Under den rubriken hade Ingrid Björkman en artikel i Svenska Dagbladet den 12/11 -97, angående proposition 1997/98:16. Några citat:
"Den förda flyktingpolitiken har försvarats med att den är human och ett uttryck för internationell solidaritet. Men den har i ringa grad bidragit till att linda världens flyktingnöd. I stället har den förbrukat enorma resurser som huvudsakligen kommit det lilla fåtal till del som haft råd att ta sig ända till Sverige."
"I ett arbetsmarknadsperspektiv är vår flyktingpolitik kontraproduktiv.... Redan 1988 varnade RRV för att 90 procent av de kommunplacerade flyktingarna förblev bidragsberoende... Trots detta har den massiva invandringen tillåtits fortsätta - med LO:s stöd.
Upprepade opinionsundersökningar har visat, att flyktingpolitiken saknar förankring hos folket. Proposition 1997/98:16, som nu ligger på riksdagens bord, är ett krav på att svenska folket ska ta ansvaret för följderna av denna icke folkligt förankrade politik Propositionen innebär en kränkning av den svenska kulturen och identieten. Den betyder utbildningsmässig, arbetsmarknadsmässig och ekonomisk diskriminering av svenska medborgare. I en tid av åtstramningar föreslår den miljardstora resursflöden till utländska medborgare, utan krav på skyldigheter eller motprestation.
Smaka på förslagen
- att invandrare skall 'offensivt' rekryteras till statsförvaltningen i ett antal som motsvarar deras andel av befolkningen
- att överväga lag för arbetsgivare att upprätta etnisk jämställdhetsplan
- att kulturliv på etnisk grund skall stödjas speciellt och etnisk bakgrund spela roll vid kulturinstitutionernas tjänstetillsättningar
- att arbetsförmedlingarna skall prioritera nyanlända invandrare på svenska medborgares och etablerade invandrares bekostnad
- att arbetsplatsintroduktion och starta-eget-bidrag för utomnordiska medborgare kan förlängas med 6 månader
- att utomnordiska medborgare skall ha relativt högre andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna än svenska."
"En stor del av dem som kommit hit, kommer emellertid inte att kunna återvandra. De måste assimileras till en svensk identitet och solidaritet med svenska värderingar. Detta har varit möjligt med tidigare invandrare, som för den skull ingalunda förlorar kontakten med sitt ursprungsland - och det är möjligt även nu. Det är viktigt att - som ett led i en sådan politik - behandla alla lika och efter individuell förtjänst. Kompetensen och ingenting annat skall avgöra, om man skall få en tjänst eller tillträde till ubildning.
INFÖDDA SKA ANPASSA SIG
Propositionen syftar till att tvinga de infödd att anpassa sig till de nyanlända. Eftersom motsatsen allmänt uppfattas som det naturliga är detta dömt att misslyckas. Propositionen stimulerar till framväxten av etniska enklaver med egna normsystem, som ej sällan står i skarp motsats till nedärvda svenska värdemönster, och den kategoriserar landets invånare efter etnisk härkomst. Detta kommer att förstärka barriärerna mellan folkgrupperna och i förlängningen leda till aggressiva politiska maktkamper med etniska förtecken. Något som vårt land hittills varit förskonat från.
Den s k mångkulturalismen är den för tillfället politiskt korrekta tron för trendkänsliga makthavare. Men den är inte folkets ideologi. Internationella erfarenheter bekräftar entydigt, att särbehandlingspolitik starkt försämrar relationerna mellan olika befolkningsgrupper i ett land... Underlåtenheten att assimilera invandrarna har fått svåra konsekvenser för den sociala stabiliteten också i ett demokratiskt och öppet samhälle som Kanada.
Vår maktelit blundar för den historiska erfarenheten som med skrämmande tydlighet visar, att mångkulturalismen saknar förankring i verkligheten och därför leder till konflikter och sönderfall.
De politiska beslutsfattarnas främsta uppgift är att trygga samhällsfred och välfärd åt medborgarna. Den 28 november visar det sig hur svenska folkets förtroendevalda i riksdagen röstar om proposition 1997/98:16."
