Intervju med Jonas De Geer:

JM: - Varför startades Salt?

Jonas de Geer: - Jag och Peo Bolander kände att det behövdes en tidskrift som tog upp kontroversiella ämnen som invandringen, abortfrågan och homosexuellas rättigheter.

- Det fanns en massa frågor, som inte kunde diskuteras. Vi hade båda erfarenheter av de stora tidningarna. När man kom in på de här ämnena och tog i dem på ett rakt sätt blev det svårigheter. Man var tvungen att krumbukta sig för att redaktörerna skulle ta in artiklarna.

- I slutet av artikeln måste man på något sätt be om ursäkt för de sanningar man just sagt?

- Ja, i princip.

Salt har nu utkommit med sammanlagt åtta nummer. Nr 1 utkom hösten 1999 och anmälde sig under rubriken "Om Sverige. På tiden". Redaktörerna Per Olof Bolander och Jonas de Geer skrev där:

"Låt oss bara säga att vi inte föraktar Gud, familj och fosterland. Vi tror inte på en krävandets och självömkandets kultur utan på en ansvarstagandets och självuppoffringens. Vi tror inte att gränser och normer hämmar människan utan tvärtom är förutsättningar för all frihet värd namnet.

- Hela västvärlden befinner sig idag i djup kulturell och social kris. Kraftigt ökande brottslighet, vilket i så gott som samtliga västländer har tydliga samband med massinvandring från andra världsdelar, kraft-igt ökande psykisk ohälsa, framförallt bland ungdomar, identitetsförvirring och otrygghet, splittrade familjer, sjunkande rättssäkerhet, förljugna och fördummande massmedier är bara några av problemen.

"Det kanske allvarligast i denna situation är att den kulturradikalism som bär stor del av ansvaret för dagens sorgliga situation totalt dominerar landets politiska och intellektuella liv, ... det är som om brandförsvaret skulle bestå av idel pyromaner."

Salt rönte stor uppmärksamhet i massmedia, men det var inte mycket positivt medierna då hade att säga om den nya kulturtidskriften.

- Man utsätts för ett oerhört starkt tryck när man går utanför de gränser som den politiska korrektheten sätter.

- Hur tog det sig uttryck?

- Framförallt genom att man satte press på de skribenter som var med. Inledningsvis fanns det flera namnkunniga skribenter med i tidningen, men dom slutade snart att höra av sig.

- Och det vet jag att det var inte, i flertalet fall, för att de var missnöjda med tidningen. De kände att de hamnade under tryck från andra arbetsgivare.

- Det handlade om yrkesförbud?

- I praktiken var det ju så.

- Det var människor som levde på att skriva?

- Ja, och de blir ju extra utsatta, för det finns inte så många aktörer här i Sverige.

Detta gjorde att Salt efter några nummer hamnade i en situation där man hade bara ett litet antal skribenter, möjliga att anlita.

Därutöver gjordes försök att komma åt Salt genom att försvåra distributionen:

- Expressen hade en ledare under rubriken "Antisemitismens nya former", där man skrev att det som är allvarligt med Salt är att det är en tidning med så professionellt utseende och som finns att köpa i etablerade affärer. Och så namngav man Hedengrens bokhandel i Stockholm.

- Jag har ju svårt att tolka det som annat än en direkt uppmaning till Hedengrens att plocka bort tidskriften ur hyllorna.

- Bim Clinell var väl inne på samma linje i en DN-artikel?

- Visst, hon skrev om en pressbyråanställd som inte ville ta in Salt. Clinell framställde det som exemplariskt.

Viss framgång hade detta mediakampanjande. Detta skedde efter Salt nummer 5, som var särskilt kontroversiellt. Där medverkade flera skribenter, redan stämplade som invandrarfientliga. Dessutom intervjuades den brittiske historikern David Irving.

- Efter det numret var det flera Pressbyråer som inte längre ville eller vågade ta tidningen.

