Jantelagen - moderniserad efter dagens svenska verklighet:

1. En svensk skall inte tro att han är något.

2. En svensk skall inte tro att han är lika god som en icke-svensk. Det är Muhammed som skall ha jobbet.

3. En svensk skall inte tro att han är klokare än politiker och journalister.

4. En arbetande svensk skall inte inbilla sig att han är bättre än någon som är bidragsförsörjd.

5. En svensk skall inte tro att han vet mera än politiker och journalister.

6. En arbetende svensk skall inte tro att han är förmer än någon som är bidragsförsörjd.

7. En svensk skall inte tro att han duger till något. Invandrare är däremot naturliga entrepenörer.

8. En svensk skall inte skratta åt politiker och journalister.

9. En svensk skall inte tro att någon bryr sig om honom. Gamla invandrare skall ha mer pengar än svenska fattigpensionärer.

10. En svensk skall inte tro att han kan lära politiker och journalister något.

DETTA BUDSKAP DROPPAR, nej sköljer över svenskarna dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Rör det sig om ett medvetet försök av makthavarna att knäcka svenskarna? Om en människa som drabbas av detta envetna, enahanda, negativa budskap blir modfälld - Du begiper ingenting, Muhammed skall ha jobbet om Ni har samma meriter, gamla svenskar skall vara fattigare än gamla icke-svenskar osv - om svensken börjar tvivla på sitt eget värde, det vore kanske inte så konstigt?

Jag såg för flera år sedan ett TV-program som skildrade, hur en amerikansk lärare hade genomfört ett försök med att lära ut hur rasism fungerar in på skinnet. Barnen utrustades med antingen vita kragar eller svarta kragar. Barnen med de vita kragarna gavs sedan en priviligierad behandling i klassen. Deras studieresultat prisades medan läraren inte försummade något tillfälle att tala nedsättande om barn med svarta kragar, närhelst ett sådant barn inte hade lyckats så bra med en uppgift. Barnen med svarta kragarna blev även förklenade av läraren utan någon särskild anledning.

Det var fascinerande att se hur barnen påverkades. Trots att detta var en konstruerad situation, så uppstod det snabbt medlöpare bland barnen med vita kragar. Medlöpare  som instämde och höll med läraren om, att de minnsann också hade märkt, att barn med svarta kragar faktiskt var annorlunda, mycket dummare osv.

Det ingick i försöket, att klassen efteråt, efter att man hade tagit av sig kragarna resonerade igenom, hur man hade upplevt vad som hade utspelat sig. Det var oerhört intressant att höra, när barnen som burit svarta kragar reflekterade över, hur det hade känts att bli omtalad som dum pga. att man bar en viss krage. Jag minns särskilt en elev som sade, att trots att hon visste att det var trams att hon skulle vara dummare pga sin krage, så hade hon påverkats att lärarens ständiga negativa kommentarer. Hon hade känt sig knäckt och nedslagen i skoskaften pga. den ständigt droppande negativa kritiken. Hon var själv förvånad över, att hon inte hade klarat av att slå den ifrån sig. Jag visste ju, sa hon, att det här med kragen inte var på allvar. Trots det så blev jag påverkad, jag blev ledsen och modfälld och kände mig knäckt.

Jag tror inte att man skall underskatta effekten av dessa ständiga negativa omdömen, som via media sköljer över svenska folket. Jag fruktar att många svenskar just känner sig ganska ledsna och nedslagna i skoskaften.

 

---

Det är därtill anmärkningsvärt att när Mona Sahlin härom året firade Iranskt nyår, så handlade hennes tal om att det var ett privilegium (sic) att få delta i firandet, eftersom  Sverige (enligt henne) nu är ett så mycket bättre land pga. den Iranska invandringen. Så skulle knappast tex. en fransk eller brittisk minister uttrycka sig.

När Sahlin talar om att "Sverige är ett bättre land" då påstår hon att den Iranska invandringen varit helt avgörande för Sveriges utveckling. Dessutom säger hon samtidigt, att landet var ett sämre land, så länge som det beboddes av den kvalitativt sämre ursprungsbefolkningen.

Än mer anmärkningsvärt uttryckte sig Mona Sahlin i tidskriften ''Euroturk'' i mars 2002. Sahlin skriver:  ''Jag tror att det är lite det, som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.''

Häpnadsväckande!

Ingen annat lands befolkning skulle stillatigande behöva acceptera så grova förolämpningar från landets regering. Oppositionen skulle genast påtala, att så här får en minister inte förolämpa vanliga människor. Icke-regeringstrogna media skulle kritisera ministerns oförskämdhet och arrogans. Förmodligen skulle en del ledarsidor kräva en ministers avgång om vederbörande talade så nedsättande om landets kulturarv.

Men i Sverige finns det, till skillnad från andra länder,  ingen röst och inget forum som artikulerar denna självklarhet. Den svensk som reagerar över att svenska folket ideligen blir bespottat, smädat och smutskastat av politiker och journalister, han får aldrig bekräftat via media, att det finns många som tänker som han.

Tvärtom. På Aftonbladets ledarsida kunde man strax efter det danska valet (2001) läsa en kolumn, där Aftonbladets ledarskribent skrev att redaktionen fick en del samtal från människor som var kritiska till den svenska invandringspolitiken. Han skrev spydigt, att dessa människor verkade tro, att de var fler än en handfull. Han framhöll, att enligt den senaste SOM-undersökningen, så var det bara 12% som var kritiska till invandringens storlek. Och därför, så är det hela 88% som står bakom den invandringspolitik som Sverige för, skrev han triumferande.

Detta är en medveten lögn från ledarskribentens sida. Kontrollerar man hans uppgifter mot den undersökning, som han refererar till, så ser man, att 12% av de svarande  anser att invandringspolitiken är den viktigaste politiska frågan.

Medan en klar majoritet av de svarande anser att invandringen till Sverige är för stor.

Men hur många har tid och ork att gå till biblioteket och plocka fram den undersökning som avses? Den som läser Aftonbladet och är tveksam till, om den omfattande biståndsinvandringens kostnader och konsekvenser egentligen är acceptabla, han läser denna kolumn och tänker att jaha, då är mina synpunkter tydligen  i minoritet.

 

---

Jag tror, som sagt, att man inte skall underskatta effekten av att dessa ständiga negativa omdömen och denna ständiga desinformation sköljer över svenska folket. Jag fruktar att många svenskar känner sig ganska knäckta och tror, att de trots allt är ganska ensamma om sina kritiska synpunkter.

Ett knäckt folk blir ett fogligt folk.

Man kan också fråga sig hur detta folk som översköljs med dessa ständiga negativa omdömen, denna ständiga försäkran att det välstånd som en gång fanns i Sverige enbart berodde på att Sverige hade haft tur (!) skulle kunna känna sig frimodiga, bli entrepenörer och tänka: jag kan nog.

Den som av födsel och uppfostran tror på sig själv, han tenderar sannolikt att lämna Sverige eftersom han inser hur abnorm, befängd och själsdödande denna ständiga negativa indoktrinering faktiskt är.

 

---