En läsare från en mellansvensk stad skriver till Blågula Frågor vad han fått veta genom en väninna till sin dotter som är butiksföreståndare. Väninnan arbetar i ett snabbköpscentra i staden:
"Då berättade väninnan, att på hennes jobb i snabbköpets stora livsmedelavdelning, fanns tre svenska skolungdomar som under sin sista vårtermin i gymnasiet fick genomgå praktisk arbetslivsorientering (PRAO).
Plötsligt beslutade regeringen att arbetslösa invandrarungdomar, som inte varit i Sverige mer än sex månader, skulle få förtur till arbetsmarknaden. Det skulle motsvara arbetsplatsintroduktion (API) för dem. Den lokala arbetsförmedlingen uppmanade därför arbetsgivarna i ...stad, att omedelbart ombesörja att platser togs fram åt ett större antal av dessa ungdomar, och detta krav gällde särskilt en så stor arbetsplats som detta snabbköp.
Butiksledningen insåg snart att man inte kunde ha så många oerfarna ungdomar i butiken och att man dessutom inte hade möjlighet att ge meningsfull sysselsättning åt dem alla. Därför blev man tvungen att säga till de svenska skolungdomarna att de fick gå hem och försöka finna andra PRAO-platser i ...stad. För nu var man genom politiska beslut ålagd att ordna plats åt de nyanlända invandrarungdomarna istället.
Min dotters väninna var höggradigt ursinnig på denna positiva särbehandling som politikerna plötsligt påtvingat svenska arbetsgivare och dessutom på bekostnad av våra svenska ungdomars arbetsplatspraktik.
Hon ifrågasatte, hur dessa invandrarungdomar skulle kunna vara till någon hjälp, om t ex en kund kom fram och frågade något, eller om kunden ville ha hjälp med någon varuinformation och därför gick fram till någon av dessa icke svensktalande ungdomar? Samtidigt insåg hon att butikscheferna nog mycket snart skulle inse de praktiska problem som detta kunde medföra och därför placerade invandrarungdomarna på lagret istället."
Den moralistiska eliten anklagar gärna kritiker för osaklighet och för att sprida rykten. Ur den synpunkten sticker vi kanske här ut hakan: vi går på uppgifter i andra hand, och vi sätter inte ut några namn, inte ens på staden (vår uppgiftslämnare önskade vara anonym utåt ).
Men jämför hans uppgifter med proposition 1997/98:16!
Så här säger propositionen:
"Den som för första gången skall ta sig ut i svenskt arbetsliv, utan referenser och med en utbildning och yrkeserfarenhet som kan vara svårbedömd, kan ha stora svårigheter att konkurrera på arbetsmarknaden. Praktik är ett av de bästa sätten att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det har också visat sig att arbetsplatsintroduktion (API) är en generell arbetsmarknadsåtgärd som är av särskild betydelse för många invandrare. API har varit tidsbegränsad till högst sex månader. Från och med 1 juli 1997 kan API förlängas med högst sex månader för utomnordiska medborgare." (sid.48)
Här tillstår man alltså öppet att det kan ske en särbehandling. Notera för övrigt att denna särbehandling inte innefattar de invandrare som hunnit få svenskt medborgarskap, det gäller de företrädesvis senare anlända.
Proposition fortsätter:
"Som komplement till de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finns i dag medel för så kallade otraditionella insatser... Vid användandet av dessa medel skall speciellt invandrares ...behov uppmärksammas." (s.48-49)
"Inom arbetsmarknadspolitiken har målsättningen varit att ge hög prioritet till dem som av olika anledningar har svag ställning på arbetsmarknaden.... Invandrare har ofta utgjort en stor andel av de prioriterade grupperna.
I flera fall har dessa åtgärder och prioriteringar riktats till utomnordiska medborgare. Utomnordiska medborgare har alltså ofta varit den målgrupp som arbetsmarknadspolitiska säråtgärder i praktiken riktat sig till,.." (s.50)
"Regeringens bedömning: Arbetsförmedlingen skall... prioritera arbetslösa nyanlända invandrare som genomgått introduktionsprogram och vidta åtgärder för att undvika väntetider och passivisering." (s.92)
Regeringen synes ge vår uppgiftslämnare rätt.