Salt hade vid starten en stark ekonomisk uppbackning genom en mångmiljonär, Nathnorst. Det märktes i ett flott utförande: fyrfärgstryck på blankt papper och mycket bilder.

Just detta tryck på blankt papper var något som Olle Wästberg, fd Expressenredaktör, nu svensk generalkonsul i New York, tog fasta på i ett angrepp. Enligt honom fungerande det legitimerande, det gav olämpliga skribenter en möjlighet att framstå som "seriösa".

Efter ett års utgivning blev det problem med den fortsatta finansieringen, men detta vill Jonas de Geer inte koppla till mediakampanjen. Nathnorst hade aldrig förbundit sig att ställa upp mer än ett år.

Salt har ändå kunnat fortsätta sin utgivning, om än i bantat skick.

- Vi har fått ett starkt stöd från läsekretsen.

Detta stöd gör det inte bara möjligt att fortsätta utgivningen, det gör också att Peo Bolander och Jonas de Geer känner sig förpliktade att fortsätta.

Utgivningen av Salt har alltså givit erfarenheter av bristerna beträffande yttrandefrihet i Sverige. Denna yttrandefrihet håller nu på att avskaffas även rent formellt, menar Jonas.

I nr 2/01, för maj/juni, handlar en artikel om hur socialdemokraterna i sitt nya partiprogram redigerar bort själva ordet yttrandefrihet.

Som exempel på detta ser Jonas förbud mot bärande av solkors och vissa andra symboler, eller att "höja högerarmen i en viss vinkel".

- Eller tag den där bagarlärlingen i Skara, som blev avstängd från skolan. Inte därför att han gjort sig skyldig till "hets mot folkgrupp", utan för att han var nazist och detta visste folk om. Därmed kränkte han andra elever med sin närvaro, menade skolchefen.

- Det gällde alltså inget som han hade gjort?

- Nej, han hyste en uppfattning, och detta kände andra till. I det här fallet saknades inte bara yttrandefrihet. Det fanns inte ens tankefrihet!

- Om man kombinerar detta med att det sätts etiketten "nazist" på alltfler människor, även helt grundlöst, så kan det ju leda hur långt som helst!

- Javisst. Och nog är det nedslående att inte fler människor reagerar över den här utvecklingen!

- Journalisterna borde väl reagera, när det gäller en fråga som yttrandefrihet?

- Haha. Journalister idag upplever sig inte som att de har en kritisk roll. De har en inpiskarroll. Det är det otäcka. I den mån journalister "avslöjar", så "avslöjar" de folk för att inte vara tillräckligt politiskt korrekta.

Även om det demokratiska förfallet gått långt i Sverige anser Jonas de Geer att det i vissa avseenden är värre i en del andra västländer:

- Vi har ändå inte lagar mot att hysa "fel" historisk uppfattning, som man har i Tyskland och Frankrike. Det sitter fler personer fängslade för åsiktsbrott i dagens Tyskland än vad det gjorde i det forna DDR.

- Det finns lagar som säger att man inte ens får diskutera ett ämne som Förintelsen?

- Precis. Och det är samma sak i Frankrike. Vissa historiska händelser får inte diskuteras, det är kriminellt.

I vårt grannland Danmark är det ändå påtagligt högre till tak för att diskutera invandringen än i Sverige. Det bestrider Jonas inte, men påpekar:

- Jag är inte säker på att det gäller för så många andra länder. England är inte bättre än Sverige. Blair förklarade nyligen att "rasism" - som är ett lika lösligt ord i det engelska offentliga samtalet som det svenska - är att betrakta som en sjukdom.

- Sjukdomar kan man botas ifrån, bevars... Det var samma sak i Sovjetunionen, att regimkritiker hamnade på mentalsjukhus. Den som kritiserade realsocialismen kunde ju inte vara riktigt klok...

