3 - Försvarsmakten, pliktverket och polismyndigheten
Det svenska värnpliktsystemet är i gungning. Sedan ett 10-tal år kan man inte säga att värnplikten är så särskilt allmän med tanke på att endast var tredje svensk vapenför yngling gör sin grundutbildning. Av drygt 50.000 ynglingar i en årsklass räcker c:a 17.000 värnpliktiga för att fylla Försvarsmaktens behov. Man kan säga att värnplikten har ersatts av en allmän mönstringsplikt. Inom snar framtid behövs förmodligen än färre soldater. Det är mot bakgrund av de många regementes nedläggningarna och avveckling av invasionsförsvaret som gör att behovet inte är större.
Dagens ungdomar har genom år av nedprioriteringar av fysisk träning i skolan, samt olämplig kost blivit svagare, överviktig och fått sämre kondition. Som en följd därav visar det sig att det är svårt att utbilda mer än c:a 20.000 värnpliktiga, med hänsyn till de krav som Försvarsmakten ställer på såväl fysiska som psykiska färdigheter. Urvalet som ett framtida personalförsörjningssystem har att hantera är således i krympande.
Alla ynglingar i årsklassen (fn 50.000) kallas brevledes till mönstring i Pliktverkets regi. Det är omöjligt av behovs- och kostnadsskäl att kalla hela årsklassen till mönstring som per person kostar c:a 4.000:- att genomföra. Till kallelsen fogas en blankett som antyder att den kallade kan bli entledigad av fysiska eller av sjukdomsskäl, om en läkare vidimera detta. På så sätt begränsas mönstringarna ytterligare. Avgångarna vid grundutbildning har under många år legat på 10-15% av det antal som ryckt in. Inom Försvarsmakten och Pliktverket pågår en studie av orsakerna till att så många som 2000 st totalförsvarspliktiga avbröt utbildning under år 2002. Det är anmärkningsvärt icke minst med tanke på att enbart 17.000 dvs 34% av årsklassen kallas in.
Värnplikt för flickor
I det följande kallas flickor i åldern 17-18 år för just "flickor". Ty "kvinnor" är de inte ännu. En årsklass flickor omfattar också 50.000. Flickor får med automatik ingen kallelse, de får i stället göra intresseanmälan att mönstra. C:a 600 flickor lämnar årligen intresseanmälan. Efter mönstring med konditionstester återstår c:a 200 flickor som årligen får göra grundutbildning. Större är inte intresset och förutsättningarna för flickor att "göra lumpen". Sålunda påbörjar endast 1,1% av flickorna av sin årsklass grundutbildning.
Och det är dessa siffror som inte lämnar lobbygrupperna någon ro. Pliktverket har ändrat regelverket för antagningstester för att höja andelen flickor som efter grundutbildning kan bli kandidater till fortsatt utbildning som officer.
Pliktverket
Pliktverket har förstått signalerna och ställt sig i givakt. Generaldirektör Björn Körlof säger på ledarplats tidningen "totalförsvarsfolket", nr 1 maj 2003, att: "Pliktverket har en stor uppgift, att aktivt verka för att bidra för och verka till att totalförsvaret blir en spegel av det svenska samhället och befolkningens etniska bakgrund, kön och sexuella läggning. Vi står alltså inför en spännande utveckling och förbereder oss intern för att snabbt och smidigt ta oss an de förändringar som kan bli verklighet år 2004". Försvarsminister Leni Björklund anser att det inte är aktuellt med kvinnlig värnplikt medan ÖB Johan Hederstedt anser tvärt om.
Antag att en svensk bataljon, vanligen c:a 800 officerare och soldater, skulle sammansättas med: 40% kvinnor, varav 1% lesbiska, 60% män varav 10% invandrare, därav 0,5% muslimer, 1-2% homosexuella, 0,5% transvestiter och 0,3% bisexuella. Antag vidare att den svenska multibataljonen skulle möta en taggad hårdför fiende i strid med långt vassare antagningsprov och utbildning än den svenska bataljonen? Det slutar naturligtvis med katastrof!
