"Krig är
fred", "Frihet är slaveri"... frågan är om inte verkligheten
nu håller på att överträffa fiktionen. Invandringen
och det politiska kampanjande som följt med denna har en påtaglig
inverkan på vårt språk.
För att börja
med tre aktuella exempel, från mörka november 1997:
1. Att gå ut
i krig
Eva X Moberg skriver den
25/11, på kultursidan i Sveriges största dagstidning, Aftonbladet
att Europa och Sverige "gått ut i krig" mot
den illegala invandringen.
Redan begreppet "krig"
har ju sedan länge urvattnats i media. En företeelse behöver
inte innefatta ens en ansats till våldsinslag, för att kunna
få denna beteckning.
Moberg går här
steget längre, genom att inte skilja på angrepp och försvar.
Försök att försvara nationens gränser klassificerar
hon som angreppskrig.
2. Beundransvärd
betalningsmoral
På samma kultursida
samma dag hade Mats Deland en artikel som kritiserade SL för att ha
genomfört en biljettrazzia i Rinkeby. Han inledde sin artikel med konstaterandet
att kontrollen ledde till långa köer vid spärrlinjen, talar
sedan om en "beundransvärd betalningsmoral" i Rinkeby.
De flesta läser väl
i detta in detsamma som en "god", "bra" eller "hög"
betalningsmoral, men det är inte nödvändigtvis vad Deland
menar. I nästa mening skriver han nämligen att "den genomsnittlige
rinkebybon är fattigast i länet". Kanske menar han bara att betalningsmoralen
är hög i förhållande till vad man har rätt att
förvänta sig.
3. Brutalisering
I radions P1, "Gomorron
Världen", hade Anders Ehnmark ett inlägg läget i Danmark
efter framgångarna för "Dansk Folkeparti". Han hävdade
att dessa lett till en "brutalisering av den politiska
kulturen".
Vad som inte föranleder
Ehnmark att tala om "brutalisering" är däremot
att tre unga sverigedemokrater slås
ned med metallrör av en hord maskerade "antifascister"
att "antirasistiska" organisationer
inför en demonstration direkt kräver att polisen "inte ska
skydda fascister"
att samma kretsar är ytterst frikostiga
med att klassa människor som "fascister"
att en tidning kan stämpla en person
som "fascist" utan att riskera åtal.
Väl inne på detta tema visar
det sig finnas en hel del ytterligare exempel på hur vanligt förekommande
ord givits märkliga innebörder:
4. Flykting
Ordet "flykting" har gjorts nästan synonymt med invandrare. Nordbor och andra västeuropéer
undantagna, har betydelsen alltmer förskjutits mot "utomeuropé".
Även asylsökande som fått
sin sak prövad och fått avslag - eftersom skyddsbehov inte förelegat
- är i medias framställning "flyktingar".
5. Flyktingfientlig
Detta ord rymmer två led. Det första
ledet är alltså att begreppet flykting ges en vid innebörd
enligt ovan. Att sedan "varafientlig" tillskrivs
envar som inte intar ett helt okritiskt förhållningssätt
till människor, så klassade.
Effekten av detta kan bli märklig.
Just för att det framöver ska finnas utrymme för de verkligt
skyddsbehövande - flyktingar - kan det vara nödvändigt att
motverka missbruk av asylinsitutionen, och avvisa ekonomiska migranter.
Om begreppet "flyktingfientlig"
alls ska användas, kan det därför passa bättre för
att beskriva dem som saboterar asylinstitutionen.
6. Invandrarfientlig
Begreppet "invandrarfientlig" har länge använts för att beteckna personer med kritik av
den omfattande invandringen eller kritik av enskilda invandrares uppträdande.
Det visar sig nu att detta begrepp kan användas
inte bara mot svenskar. Även invandrare kan vara "invandrarfientliga".
Så resonerar i varje fall Miguel Benito från Immigrant-Institutet
(en artikel sommaren -97).
Med logiken i detta begrepp kan man bli
"svenskfientlig", om han vill höja skatter eller sänka
bidrag i Sverige. Eller man kan bli "bilistfientlig", om man kräver
att bilister ska stanna för rött ljus.
7. Främlingsfientlig
Detta begrepp är i stort sett en parallell
till ovanstående, men det är yvigare. En "främlingsfientlig" person är ju fientlig inte bara mot utlänningar som kommit till
Sverige och blir försörjda genom svenska skattemedel, termen anger
att han/hon är fientlig även mot
utlänningar som kommer till Sverige som efterfrågad arbetskraft
utlänningar som kommer hit som turister och ger svensk ekonomi en injektion
utlänningar i sina egna länder.