Över hela västvärlden tycks nu pågå samma offensiv för ett mångkulturellt projekt. Detta kan inte vara bara en tillfällighet, som Jonas de Geer ser saken:

- Det tryck som massmedierna utövar i alla västeuropeiska länder, det är ingen slump. Det beror inte på att journalister överlag är liberala eller vänsterradikala.

- Är det centralstyrt och samordnat?

- På något sätt, det är klart. Sedan riktigt hur de här nätverken fungerar, det vågar jag inte ge mig på att försöka förklara.

- Bilderberggruppen är värd uppmärksamhet?

- Bilderberggruppen är värd uppmärksamhet, Trilaterala kommissionen är värd uppmärksamhet. Det säger sig självt, att när människor från den yppersta eliten inom näringsliv, politik och - icke att förglömma! - media träffas, i hemlighet...

- Träffarna i sig är väl inte hemliga, det hemliga är väl vad som har sagts där?

- Också träffarna är hemliga i så motto, att det aldrig skrivs något om dem. Det är bara i dissidentorgan som det uppmärksammas.

- Hur kan denna enorma omvandlig av Sverige som ägt rumt under de senaste 20 åren, en omvandling till det sämre, ske utan större protester? Hur ska man förklara detta?

- Redan på 40-talet konstaterade en man som Tage Lindbom att folkrörelse-Sverige höll på att förtvina och dö. Det skedde i takt med att det materiella välståndet steg. Han var då socialdemokrat och föreståndare för Arbetarrörelsens Arkiv.

- Det handlar väl också om utvecklingen inom massmedia, som centraliserar informationen och splittrar människorna. Förr var andra människor en viktig informationskälla, så är det inte lika mycket längre.

- Det förekommer ju mindre av mänskliga kontakter idag.

Det handlar alltså om också andra förändringar än själva invandringen. Ett exempel är brottsutvecklingen.

- I början minskade brottsligheten i takt med ökat välstånd, men ungefär 1945 kom en brytpunkt. Det hade inte med kriget att göra, för Sverige var inte med där. Välståndet fortsatte att öka, men nu ökade åter brottsligheten. Under andra halvan av 1900-talet har kurvan pekat brant uppåt. Det betyder att ökningen kan inte bero bara på invandringen, eftersom den började innan invandringen tog fart.

- Ett samhälle kan inte fungera, om barn inte får en rimlig uppfostran. Det har man inte fått. Jag är övertygad om att det finns klara samband där, med krossandet av familjen och man tvingat ut mammor i arbetslivet från det att barnen är små.

- Samtidigt som ungdomarna blivit mer utlämnade åt den moral som förmedlas genom underhållningsfilmer.

- Absolut. Vi behöver också en moralisk väckelse i det här landet.

- Så det är en kulturell förändring som har skett vid sidan om invandringen. Sedan tillkommer invandringen och förstärker problemen. Nu är det ju invandrarungdomar som står för det mesta av gatuvåldet och så vidare.

- Men de hade inte kunnat bete sig som de gör, om det hade funnits starkare normer i det samhälle de kommer till. Nu blir det ofta ett överslag från många av dem som kommer från länder med hårda tag när de kommer till Sverige, där de kan göra nästan vad de vill utan påföljder.

- Däremot kan de bli skarpa reaktioner, om det finns någon som reagerar på själva brottet...

- Då jävlar... Visst är det sjukt!

- Behövs det ett nationellt parti i den svenska riksdagen?

- Javisst, men ska det kunna lyckas måste vi först få demokratiska fri- och rättigheter.

- Eller så kan vi tillkämpa oss det i takt med att detta parti växer.

PERSONDATA:

Jonas de Geer är född 1971 och uppvuxen i Stockholm.

Namnet "de Geer" väcker naturligtvis nyfikenhet. Själv gör Jonas ingen affär av sitt påbrå, men faktum är att han i rakt nedstigande led är släkt med Louis de Geer, industrimannen från 1600-talet.