En fortsättning på tidigare genomgång av "Nyspråk":

Demokrati betyder ju "folkstyre" och har traditionellt förknippats med dels upplysning, öppen debatt och majoritetsprincip i beslutsfattande, dels vissa grundläggande värderingar om humanitet och civiliserat beteende.

Situationen har nu gjort att etablissemanget hamnat i korsdrag. Å ena sidan bedriver man en politik på tvärs med svenska folkets vilja och svenska folkets intressen. Det kräver repressiva åtgärder för att i längden kunna fortgå. Å andra sidan har ordet en starkt positiv laddning.

Summan av detta blir att man genomför diverse antidemokratiska åtgärder men framställer det som ett utslag av omsorg om demokratin.

Knepet, argumentationsmässigt, är följande:

En viss politik och vissa åsikter är i sig odemokratiska. Dit hör förespråkande av en minskad invandring. De personer som förespråkar en sådan är följaktligen demokratins fiender. Vill man värna demokratin ska man bekämpa dessa människor. Ju bestämdare och radikalare man därvid är, desto renare demokrat blir man.

(Se vidare Lodenius och Expo)

Länge har stått klart, att invandringskritiker inte får vara med i den offentliga debatten, annat än som alibi (insändarsidor, någon gång även i TV, men då omgärdade av 4-6 rättänkande).

Samtidigt förenkades att så var fallet: "kritiker fick visst vara med, också". När den argumentationslinjen till sist blev omöjlig bytte man spår, genom att omdefiniera innebörden av ordet "debatt".

Den "konventionella" innebörden av ordet debatt är ju att företrädare för olika åsikter möts. Har vi en politisk sakfråga, som nu invandringspolitiken, där det finns i grunden olika åsiktsriktningar, då är det företrädare för dessa åsiktsriktningar som ska mötas.

Det nya greppet är att rationalisera bort dem som tycker annorlunda. Man kan förklara sig ha haft en "debatt" efter att företrädare för bara den ena åsiktriktningen mötts och utbytt synpunkter (ett exempel på detta är TV1:s Speciellt).

"Respekt" används nu i olika sammanhang.

I ena änden används det av unga knivskärare, som fått för sig att de skaffat sig "respekt" om de lyckats göra andra människor rädda för dem.

I andra änden används det i de fina salongerna, av de anständiga och rumsrena. Där kan ordet få en bibetydelse av förakt: att visa respekt är att inte ställa krav på vissa människor och att aldrig kritisera dem. ("utsatt grupp")

Parallellt med denna prinsessan-på-ärten-varianten verkar just inte finnas några gränser för vilka tillmälen och vilken behandling man kan tillåta sig gentemot sina kritiker. Den som vill ändra invandringspolitiken förutsätts a priori sakna moral och ha de allra lägsta motiv. Några belägg behövs därvid inte - anklagelser är bevis nog.