde vi så totalt missförstå grundvalen för vårt samhälles existens - demokratins grundvärden och förutsättningar?

Detta utspel kommer efter lång tids tvivel. Inte tvivel om, huruvida Human Rights Service är emot ett mångkulturellt samhälle, utan av bekymmer för att ett sådant utspel skulle medföra en häxprocess. För knappast någon ko är mer helig i invandrardebatten än tanken om det mångkulturella samhället. Och knappast något begrepp är därför mer tabubelagt än assimilering. Men just assimilering är helt avgörande för att nå målet om ett demokratiskt och välfungerande mångetniskt samhälle.

Icke-västerländska invandrare måste assimileras till demokratins grundpelare: principerna om lika värde, jämställdhet, religionsfrihet och yttrandefrihet. Just dessa humanistiska och demokratiska principer utgör verkligen de mest markanta skillnaderna mellan Skandinavien och de länder som huvuddelen av de icke-västerländska invandrarna utvandrar från. Att assimilera nya befolkningsgrupper in i dessa värden är förmodligen den största gåva vi kan ge både dem och oss själva, och är därmed också möjligheten att bevara ett demokratiskt och harmoniskt Skandinavien.

För pakistaner kommer en sådan assimilering att betyda att det brutala, fascistiska och oislamiska kastsystem, som vidareförmedlas här, kastas på historiens sophög. Till glädje för stora och små, kvinnor och män.

För somalier betyder det ett länge påkallat farväl till klanidentitet och därav följande rivalitet och stridigheter, oförrätt och övergrepp.

För gambier som tillhör mandingo-stammen betyder det att flickor får behålla klitoris och inre blygdläppar ­ även när de är födda i Köpenhamn.

I ett mångetniskt demokratiskt samhälle finns det ingen tolerans gentemot förtryckande kulturella och religiösa skick. Alla ska behandlas lika och har samma värde ­ oavsett ursprung. Alla är demokrater. Lojaliteten gäller därmed gentemot demokratin, inte gentemot ursprung eller religiös tillhörighet."

 Storhaug konstaterar därefter att det inte finns någon entydig definition på begreppet kultur:

"Tvärtom är det ett av de mest omdiskuterade begreppen inom samhällsvetenskapen. Men begreppet kultur innefattar otvivelaktigt långt mer än mat, klädedräkt, dans och musik. Kultur handlar också om de förståelseramar och den mentalitet som ligger till grund för varje enskild individs och gruppers handlingar. Handlingarna grundas och rättfärdigas utifrån värden och sociala system, som är överförda genom generationer.

Detta betyder att sedvänjor som till exempel arrangerat äktenskap, segregation mellan könen, polygami, könsstympning, kast- och klansystem och utstötande av gruppmedlemmar som bryter dessa skick är centrala kulturella element bland olika etniska/nationella/religiösa grupper. Dessa kulturella element är oförenliga med en demokratis värdegrund och bryter mot flera ratificerade mänskliga rättighetskonventioner. En del av dessa sedvänjor bör också lagföras.

De norska myndigheterna har under de senaste två - tre decennierna mer eller mindre knäfallit för extremt patriarkaliska, feodala och reaktionära krafter i vissa invandrarmiljöer. Både myndigheterna och intellektuella opinionsbildare har uppvisat en kultursensitivitet, som är gått ut över de sårbara i invandrarmiljöerna, nämligen barn, ungdomar och kvinnor.

Medförda kulturella, odemokratiska värden och sedvänjor har fått lov att leva vidare här - under det tvärpolitiska beskyddandet av 'det toleranta mångkulturella' Norge. Varken socialisterna eller de konservativa skiljer ut sig i det hänseendet. Alla talar de om denna självmotsägande målsättning: ett välfungerande mångkulturellt Norge."

Hur ser det då ut i Sverige?

