Svenskar behöver "läxas upp" för "sitt odrägliga uppförande i vardagliga situationer", anser insändarskribenten Mary Brooks-Sergeevna i Sydsvenskan den 8/1 -00.
Hon talar om "den dominerande 'likgiltigheten' som präglar 'svenskheten' på arbetsplatser och studielokaler där båda 'etnos' möts", och exemplifierar ur sin egen erfarenhet:
"Som arbetande hemspråkslärare bevittnade jag hur på en kurs i 'Sex och samlevnad' arrangerad från Malmö kommun, svenska kuratorer och lärare mitt i natten tog sina ryggsäckar och flyttade från härbärget där utlandsfödda hemspråkslärare var inkvarterade. De åt för sig i sin egen 'homogensvenska hörna i matsalen'. Som ny i branschen blev jag enormt besviken och ställde mig frågan 'hur i all sin dar skall jag förvänta mig rättvisa och social hjälp åt mina egna barn (av blandras) från dessa rasist-kuratorer och lärare som undervisar våra utlandsfödda barn'?
Rasismen i matsalen kommer inte från eleverna... över eleverna sprider de svenska lärarna sina infödda fördomar, då de inte systematiskt undviker och utesluter hemspråkslärarna på samtliga arrangemang inom skolarbetet, där det krävs samarbete, i stället för tyst svenskt tjurande."
"...tillsammans kan vi förändra Sveriges 'bruna' mentala arv från 30-talets nazidominerande Skandinavien. Och det är dags att reagera innan medborgarnas segregationslust har kulminerat i öppet inbördeskrig, lett av pånyttfödd svensk nynazism!"
Hur tolka denna insändare? Vad hade hänt?
Varför drog sig den svenska gruppen på härbärget undan? Vad väckte deras "segregationslust"? Det låter, som att det kan vara vad man normalt skulle beteckna som fall av dålig personkemi.
Om du upplever andra mäniskor som högljudda och påträngande, om du kännar att du själv inte är accepterad som den du är, utan måste byta personlighet - då känner du dig knappast respekterad.
Då kommer du att på något sätt reagera. I det beskrivna fallet var svenskarna varken aggressiva eller våldsamma, de drog sig bara stilla undan. De skrev heller inga insändare i massmedia, för att hänga ut dem som stört dem.
DET INTRESSANTA med denna insändare är hur förekomsten av olika etniska grupper nu tillhandahåller ett prisma att betrakta och tolka verkligheten genom.
En incident som den beskrivna är nog inte helt ovanlig i arbetslivet, det förekommer att människor inte drar jämnt. "Mobbing" kallas det ibland.
Men nu tolkas det genast i termer av "rasism". Och den ena gruppen gör anspråk på tolkningsföreträde. Det är svenskarna som är fel, och måste anpassa sig.
Svenskarna hamnar i underläge, eftersom de inte har detta vapen att ta till - denna möjlighet att anklaga andra för "rasism".