8. Rasist
Begreppet "rasist" vetter
- som det används - åt två håll.
1. Det avser mer hållningen till invandringspolitiken
än rasbiologiska idéer.
2. Det riktar sig mot svenskar. En invandrare
kan inte ses som rasist.
Bland en del unga invandrare har det gått
så långt att det givits en i verklig mening rasistisk innebörd:
ordet "rasist" betecknar någon med utpräglat nordiskt
utseende.
9. Fascist
Begreppet "fascist" har kommit att användas inte bara mot dem som använder våld,
eller ens teoretiskt accepterar våld. Det används även mot
personer som aldrig använt våld och som uttryckligen tar avstånd
från våld.
De som använder begreppet är ofta
människor som själva kan vara både hotfulla och våldsamma.
10. Populist
Ordet "populist" har också en egentlig innebörd, nämligen att man
inte får olika politiska krav att stämma med varandra.
Här finns en motvarande
paradox, att de som tillvitar andra "populism" kan kräva
en fortsatt omfattande (och kostsam) invandring, samtidigt som de kräver
bättre åldringsvård, sjukvård och skolor . Kanske
också lägre skatter.
11. Höger
Traditionellt har begreppet "höger" inom politiken betecknat att man värnar
om de rikas intressen, "vänster" att man värnar om det
arbetande folket.
Plötsligt har det gjorts
något av en "rockad" - och "höger" används för
att beteckna dem som i invandringsfrågan värnar det arbetande
folkets, vanliga svenskars, intressen.
12. Solidaritet
Också "solidaritet" har en traditionell innebörd. Den vetter åt två håll.
•
Dels att (självklart!) den som beslutar om solidaritet också
är den som betalar.
•
Dels att det finns ett element av ömsesidighet. Åtminstone
i princip och potentiellt, åtminstone så att mottagaren inte
uppträder uttalat otacksamt och fientligt.
I båda dessa avseenden
har det blivit konstigt, när det gäller invandring.
•
De som pläderar för och genomdriver "solidaritet"
bor sällan själva i invandrartäta områden, har inte
sina barn i invandrartäta skolor.
•
De som genast får moderna bostäder och överöses med
bidrag återgäldar inte sällan detta med en negativ inställning
till Sverige och svenskarna.
13. Tolerans
Ett centralt budskap i etablissemangets
kampanjer mot rasism är att vi ska visa "tolerans".
Begreppet är dubbelt tveksamt.
För det första
förutsätter det ett subjekt och ett objekt. Någon behöver bli tolererad, någon annan ska vara hygglig nog att
tolerera.
För det andra skiljer
den inte på olika typer av beteenden och handlingar. Om ungdomsgäng
roar sig med att slå ned folk på gatan är det faktiskt
något som inte bör tolereras...
Till detta kommer paradoxen
att de som ihärdigast pläderar för tolerans kan vara utpräglat intoleranta mot landsmän som inte är politiskt korrekta.
14. Fördomar
Den egentliga innebörden
av "fördom" är "förutfattad
mening", kanske främst av negativt slag.
Som ordet i praktiken används
från politiskt korrekt håll betecknar det den som har en annan
åsikt, eller som framhåller ett faktum, som man inte vill höra.
Exempelvis har uppgifter om högt bidragsberoende eller hög kriminalitet
bland invandrare länge avfärdats som utslag av just fördomsfullhet.
Denna inställning har
i praktiken visat sig kunna förenas med ett påfallande ointresse
från egen sida att ta reda på fakta.
15. Det handlar om
människor
Ända sedan Sjöbodebatten
1987 har ett favorituttryck från den korrekta sidan varit att "det
handlar om människor". Med "människor"
i sammanhanget har då avsetts utlänningar.
Man har bortsett ifrån
att politiska beslut med ekonomiska och sociala konsekvenser kan drabba
andra, och att även svenskar är människor.
16. Utsatt grupp
Både inom invandrings-
och kriminalpolitik är "utsatt grupp" ett ofta
använt begrepp. Bortsett från att där ligger inbyggd en
ansvarsbefrielse och ett omyndigförklarande kan det få absurda
konsekvenser:
Om A misshandlar B, då
klassas A som tillhörande en"utsatt grupp", inte B. Brottslingen
ses som "utsatt", inte brottsoffret!
Utöver det ovan listade finns två
"klassiker", vad gäller Nyspråk:
