Göteborgs-Posten skriver den 15/12 -02 om brottsoffers negativa reaktioner efter vad de blivit utsatta för. Rubriken lyder:
"Hämndlusten kan söka destruktiva utlopp"
Och artikeln börjar:
"Rasism och främlingsfientlighet. Det kan bli resultatet av att inte få hjälp när man blivit utsatt för ett brott..."
Därmed har problemet definierats, och det ligger hos dem som drabbats av brott. Inte hos dem som förövat brott, och i många fall vanemässigt fortsätter att begå nya brott i form av rån och misshandel.
En person på "Stödcentrum för unga brottsoffer" uttalar sig i GP:
"- Om man inte får en chans att bearbeta det man har varit med om kan hatet och hämndlusten söka destruktiva utlopp, ... jag är väldigt orolig för alla de ungdomar som inte får hjälp."
En brottsofferforskare ser tendenser som oroar:
"- De som utför brotten är ofta ungdomar med utländsk bakgrund. Offren utvecklar i många fall en negativ bild av människor med utländsk härkomst efter brottet."
Situationen är allvarlig: "Det ungdomsrelaterade gatuvåldet ökar och antalet brottsoffer likaså."
Av forskarens forskning framgår
tydligt: "en
grogrund för rasism och främlingsfientlighet
växer bland brottsoffer som inte får hjälp att
bearbeta sina känslor."
Alltså: problemet är inte det direkta våld (mot svenskar) utan det eventuellt indirekta (mot invandrare). Brottsoffren måste bearbetas, så att deras erfarenheter inte leder till reaktioner.
I den mån det skulle kunna bli fråga om reaktioner i form av våld mot invandrare i allmänhet eller människor med visst utseende, dvs mot oskyldiga, är det naturligtvis viktigt med en bearbetning.
Är det däremot fråga om att motverka en politisk medvetenhet, att människor ser samband och drar slutsatser utifrån sina erfarenheter, är det illa. Om inte verkligheten får ha betydelse för formandet av vår medvetenhet, vad blir alternativet?
GP-artikeln påminner om resonemang som Metro-kolumnisten Jonas Hållén brukar föra. Senast i december 2002 skrev han under rubriken "Extrempartier lockar de bittra", och ställer frågan: "Hur ska samhället förhindra detta?"
Hållén har då först givit exempel på hur samhället grovt svikit enskilda medborgare, som drabbats av orättvisor och otrygghet. Problemet är dock inte dessa fenomen i sig, problematiskt blir de bara i den utsträckning som missförhållanden kan resultera i medvind för "missnöjespartier":
"Personligen är jag övertygad om att en satsning på bättre vård och en ny näringspolitik effektivt skulle stoppa de aggressiva missnöjespartiernas möjlighet att nå riksdagen."
Indirekt har Jonas Hållén
därmed sagt - förmodligen utan att veta om det - att
det behövs "missnöjespartier".
