2 - Hetsjakten mot kyrkanNu blåses det till strid mot svenska kyrkan. Det är integrationsminister Mona Sahlin som fattat trumpeten och förkunnat att det är en allmän rättighet för alla, även enkönade par, att få gifta sig i kyrkan. Om inte kyrkans församlingar accepterar detta väntar tvingande lagstiftning. Trots att skilsmässan mellan kyrka och stat förutsatte att den politiska makten skulle respektera kyrkans förehavanden såsom varandes dess interna angelägenheter, dröjde det alltså inte mer än tre år innan makten åter hötte med sin spira.
Sahlin påstår sig vara ute för att värna de homosexuellas rättigheter, men det är förstås nonsens. Hon är ute efter en billig politisk skalp och en sådan står alltid att finna hos en politiskt fredlös institution som svenska kyrkan. Men det här äventyret kan bli mer dyrköpt än vad hon har tänkt sig. För det kommer inte att dröja länge förrän många undrar över varför just kyrkan skall angripas med lagstiftning och inte andra samfund i landet. Varför inte rikta lagstiftningshotet mot katolska kyrkan? Varför inte mot den judiska kyrkan? Varför inte mot svenska muslimer?
Det uppenbara svaret är förstås att det vore för politiskt obekvämt. Sahlin säger rakt ut att religionsfriheten får ge vika i denna fråga. Men skulle hon säga detsamma om andra samfund än svenska kyrkan skulle kritiken bli enorm och få internationell uppmärksamhet. Hon uppehåller sig därför bara vid den kyrka hon vet att få etablerade krafter försvarar. Men skall hon och regeringen vara konsekvent, och det måste de till slut tvingas vara när det väl kommer till lagstiftning, då väntar inskränkningar i religionsfriheten i alla dessa nämnda samfund. Vid det laget kanske hon ångrar den lättköpta rebellpose hon nu intagit.
Att svenska kyrkan är ett politiskt byte illustreras inte bara av detta senaste angrepp. Tidigare i augusti år 2002 attackerades kyrkan av diskrimineringsombudsmannen (DO). Denne hade ägnat tid åt att gå igenom kristna församlingars platsannonser. Man hade då funnit att det i anställningskraven förutsattes att den sökande var medlem i svenska kyrkan. Denna skriande orättvisa mot alla som inte var medlemmar föranledde DO att föreslå Kyrkostyrelsen att denna skulle ta fram utbildningsmaterial där konflikten mellan DO:s uppfattning och kyrkoordningens ordalydelse skulle beskrivas, underförstått till DO:s fördel. Det var bara mot svenska kyrkan klandret riktades. Man hade inte satt sig ned och gått igenom anställningskraven hos judiska eller muslimska församlingar. Man hade inga synpunkter på dessas "orättvisor".
Så är det i dag. Vad skall vänstern göra i en miljö där Berlinmuren har fallit, socialismen är död, marknadens princip har segrat och där borgerligheten ändå är så svag och eländig att socialdemokratin likväl sitter vid makten? Vänstern måste ju ha ett politiskt projekt att driva för att legitimera den maktställning den gör anspråk på. Jo, då formulerar man detta projekt i den politiska korrekthetens termer. Det skall vara millimeterrättvisa mellan olika kategorier av medborgarna. Och ju mer orättvisor som formuleras, desto tacksammare är det för vänstern att motivera sina positioner. I den konfliktmodell som konstruerats i Sverige intar den svenska kyrkan en särskilt utvald plats. Trots att den numera genomsyras av politisk korrekthet och undergivenhet har den utnämnts till "Det stora hotet mot ett rättfärdigt och upplyst samhälle". Och det är förstås sådana som Mona Sahlin och diskrimineringsombudsmannen som intar frälsarpositionen. Med statsmaktens tvångsåtgärder i högsta hugg. Snacka om falska profeter i fårakläder! [Corren 2002-11-11 02:00]
Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella - RIKS-EKHO
RIKS-EKHO är en inom kyrkan intern homolobbygrupp som har kyrkan som främsta målgrupp. Organisation består av ett antal lokalavdelningar och undergrupper, som verkar för att bryta ner kyrkans motstånd mot homosexuellas "rätt att gifta" sig inom svenska kyrkan. Vid kyrkomötet beslutade man för någon tid sedan att utreda frågan ytterligare. Men frikyrkan; baptister, pingstvänner, katoliker m fl står till förargelse emot homolobbyns attacker.