Polismyndigheten
Rikspolisstyrelsen (RPS) genomför tillsammans med de fackliga organisationerna delprojektet kallat "Normgivande Mångfald" som påbörjades under 2002 och ska pågå till slutet av 2004. Projektet riktar sig mot polismyndigheterna i Sverige med syftet att genom utbildning och information öka kunskapen om homo- och bisexuellas villkor i arbetslivet. Målet är att förändra verksamheten inom Polisen i Sverige så att diskriminering eller kränkande särbehandling på grund av sexuell läggning inte förekommer.
Inledningsvis skall information att ges till samtliga ledningsgrupper vid polismyndigheterna genom besök och samtal. Detta ska ske under 2003. Då skall ledningspersonal och fackliga företrädare vid respektive polismyndighet delta för utbildas om homosexualitet och hur detta påverkar individen och vilken effekt detta får i arbetslivet. Därefter ska Polismyndigheterna genomföra egen utbildning till övrig personal under 2004. Kunskapen ska genomsyra hela organisationen och ske med hjälp av utbildare inom projektet.
Genom huvudprojektet Normgivande Mångfald bedrivs också ett omfattande forskningsarbete där man kommer att nå ca 20.000 personer genom enkätundersökningar. Resultatet av dessa undersökningar kommer att redovisas under 2004. Samtliga fackliga organisationer inom Polisen skall medverka i projektet med företrädare som ingår i Polisprojektgruppen. Där ingår också den nybildade Gaypolisföreningen.
Polisens totala medfinansiering till Normgivande Mångfald uppgår till 3,2 miljoner kronor. Av detta belopp söker RPS bidrag från Utvecklingsrådet för den statliga sektorn med ca 50 %, nämligen 1,5 miljoner kronor (medel från Equal). Den 14 november 2002 for tre homosexuella poliser till Karlstad för att informera den värmländska polisledningen om projekt "Normgivande Mångfald". Samtidigt passade de på att ha en kortutbildning i homokompetens.
Det mullrar i polisens led
Polistidningen nr 6 år 2000; Rubrik - Homosexualitet är onormalt!
"Jag och många med mig börjar nu reagera mot den fokusering och exploatering, av homosexuella, som pågår i Svensk Polis och Polistidningen. Den stora merparten av svenska poliser är ju trots allt normala (nåja vi försöker i vart fall inte normalisera våra små defekter eller bilda nätverk om dessa) trots att tidningar försöker spegla svensk polis som någonting annat. Särbehandling av homosexuella och normalisering av homosexualitet kan inte vara rimlig.
Ett slag gör lika ont för alla. Särbehandling genom att stifta speciella lagar för brott mot homosexuella måste vara helt fel. Det kan inte vara värre för en bög att få på truten för att han är bög än för Svensson att få på truten utan att veta varför. Den lag om misshandel som finns täcker även homosexuella. Normaliseringen kan inte heller försvaras för homosexualitet är i grunden onormal. Den blir inte normalare för att olika beslutsfattare försöker ta billiga poäng genom att kalla sig toleranta och vidsynta. Alla andra sexuella avarter, ska de också normaliseras när utövarna blir många nog att skapa sig ett starkt nätverk? Eller är det bara bögarna som ska anses normala? Försök inte göra det onormala normalt. Jag hoppas det framgår att det jag reagerar emot är försöken att normalisera homosexualiteten inte förekomsten av olika sexuella avarter. Folk må ha vilken sexualitet de vill.
Börje Carlsson
krinsp i Södermanlands län"
Förmodligen har kriminalinspektören fått en reprimand för sin insändare i polistidningen. Polismyndighetens bristande medel och resurser är ett forum på tidningsspalterna så gott som dagligen. Hur kan det komma sig att det finnes såväl tid som pengar för utbildning i homokompetens? Infångandet av bovar har sålunda nedprioriterats.