"På andra sidan av gränsen står det ännu värre till. I sin iver att tillmötesgå nykomna gruppers kulturella (patriarkaliska) skick har de svenska myndigheterna lagfäst att invandrarflickor kan ingå äktenskap som barn, dvs när de är 15 år, medan åldern för svenska flickor är 18 år. Och ännu värre: Myndigheterna har också givit tillåtelse att invandrarflickor skickas till hemlandet och ingår äktenskap där, innan de är 15 år! Om de är gravida när de kommer tillbaka till Sverige, får den äkta mannen automatiskt familjeåterförening - alltså uppehållstillstånd i Sverige. Detta extrema utslag av den mångkulturella ideologin är i bästa fall barnmisshandel och diskriminering. Vi vill rent ut sagt också kalla det rasism. Rasism, eftersom de tankar som tycks ligga till grund för denna regelutformning springer ur en idé om, att invandrarflickor från vissa länder har andra behov och känslor - är av en annan 'sort' - än svenska flickor.

I Frankrike är polygami det mest slående exemplet på knäfall för extremt patriarkaliska kulturella sedvänjor: Fram till 1993 tillät myndigheterna att manliga invandrare från vissa länder (först och främst västafrikanska länder) hämtade upp till fyra hustrur! Frankrike har sannerligen blivit ett mångkulturellt samhälle. Vissa förorter till Paris är fullständigt avskärmade samhällen där den inre rättvisan råder och där polisen inte vågar sig in. Man kan ju bara gissa vilka konsekvenser det har för särskilt kvinnorna. För att inte tala om potentialen i konfliktnivå mellan fransmän och de nya etniska grupperna.

Ett färskt exempel från Norge på vår bristande förmåga till lika behandling på grund av hänsynen till nykomna gruppers kulturella bakgrund är regeringens förslag till lagändring omkring könsstympning. Anställda i hälsovårdssektorn ska inte åläggas att polisanmäla stympning - könsstympning - av barn (så kallad anmälningsplikt). Vi använder begreppet stympning för om det kom fram att en grupp norrmän systematiskt stympade barn genom att till exempel skära av öron eller armar, skulle myndigheterna nog uppvisa nolltolerans.

Ett mångkulturellt samhälle innebär ett segregerat samhälle. Olika grupper lever inte tillsammans i en likvärdig gemenskap. De lever åtskilda från varandra. De rättigheter, möjligheter och plikter, som den enskilda individen har definieras i stor utsträckning av individens kulturella och religiösa ursprung. Skulle den mångkulturella ideologin renodlas borde vi till exempel göra som Indien: införa olika familjerättsliga lagar för hinduer, kristna och muslimer. Det vill vi inte."

 Hege Storhaug skiljer noga mellan ett "mångkulturellt" och ett "mångetniskt" samhälle:

"I realiteten betyder detta att de flesta av oss först och främst önskar ett mångetniskt samhälle. Men att erkänna detta offentligt innebär en risk för att bli stämplad som i bästa fall imperialist och i värsta fall rasist.

Det är på sin plats att fråga sig hur respekten, ödmjukheten och medvetenheten är i förhållande till den demokratiseringsprocess, som stora delar av Europa har genomgått under de senaste tvåhundra åren. I ljuset av den stora invandrarpotentialen från den icke-västerländska världen under det kommande decenniet riskerar vi att förlora de historiskt sett överlägsna goder som vi har byggt upp. Som jag skriver i den nyligen utgivna boken 'Gode formål - gale følger? Kritisk lys på norsk innvandringspolitikk' (förlaget Cappelen), måste vi bland annat våga erkänna följande:

I ett demokratiskt och humanistiskt ljus är den existerande norska kulturen överlägsen i förhållande till exempelvis den pakistanska, somaliska, marockanska och kurdiska kulturen. Detta måste innebära att vi inte önskar att odemokratiska och inhumana kulturella element från de nämnda områdena ska slå rot här. Därför ska alla assimileras till våra demokratiska och humanistiska grundvärden.

Vi önskar inte ett mångkulturellt Norge eller Danmark. Vi önskar ett färgstarkt mångetniskt samhälle baserat på lika värde, jämställdhet, religionsfrihet och yttrandefrihet."

---