Lars Berglund, docent i utomeuropeisk konstvetenskap, bemöter i Dagens Industri den 23/1 -99 ett tidigare inlägg om diskriminering:
"Tjänar företagen på att utestänga invandrare från arbetslivet? frågar Hans Dahlgren, handläggare på Saco den 7/1.
Med denna retoriska fråga har han fallit in i den korrekta kören av opinionsbildare som beskyller arbetsgivaren för att diskriminera invandrare på grund av ras, namn och hårfärg. Dahlgrens påstående är oansvarigt! Det är ju staten som genom sin misslyckade invandringspolitik skapat den svåra situationen på arbetsmarknaden, vilken nu av somliga förklaras som en medveten diskriminering.
Sedan 30 år tillbaka har arbetsgivarna inte efterfrågat utländsk arbetskraft och kan därför inte göras ansvariga för den arbetslöshet som under de senaste decennierna uppstått bland invandrare. Kvotering och andra tvångsåtgärder från överheten kommer bara att skapa fler problem...
Redan 1969 beslöt en enhällig riksdag att upphöra med arbetskraftsinvandringen. Men strax därefter påbörjade staten en i internationell jämförelse exempellöst stor invandring utan minsta koppling till arbetsmarkandens behov.
Det är inte Sacos uppgift att genom propaganda dölja politikernas missbedömningar... Den mångakulturalistiska ideologin saknar folklig förankring... med tanke på att så många svåra konflikter i dagens värld har etniska orsaker, är denna politik särskilt tvivelaktig.
Det som jag reagerar mest på är att Dahlgren stödjer denna politik med påhittade lönsamhetsargument, vilka bottnar i föreställningen om att det är mer lönsamt för företagen att anställa människor av olika etniskt ursprung."
"I den nyligen publicerade boken 'Ny i Sverige', utgiven av Saco, uttrycker sig Dahlgren ännu tydligare när han påstår att 'heterogena grupper hittar ofta kreativa och bättre lösningar än homogena grupper'. Omslaget på publikationen illustreras med bilder på tre ansikten, ett östasiatiskt, ett afrikanskt och ett som kan vara från främre Asien eller Latinamerika. Dessa tre ansikten framstår som sinnebilden för det nya heterogena, så kallade mångkulturella Sverige...
Dahlgren lanserar således i Sacos namn en rasteori med ekonomiska förtecken, riktad mot den 'homogena' svenska befolkningen, som enligt denna logik blir kreativt underlägsen och därmed inte lika lönsam för företagen om den inte blandas upp. Skulle man tillämpa Dahlgrens teori på andra länder i världen, till exempel Japan eller Kina, kanske han själv förstår hur märklig den är."
"Sverige har aldrig lidit brist på kreativitet och vi har heller aldrig levt isolerade från andra länder. I en nyligen publicerad schweizisk rapport framstår tvärtom Sverige som ett synnerligen framgångsrikt och kreativt land när det gäller uppfinningar och patent.
Någon brist på fruktbärande utvecklingsarbete med människor från andra länder har vi inte heller lidit av. Skillnaden är att det tidigare frivilliga samarbetet är så mycket mer tilltalande och stimulerande än de påtvingade samarbetsformer som nu föreslås via lagstiftning, regleringsbrev och massiv politisk propaganda."
