Så löd rubriken på en artikel av Ingrid Björkman i samtidsmagasinet SALT nr 2/99. Den handlar om hur svenskarna framställs som odugliga och löjliga i den offentliga propagandan.
Några citat:
"En som beskrivit svenskarna så ofta att han upphöjts till expert på oss är Mauricio Rojas.. I sin bok 'I ensamhetens labyrint' skärskådar Rojas oss grundligt. Liksom Blixen förbryllas han av sitt nya bosättningslands urinvånare. Men medan hon från sin överlägsna position betraktar sina nya landsmän även med ömsinthet, känner han förakt och vämjelse inför svenskarna.
Den svenske mannen har enligt Rojas förlorat sin manlighet. Han är 'en degraderad man, en förnedrad föredetting'. Och den svenska kvinnan, hon är horig och känslokall..."
"En svenskbild som kanske fått ännu större utbredning är den bild som Michael Alonzo spritt under sina rockkonserter och via videon 'Stockholms negrer'. Låtarna har namn som 'Död åt alla blonda präktiga vikingar' och 'Fy fan, svenska flicka', den senaste dedicerad till 'alla blonda, vackra, blåögda kräk'..."
"I Alonzos värld är gränsen mellan 'vi' och 'dom' knivskarp. Också i hans perspektiv är svenskarna främlingar. Det är i ljuset av hans olika uppdrag och anställningar som Alonzos förnedrande av svenskarna/främlingarna och det hat och den hets som han sprider mot dem blir intressant. Alonzo har varit ordförande i Ungdom mot rasism och byrådirektör på Kulturdepartementet, ett departement som på hans tid ansvarade för integration och arbete mot främlingsfientlighet och rasism.
Att Kulturdepartementet rekryterar en tjänsteman som utmärkt sig på detta specifika sätt kan förefalla märkligt. Mindre märkligt blir det, när man ser hur svenskarna framställs i departementets egna integrationspolitiska texter. Ulrica Messings debattartiklar bjuder på lysande exempel. Budskapet är genomgående detta: det homogena svenska folket klarar inte av att på egen hand utveckla Sverige. Därför måste befolkningen i Sverige bli mer mångetnisk, som det heter, 'mångfalden ska öka'."
"Enfaldsbegreppet ingår också i Sahlins retoriska arsenal. 'Domstolarna är etniskt enfaldiga', skriver hon i Dagens Nyheter (98-06-15). Läsaren reagerar med förskräckelse inför detta som låter som en gruvlig anklagelse. Ty vem vet inte vad 'enfald' betyder! Inte är det motsatsen till 'mångfald', som Sahlin låtsas tro. Nej, associationerna går i helt andra banor. Enligt ordboken betyder nämligen 'enfaldig' inget annat än 'lättrogen, lättlurad, dum, inskränkt, stollig, korkad, fåraktig, menlös, omdömeslös, efterbliven'. Därför blir en sådan etnisk karakterisering en grov kränkning.
Den nedvärderande betydelsen av 'enfald' som liktydig med svensk homogenitet sprids nu systematiskt och effektivt, inte minst i skolan. 'Skola för mångfald eller enfald' (Legus 1997) heter en drygt 300 sidor tjock indoktrineringsbibel för skolfolk. Vilken lärare vill klassas som enfaldig? Viken elev vill det?
Att resurserna - företagsamheten, flexibiliteten, språkkunskaperna, anpassningsförmågan - framförallt finns hos invandrarna, får vi lära oss från mängden av mångfaldsskrifter som publiceras av SAF, LO, TCO, SACO, Arbetsgivarverket, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet och jag vet inte allt.
De nämnda argumenten är huvudargument i den pågående kampanjen för att få in invandrarna på arbetsmarknaden, en kampanj som ... förs med nyrasistiska argument: homogena (etniskt svenska) grupper är kreativt underlägsna och därmed inte lika lönsamma som heterogena (etniskt blandade) grupper.
I en gemensam rekommendation från SAF, LO och TCO (1995) kan man t ex läsa att företag som utnyttjar den etniska mångfalden blir 'mer konkurrenskraftiga och bättre rustade att hantera förändringar på ett konstruktivt sätt'..."
"Viktigt för arbetsgivare är företagets lönsamhet. Om den etniska mångfalden är lönsam, ser självklart varje företagare med självbevarelsedrift till att arbetsstyrkan omgående blir mångetnisk. Varför behövs då denna massiva propaganda?"
Ingrid Björkman refererar så till en forskningsrapport om mångfald i arbetslivet:
"Inledningsvis konstaterar rapporten, att trots påståendena om att etnisk mångfald gagnar företag finns praktiskt taget inga empiriska belägg för detta.... Rapporten konstaterar vidare, att etnisk mångfald bara är en av flera olika sorters mångfald: mångfalden kan vara könsmässig, utbildningsmässig, åldermässig, personlighetsmässig osv.
De första studierna av mångfaldsstrategins effekter utgick från hur skilda personlighetsprofiler påverkade gruppers förmåga att lösa problem. Där visar entydiga resultat att 'heterogena grupper åstadkom mer kreativa och mångsidiga lösningar på problem än homogena grupper'. Vad som är speciellt intressant för den aktuella svenska situationen är rapportens påpekande att 'slutsatserna om fördelarna med viss typ av mångfald inte är generaliserbara till andra typer av mångfald'. Slutsatser om t ex skillnader i personlighetsprofiler 'kan alltså inte överföras till grupper som präglas av etniska skillnader'.
Men det är precis detta som vårt politiska etablissemang har gjort: fört över slutsatserna om mångfald av personlighetsprofiler till att gälla för etnisk mångfald! Hela kampanjen för att få in fler invandrare på arbetsmarknaden grunds följaktligen på en förfalskning av forskningsresultat."
"..i SACO:s skrift 'Ny i Sverige' har den amerikanska rapportens slutsats om mångfald av personlighetsprofiler nästan ordagrant lyfts in i förordets resonemang om etnisk mångfald: 'Heterogena grupper hittar ofta kreativa och bättre lösningar är homogena grupper'.
Till leda präntas det in i oss att vi själva inte räcker till, att vi inte på egen hand förmår öka vårt lands välstånd, att vi på olika sätt är underlägsna. I hela mångfaldslitteraturen möter vi genomgående nedvärderande bilder av oss själva. Kan vi känna igen oss i dem? Är vi verkligen så dåliga? Vi vuxna klarar kanske att bevara vårt självförtroende trots den massiva propagandan. Men barnen och ungdomarna?"
"Det värsta som kan hända ett folk, säger 'den afrikanska litteraturens fader', Chinua Achebe, är att det förlorar sin värdighet och självrespekt."
".. våra egna makthavares förnedrande gestaltningar av oss, hur påverkar de? Vad gör de med oss i längden? Att få sin identitet bekräftad är ett djupt mänskligt behov. Att inte känna igen sig själv i andras uppfattning om en är med tiden nedbrytande."
"Föraktet för svenskarna och förnedringen av dem tar sig även andra uttryck än textliga. Olika former av våld breder nu snabbt ut sig - våld, där syftet är att förnedra... Framförallt gäller det vid gruppvåldtäkter, en typ av skändning som tidigare varit ytterst sällsynt i vårt land. 'Tingsrätternas straffmätningspraxis vid grova våldsbrott', en utredning av professor Hans Klette, visar att av 24 gärningsmän som 1989-91 dömdes för gruppvåldtäkt var 21 utländska medborgare'. Huruvida de tre övriga hade invandrarbakgrund eller ej nämns inte."