"Tidskriften Salt är det senaste exemplet på hur en ny generation antisemiter och utlänningsfiender försöker ta sig bort från skinheadkulturen och bli mer etablerade.... I senaste numret har man öppnat sig för hela gänget av kända flyktingfiender: Ingrid Björkman, Jan Milld och Eva Bergqvist - en manifesterad antisemit."
"Salt... ingår i strategin för hur de svenska antisemiterna och invandrarfienderna försöker skapa legitimitet, få komma in i värmen. Därför kan Salts blanka sidor spela en roll."
"Jag tror inte på förbud - vare sig mot föreläsningar eller tidskrifter. Det går inte att förbjuda dumhet och okunnighet eller illvilja. Det är bättre att visa fram dem i det ljus där de flesta troll spricker."
I Gefle Dagblad den 17/8 har Sveriges generalkonsul i New York, Olle Wästberg, en artikel om tidskriften Salt. Där utnämns jag, tillsammans med Ingrid Björkman och Eva Bergqvist, till "kända flyktingfiender". Slutklämmen blev: "Det går inte att förbjuda dumhet och okunnighet eller illvilja. Det är bättre att visa fram dem i det ljus där de flesta troll spricker".
Frågan är väl vem som är vem. Vem är det som är ett troll? Vem är intellektuell och seriös? Wästbergs angrepp bygger på att jag inte ska få möjlighet att bemöta honom.
Just så gick det till när jag blev "en känd flyktingfiende". "Känd" har jag blivit genom att denna anklagelse upprepats gång på gång i media, under ett antal år. Detta har skett utan att man någonsin belagt påståendet eller definierat begreppet "flyktingfientlig". Inte heller har jag fått möjlighet att själv komma till tals i någon artikel för att lägga fram min syn. Med samma metod kan vemsomhelst förvandlas till en "känd flyktingfiende".
Men vad skulle hända om jag fick en chans att försvara mig? Jo, jag skulle säga följande:
Olle Wästberg bemöter inte något av det som jag skrivit i Salt. Istället ägnar han sig åt att ifrågasätta mig som person.
Vad är att vara "flyktingfientlig"? Vilken inebörd lägger Wästberg själv in i det begrepp han använder? Genom korrespondens med honom har jag fått veta att han inte avser att man är fientlig mot flyktingar, som individer. Vad han syftar på är att man förespråkar en mer restriktiv flyktingpolitik.
Frågan är om det är så människor i allmänhet uppfattar innebörden av begreppet. Har "flyktingfientlig" någon radikalt annorlunda valör än "främlingsfientlig"? Förknippas inte båda med negativa attityder och diskriminering? Om "främlingsfientlighet" uttalade sig den förre invandringsministern Pierre Schori i riksdagen den 21 maj 1997. Han ansåg att det var något som skulle "kriminaliseras och jagas"!
Låt mig ändå utgå från vad Wästberg själv menar (eller privat säger sig mena): den flyktingpolitik som jag förespråkar skulle missgynna flyktingar. Då ställs vi inför ett nytt definitionsproblem: vem är flykting?
Är varje asylsökande att betrakta som flykting? Nej, flykting är den som är förföljd och behöver skydd, flykting är den som tvingats fly. Vad som inträffat, efter att arbetskraftsinvandringen till Sverige reglerades, är att asylinstitutionen i allt större utsträckning missbrukas. Människor som tidigare skulle ha arbetskraftinvandrat uppger sig nu istället vara flyktingar.
Av dem som fått uppehållstillstånd i Sverige efter asylansökan har bara 1/3 asylskäl. Så mycket som 2/3 har fått stanna av humanitära skäl (dvs skäl som uppstått efter ankomsten till Sverige).
Ett viktigt moment i Genevekonventionen var första-asyllandsprincipen, dvs en flykting skulle söka skydd i närmaste land. Med hjälp av människosmugglare och moderna kommunikationer kringgås detta nu i stor omfattning. De flesta asylsökande i Sverige kommer från andra kontintenter.
Det förekommer alltså ett omfattande missbruk av asylinstitutionen. En restriktivare flyktingpolitik skulle sikta till att få stopp på detta.
Går detta på tvärs mot verkliga flyktingars intressen? Olle Wästberg gör ingen distinktion mellan skyddsbehövande och andra. I ett stycke talar han om "flyktingfiender", i nästa talar han om "invandrarfiender", i ett tredje stycke gäller det "utlänningsfiender".
Vill Olle Wästberg verkligen ha en debatt i denna fråga? Funktionen av att på detta sätt strö negativt laddade begrepp omkring sig är ju att blockera en sakdiskussion.
Wästberg talar om illvilja från oss invandringskritiker. Samma krets av personer som beviljas tillträde till den massmediala scenen skulle, som han ser det, företräda en högre moral än vi som inte beviljas detta tillträde.
Här har Wästberg inte förstått någonting - eller så förstår han mycket väl, men låtsas att inte göra det. Allting hänger ju ihop och det finns dilemman. Alla kan inte få allt, det ställs krav på prioriteringar och vägval. Det är just det som är politik.
Det är tillåtet att diskutera områden som energiförsörjning, trafikpolitik, skola, rättssamhälle, åldringsvård, barnomsorg, mm. Varför kan vi inte tillåtas att på ett normalt sätt - utan tillmälen och skymfningar - få diskutera även invandring och flyktingpolitik?
Jan Milld
Olle Wästbergs ordval kan jämförs med hur Sven-Åke Olofsson, chefredaktör för Helsingborgs Dagblad, skrev hösten 1998:
"Rasisterna ska mötas i öppen debatt. I veckan fick Hakim sin debatt i Eskilstuna med representanter för bland andra Sverigedemokrater och Blågula frågor. Debatten visade att det är en sak att vara rasist och en helt annan att försvara sina teser i en debatt. Den som propagerar för rasism och invandrarfientlighet gör det ofta enkelriktat. Hårresande påståenden står där oemotsagda. Märkliga sifferuppgifter och allehanda vandringssägner förmedlas som fakta. Moshen Hakim vill släppa ut trollen ur mörkret för att de ska spricka i solljuset."
