"Jag ser också att fula trynen ur de totalitära tankegångarnas mörker sticker fram hos individer i miljörörelsen. Detta är inget skäl att stämpla vare sig djurskydds- eller miljörörelsen för bristande humanism! Farliga tendenser, fundamentalistiska idéer ovilja att se kompromissen som den enda framkomliga vägen om vårt samhälle ska vara demokratiskt och humanistiskt finns i alla rörelser. Och de skall bekämpas var vi än möter dem.
ÄNNU KÄNSLIGARE blir nu frågan om djurens rätt, svenskens rätt att tro, och den debatt som åter växer fram om huruvida Sverige ska tolka religionsfriheten så att skäktning ska tillåtas."
Paulsen ser framför sig en svensk veterinär som möts av en öppet troende muslinm, som: "med all självklarhet i världen talar om Gud som en verklighet. Hans Gud har med självklarhet gett en exakt beskrivning av hur djur ska slaktas ingen kan väl mena att Gud har fel.
Arme svensk! Hur...bemöta detta på acceptera svenska? ...Vi har alla avskaffat sådant som känslor, tro och religiös övertygelse som språkliga fenomen och samhälleliga redskap.
Ska detta tolkas som att svenskar i allmänhet ej längre äger religiös tro och känsla? Definitivt nej. Vår djurskyddslag bygger precis som andra lagar på allmänna normer hos en majoritet. "
Ska vi inte erkänna en svensk rätt att tro, fortsätter Paulsen:
"Även om normalsvensken aldrig skulle säga ´Gud har sagt´, utan lätt töntigt kör sina ´rationella´ argument, och på sin höjd tar i med ett ´jag tycker faktiskt´."
"Vore det förmätet att kräva att debatten om religionsfrihet även innebär en likvärdig rätt för mig som svensk att tro på vissa saker som ´heliga´? Och att Sverige har rätt att säga att vissa religiösa traditioner som utövas utanför Sverige inte är acceptabla här? Ett knippe sådana företeelser kan vara: Omskärelse av flickor. Barnäktenskap. ..Månggifte. Att skäkta djur (avliva utan bedövning)."
