Miljöpartiets Maria Wetterstrand fanns med bland undertecknarna till artikel i Sydsvenskan som försvarade användandet av burka. Så gjorde även idéhistorikern Edda Manga i Göteborgs-Posten den 3/10 -03. I GP den 26/10 får hon svar av Soleyman Ghasemiani, Ordförande i organisationen Barnen Först, poet och författare från iranska Kurdistan
"Det som Edda Manga och hennes kulturrelativistiska medsystrar och bröder inte ser är 'det mångkulturella' inom olika utomeuropeiska nationella och etniska grupper. Det är som om de tidigare koloniserade u-länderna inte har olika klasser, som om där helt saknas sociala rörelser och som om inte ens FN:s många gånger urvattnade deklarationer om mänskliga fri- och rättigheter behöver gälla också där. De tidigare koloniserade u-länderna är så speciella, så outvecklade, så primitiva och så sköra att man tydligen måste låta dem krypa i snigelfart mot den tusen mil långa avfarten till mänskliga rättigheter och moderna värderingar.
De postkoloniala makterna och deras kulturrelativistiska teoretiker och fanbärare kan inte se att folk i tredje världen ställer samma krav som medborgare i väst. Dessa krafter definieras istället som 'västorienterade' för att på så vis särskiljas från 'urinvånarnas' sociala och ekonomiska förhållanden. På detta sätt kuvas, precis som de inhemska diktatorerna önskar, de sociala rörelsernas krav på universella mänskliga rättigheter. Deras röster avfärdas som opassande och som utifrån kommande element som inte förstår sig på 'kulturen' eller religionen eller omständigheterna i tredje världens länder.
Edda Manga hade manat till att lyssna på de beslöjade kvinnorna. Soleyman Ghasemiani anser att man då ska analysera deras röster:
"Hon vill inte höra något om att det damerna i burka ropar ut, inte är någonting annat än de uråldriga religiösa patriarkala påbuden - till sitt väsen antikvinnliga och därför omänskliga. Hon glömmer i alla hast, och kanske välvilja, att de patriarkala värderingarna är lika avskyvärda och kvinnofientliga oavsett om det är en man eller kvinna som proklamerar dem."
"Om Edda Manga skulle avkrävas kyskhet och 'passande' kristlig klädsel och etikett, om hon skulle se sina mänskliga rättigheter trampas ner av manschauvinister i Sverige, skulle hon stå på barrikaderna. Men hon och hennes likar är änglalikt förstående när det islamiska patriarkatet genom slöjan och burkan spottar hela kvinnorörelsen och mänskligheten i ansiktet."
Ghasemiani anar att bakom den överdrivna välviljan döljer sig en form av rasism:
"Då är det plötsligt inget problem att våra barn lärs och tvingas bära slöja och bada i havet med säckar av kläder på för att den allsmäktige ALLAH, guden, har bestämt det. Det är inga problem att våra barn särbehandlas i skolan och görs till små 'muslimer' utan något som helst val. Det gör inget att våra barn smittas med dogmatism och förnekas sin barndom under slöjans ok, på koranskolor och i andra religiösa skolor. Det är 'de stackars andra' detta handlar om. Och eftersom 'de' är annorlunda så är det ingen fara. 'De' tål mycket.
Vad är skillnaden mellan detta och rasism?"
På Exilen gav denna artikel upphov till några kommentarer, som här återges:
Signaturen "Mattsson":"..En kurdisk författarinna från Iran, Soleyman Ghasemiani, sågar 'kulturrelativismen' hos Edda Manga och andra hycklare, som är 'feminister' för svenska kvinnors räkning, men tycker att det är helt OK med patriarkaliskt förtryck om det gäller andra etniska grupper."
Signaturen "Skåning":
"Det är synd att det inte finns någon politisk rörelse som kan fånga upp dessa skarpa kvinnliga invandrare som inte tvekar att ta bladet från munnen. Det är i första hand de som får ta smällen av den svenska elitens flathet inför de patriarkala skitkulturerna.
För min egen del är det viktigt att poängtera att om någon står upp för västerländska ideal såsom Ghasemani gör, så ska den personen betraktas som en välkommen del av det svenska samhället."
Mattsson:
"Det finns naturligtvis en vettig betydelse av ordet 'kulturberikning' - fast det ordet nu används på ett absurt sätt, så att fanatiska fundamentalistiska analfabeter, och kriminella ungdomsgäng betraktas som 'berikning'... Men invandrare som vill integrera sig i det svenska samhället, försvarar grundläggande västerländska ideal, och som genom kunskaper och yrkeskunnande tillför något positivt till det svenska samhället, är naturligtvis en berikning i egentlig mening. Ytterst få svenskar är negativa till skötsamma integrerade turkiska skomakare eller kinesiska doktorander på universitetet.
Om Sverige hade fört en vettig invandringspolitik, strikt reglerad, där kompetens som Sverige behöver hade prioriterats, så hade stämningarna varit helt annorlunda."