Gruppvåldtäkten mot 14-åringen i Rissne kan uppenbarligen vinklas på olika sätt. En näraliggande vinkling vore ju att se det inträffade utifrån det aktuella offrets perspektiv - liksom tidigare våldtäktsoffers och potentiella nya offers, perspektiv.
När Lärarnas Tidning nr 3/00 tog upp ämnet hade man dock funnit en annan vinkling. Rubriken blev: "SVÅRT SLAG FÖR POJKARNAS KAMRATER".
"För någon vecka sedan våldtog åtta av skolans elever en 14-årig flicka... det är svårt för dem som var kamrater med de häktade, säger biträdande rektorn ...eleverna vågar inte ens säga att de kommer från Hjulsta."
"Sverigedemokraterna delade ut flygblad på vissa skolor... 'Inga fler invandrare ska få våldta våra svenska flickor', stod det på flygbladen..."
"På Hallonbergsskolan... genomfördes en manifestation mot våld och rasism i måndags med anledning av flygbladsutdelningen."
Om flygbladen faktiskt hade den text som här uppges, då är de diskutabla. Det förekommer ju också att svenskar våldtar svenska kvinnor - det kan inte vara mindre oacceptabelt.
Men det verkligt stötande är ju att gå ut i en demonstration efter en så grov våldtäkt som denna utan att ha något att säga till dem som utförde den.
Även om unga invandrare är överrepresenterade i våldtäktsbrott så handlar det om bara en liten minoritet. Den stora majoriteten av unga invandrare ägnar sig inte åt sådant. Inte desto mindre: dessa brottslingars agerande sker i en bestämd kulturmiljö, som ger dem svängrum. Det förekommer till och med sångtexter (sångare som Ken och Alonzo) som prisar våldtäkter.
Om dessa invandrarpojkars omgivning klarare hade distanserat sig från deras värderingar och deras typ av beteende, då skulle de kanske ha hejdat sig.
Åtminstone nu i efterhand borde man om inte annat ha tagit avstånd. Men det gör man tydligen inte! De aktuella demonstrationerna riktar sig mot Sverigedemokraternas flygblad.
Ett flygblad utan vilket media kunnat fortsätta mörka om vilken typ av gärningsmän det gällde.
