Ur inlägg av signaturen "Ebba" på Exilen:
Jag skäms,
skanderade Gudrun
Schyman vid ett tillfälle. Jag är tyvärr böjd att hålla
med, även om vi inte skäms av samma anledning. Sverige har blivit
ett märkligt land. Idag ser vi trasiga fattiga svenskar (givetvis) vilka
ligger på trottoaren så alla förbipasserande kan se - vilket
de flesta tycks föredra att inte göra - utan skyndar ivrigt vidare
på sin väg någonstans.
Hur länge tänker dessa människor blunda för den verklighet
vi i Sverige nu står inför? Det har idag blivit viktigare att ta
hand om invandrare och förse dem med det de behöver och mer därtill
och lämna fattiga sjuka och behövande svenskar åt sitt öde.
Är det en politik det svenska folket i längden verkligen tänker
acceptera? Att andra länders medborgare kommer till Sverige förses
med allt de behöver och att behövande svenskar lämnas att dö
mitt framför ögonen på andra på gatan?
Jag skäms över detta.
Sverige är
svenskarnas land oavsett vad politiker fått för sig. Landet Sverige
ärver svenskar efter sina föräldrar och lånar det av
sina barn osv. Det är inget land som maktgalna dumma politiker kan ge
bort till andra nationers medborgare, förebärande att de är
så humana. Nej, där har vi svenskar kanske varit för
släpphänta och inte på allvar stoppat detta som skett och
som nu försatt oss i en situation vi måste ta oss ur.
För egen del ser jag som det viktigaste att stoppa invandringen, allt
annat är av underordnad betydelse. Samt att en ordnad repatriering kommer
till stånd för dem som på alla sätt visat att de inte
vill vara här, eller ens kan vara här då de utgör en
alldeles för stor fara för det svenska folket.
De muslimer vilka sänder sina barn till koranskolor visar med detta att
de inte accepterar svenska skolor utan vill ge sina barn en uppfostran som
bättre passar barn till muslimer. Med detta visar de också att
de inte heller passar i Sverige.
