Vår utrikesminister, Anna Lind, talade ju på Första Maj och ansåg att vi ska skämmas över hur invandrarna behandlas i Sverige.
Siewert Öholm hakade på detta och sände sitt påföljande TV-program från en invandrartät förort i Göteborg. Nu skulle invandrare få komma till tals med klagomål. Vilket skedde - utan att någon just blev motsagd.
En kvinna föräkrade att bristande kunskaper i svenska inte alls var orsak till att vissa invandrare inte fick de arbeten som de önskade. *
En senare talare ansåg tydligen ändå att det ibland förelåg språkproblem, då han föreslog att läkare som inte kunde svenska skulle förses med en personlig tolk.
Vem vill vara patient åt en sådan konstellation?
Redan med läkare som förstår svenska kan det vara svårt med kommunikationen patient-läkare. Besöken sker ju ofta under tidspress, den som mår dåligt kan ha svårt att artikulera sig och även bortsett från detta kan det vara svårt att ge ord åt sina besvär.
Samtidigt är det ju viktigt att här bli rätt förstådd. En felbehandling kan få förödande konsekvenser för individen. Men här var den enskilde patienten bortglömd - i Siewert Öholms focus stod bara vissa invandrares intressen.
Till detta kommer att en personlig tolk kostar pengar och att svensk sjukvård redan idag "går på knäna" genom besparingskrav. **
* Frågan gällde här inte att få ett arbete överhuvudtaget, utan att få ett arbete i nivå med den utbildning och kompetens som vederbörande ansåg sig ha.
** Exempelvis var väntetiden den 5/5 hos ögonakuten, S:t Eriks i Stockholm, tio timmar.
