"Finns det något mer politiskt korrekt än en ung, 'arg' folkpartist? Birgitta Ohlsson är nyvald ordförande för LUF, folkpartiets ungdomsförbund. Hon är naturligtvis feminist. Hon tycker att den viktigaste frågan i dagens Sverige är att ge homosexuella rätten att adoptera barn. Hon är för Europa och tredje världen, men givetvis emot Sverige som nationalstat. Nationen vill hon upplösa; hon skulle minsann aldrig fira nationaldagen.
Ungfolkpartisternas ordförande vill att hennes parti skall bli argare. I själva verket ger hon uttryck för korrekta, konventionella elituppfattningar. Det är en radikalism som saknar folklig resonansbotten, men den är samtidigt medialt riskfri; man tar inga stora risker i debatten genom att posera med sitt förakt för det svenska, eller för 'gammaldags' värderingar."
"...som exempel på en politisk hållning som bidrar till att öka de vanliga medborgarnas känsla av främlingskap inför politiken i allmänhet är hennes programförklaring ändå värd uppmärksamhet. Det är ett program som saknar kontakt med de allra flesta väljares verklighet.
Man kan vara för eller emot att de homosexuella skall få adoptera barn, men det är knappast en fråga som sysselsätter människors tänkande i någon större utsträckning."
"Det är genomgående så att politikerna är dåliga på att fånga upp, och ge uttryck för strömningarna i folkdjupet. Politik handlar givetvis också om att skapa opinioner, men i Sverige har det demokratiska samtalet i allt för hög grad ersatts av en envägskommunikation från de styrande."
"...en stor andel av breven från allmänheten handlar om den oro som många känner inför det mångkulturella samhället, men svaren från Rosenbad formuleras rutinmässigt, med hurtiga mångkulturella slagord som enda innehåll.
Det är underförstått att politikern, som i fallet med vår unga arga folkpartist, är finare än Svensson. Det handlar om att medvetet markera en distans till folkliga värderingar: hon som aldrig firar nationaldagen vill på detta sätt signalera att hon är mer upplyst än oss alla som inte tycker att nationen Sverige skall upplösas. Det är en radikalism förklädd till social arrogans.
Det är inte illegitimt att att vilja påverka människor i den ena eller andra riktningen, men oförståelse och förakt för sådant som människor håller för värdefullt - det må handla om traditioner, religion, nation - kan aldrig bilda utgångspunkten för framgångsrikt politiskt arbete i en demokrati."
